varor. Man kan med skäl sätta i fråga, att er
sådan fördom verkligen finnes. I alla länder bi
behålla artiklar från vissa tiliverkningsorter der
kredit de en gång vunnit, ända tills den falle;
för varor af bättre qvalitet från en annan ort
Svenska ur hafva t. ex. ägt den kredit, att de
betalts fyra till 6 gånger högre än de utiänd:
ska, och denna kredit fortfar ännu, sedan till-
verkningen nära nog upphört. Mångfaldiga wu
hafva biifvit införda utifran med Svenskt namn,
och af de så kallade Hofvenskilazarne inkom
för flere år tillbaka en upplaga, som, enligt kun-
nige urmakares omdöme, var lika god, som den
gamla Svenska, och äfven, för det Svenska nam-
nets skull, höll sig i pris med denna. Skånska
klippingshandskar, ehuru ej så väl sydda som de
utländska, hafva afgjord efterfrågan framför alla
utländska kl:ppingsbandskar; Svenskt stångjern,
Svenska trävaror, Svensk tjära och pottaska,
hafva länge, för namnets skull både utom- och
inom landet trotsat konkurrensen med dylika
artiklar från andra orter. Svenska jernkanoner
äro i detta ögonblick högt ansedde, och vi Sven-
skar tro åtminstone, att deras make ej finnes,
hvarföre det ej heller faller någon Svensk in,
att bland kanoner föredraga utländska. Samma
förhållande är med en de! Svenska huslärfter.
Vissa Svenska äggjera, tillverkade af så kalla-
de fuskare, eftersökas företrädesvis, och det vo-
re ej värdt att bjuda konsumenten utländ-
ska. Andra äggjernssorter åter hafva af ålder
blifvit så vårdslöst tillverkade, att de utländska
nödvändigt skulle uttränga dem. Men när snic-
karen hos jernhandlaren reqvirerar eagelska hugg-
eller hyfveljern, engelska sågblad eller engelska
trädskrufvar, så sker detta ej af fördom mot
svenska varor, utan af nödvändig omtanka att
erhålla precist en så god vara, som han be-
öfver och icke någon annan. Vissa artiklars
oeskaffenhet att vara utländska, är således att
inse som en qualitet, en stämpel, den re-
Ivirenten är rent af nödsakad att bruka, för
utt göra sin reqvisition begriplig. Om denna
ofta och företrädesvis af konsumenten fordras,
å är det ett bevis, att de svenska varorne ej
lugt, och hvem har man att tacka för denna
edsamhet, om ej skråyrkenas envisbet att stå
mot all förbättring i sina varor?
Betraktar man detta, så blifva de ifrågava-
ande anekdoterna intet annat än ett Arguseri,
vars syftemål påtagligen är att befästa arbe-
arne i de stationära iderna, och likasom låta
åskina, hvad som likväl aldrig kommer att rea-
isera sig, nemhgen att komsumenterne för blotta
atriotismens skull berde föredraga en svensk
ara af hvad beskaffenhet som helst, framför en
ttländsk. Det mesta man i det fallet med hopp
m framgång kan begära är likväl, att det sven-
ka vid lika goda qvaliteter och priser må er-
ålla företrädet.