för bedömande infordrat något af de af mig utgifn
och i bokhandeln tillgängliga botaniska arbeten.
2:do Var orsaken härtill å min sida, jemte hvar
nedanföre omtalas, dels emedan jag tyckte mig finna
att ett annat biträde än det man kunde påräkn:
eller fordrå af docenterna (i fall de varit närvarande
hvilket dock nu icke inträffede) vore vid härvarand:
botaniska institutioner af nöden, och detta så myc
ket mera, som jag ofta hörde omtalas, att man der
vid behöfde en efter tidens fordringar bildad träd
gårdsmästare, ett förhållande, hvilket både Pro:
Fries vitsordkt och som sedånast omnämndes i adj
Lindbloms Botaniska Notiser för 18414, N:o 44. De?
torde vara öfverflödigt erinra, att ingen duglig ut
ländsk gartner lär, äfven med löneförhöjning, öfver
taga denna plats under värvarande förhållanden, d
föreståndaren för institutionerna kan af- och tillsätt
trädgårdsmästaren när han behagar, och att man fö
icke så få år sedan låtit den utmärkte Mörch, ni
gartner vid Köpenhamns botaniska trädgård, skilja
härifrån. Det var således mia tanke, att, då ma)
antog en ständig amanuens, man derigenom skull
kunnat undvika detta ombyte, och i stället för at
införskrifva och löna en utländning, heldre bered
en liten inkomst åt en student vid universitetet
Icke som jag dock härtill ansåg mig som den mes
passande, utan derföre att jag troligtvis mera än nå
gon annan härstädes både kände plantagernas vexte
och trodde mig finna hvad som medelst en person
tillhjelp skulle kunna förbättras. Dertill kom, at
jag egde icke obetydliga studier och äfven någo!
erfarenhet i hortikulturen och vextskötseln. Der
jemte var jag härtill på det högsta animerad a
Prof. Fries, som så väl under värt vistande vid na
turforskaremötet i Köpenhamn 41849, som äfven un
der den tid han derefter tillbragte här istaden, ick
en utan många gånger och i fiera personers närvar
yttrade, att han, då jag hufvudsakligen egnat min
studier åt de vexter, som utgöra föremålet för Eu
ropas kultur, ansig mig derigenom kunna vara Lund
botaniska trädgård till nytta, och att jag nödvändig
borde erbjuda densamma min tjenst, hvilzen han för
modade skulle utan ringaste inkast med välvilja e
mottagas. Slutligen föranleddes jag dertill för attf
ett mera fritt och obehindradt tillträde till de vex
ter, jag derstädes önskade studera, utan att behöfv
frukta hvad som hände mig i somras, att i perso
ners närvaro, utan annan orsak än den, att en gån;
i min Trädgårdstidning hafva omtalat tillståndet
trädgården, blifva från en af plantagerna utvisad
under det man på samma gång tillät andra (kansk
icke botanici) att frequentera dem. )
3:tio Får jag anföra hvad jag bland annat yttra
i nämnde tidning N:o 7 för 4844: Då jag sistlide
år gjorde trädgården anbud att vid densamma emot
tags en amanuecsplats, skedde detta icke derföre
att jag ansåg mig erhålla någon vinst, tvärtom s
väl min frihet .som ekonomi hade derigenom förlorat
utan endast af hopp att kunna vara Lunds univer
sitet till någon nytta, förmodandes derjemte, att et
16 årigt fortsatt studerande af botaniska vetenskape!
skulle berättigat mig till en dylik obetydlig uppmun
tran. Jag hade derjemte äfven ämnet att skänka til
trädgården så väl mina betydliga herbarie samlinga
af skånska vexter, ) som äfven de lefvande prakt
vexter jag eger, hvilken acqvisition väl icke vari
stor, men det hade ändå varit något. Och erbjude
jag härmed offentligen, att, i fall man kan bevis
mig i nämnde plantager hafva förstört en enda vex
eller skadat ett enda exemplar, utom hvad jag reda
gilvit, ditskänska tvänne exemolar i stället för ett
helst då jeg åtminsione eger minst 30—40 vextspe
cies, som saknas i botaniska trädgården.
Lund den 4 Jan. 1842. N. Lilja.n
) Jag har derföre blifvit tvungen att sjelf inrätta mi;
ett litet vexthus ech att införskrifva de vexter ja;
önskar studera. Jag har sedermera aldrig vågat elle
velat besöka botaniska trädgården.
) Dessa har jag sedermera kastat på elden.