-lom man sedan bara läser upp hela ramsan med
I tillräckligt sjefförtroende, sa finnes alltid en hop
menniskor som icke gifva sig tid att kontrollera
I charlatanens inre tomhet och derföre ropa:
lAnfäkta är icke den der ändå ett stycke lärdare
län de andra allesammanl och sedan går origina-
let triumferande omkring till åhörarne, i det
Ihan säger: Se der hvad jag till komplett evi-
Idens deducerat.
I För att nu i korthet antyda eller rättare er-
inra om våra egna flere gånger förut yttrade
tankar i dessa ämnen, och tillika visa skefheten
äfven i sjelfva utgångspunkten för den här vid-
rörda artikeln, bör det först och främst anmär-
kas, att arbetsklassernas närvarande belägenhet
icke har något sammanhang med skråens upp-
häfvande, och detta dels derföre, att det är be-
visligt att arbetarne i de egentliga handtverken
icke hade större utan tvertom mindre arbetslö-
Ber den tiden skråen florerade, ett förhållan-
de som äfven ännu i dag kan genom en jemfö-
relse ådagaläggas deraf, att t. ex. gesäller i de
flesta yrken ännu hafva vida större dagspenning
i Frankrike der skråen äro upphäfna, än i de
delar af Tyskland, hvarest de finnas qvar; dels
ock derföre, att nöden i Frankrike, som härrör
af tillfällig brist på arbete, icke kan sägas exi-
stera inom de egentliga handtverksklasserna, utan
är en följd af den tilltagande fabriksbefolknin-
gen, som vida mer än handtverksarbetarne är
beroende af kapital och machineri. Handtverks-
arbetaren kan, om han blir utan sysselsättning
hos en mästare, vanligen ändå på egen hand för-
skafia sig sitt nödvändigaste lifsuppehälle med
sin slöjdfintlighet och några få verktyg, vanli-
gen tills han får plats hos en annan mästare;
men fabriksarbetaren, skild från den machin el-
ler detalj han haft att sköta i en rörelse raed
stor arbetsfördelning, står såsom med afhuggna
händer. Härmed vilje vi ingalunda hafva sagt,
att ej dåliga konjunkturer stundom kunna upp-
stå äfven för handtverkaren, serdeles om denne
är för mycket inskränpkt i sjelfva tillverkningens
art, t. ex. om hans yrke är uteslutande egnadt
åt tillverkningen af sådana varor, hvilka äro un-
derkastade modets förändringar och möjligen
denna tiden äro mycket efterfrågade, men en
annan tid försvinna ur bruket; men derföre
hafve vi ock, som vi här tage oss friheten er-
inra, flere gånger yrkat nödvändigheten, hvad de
Svenska handtverken beträffar, att i stället för de
nuvarande s. k. embetena, större societeter bil-
dades, mellan alla som arbetade materialier af
samma slag, t. ex. en för träarbetare, en för
alla som arbetade i metaller 0. s. v. hvarigenom
öfverflödet på arbetare i det ena lättare kunde
ersättas af behofvet i det andra facket.
För det andra är det något som bör tagas i
betraktande i afseende på fabrikerna, att dessa
naturligtvis helst sysselsätta ungt och raskt folk,
men afskeda dessa då de blifva äldre och orkes-
lösa, hvarvid de eller deras hustrur och barn
falla hela samhället gemensamt till last. Ingen-
ting vore derföre billigare än en lag, att egare
af alla sådana fabriker, som bedrifvas med fasta
machinerier och mycken arbetsfördelning, afsat-
te, för hvarje arbetare under en viss ålder, t.
ex. 45 år, någon bestämd årlig afgift, till en
gemensam fond, hvilken skulle tjena dels tilll
ett sparsamt understöd åt dem, för hvilka ar-
hete ej finnes att tillgå, dels till underhåll it
dem som blifvit gamla och utarbetade. Detta
skulle göra vida mera än hvarje påtänkt any
men sann organisation af sjelfva arbetet, som
efter vår fullkomliga öfvertygelse, i verldens
närvarande skick är en drömbild, hvilken icke
kan realiseras så, att ej arbetet hufvudsakligen
blir beroende af dem som äga och tillskjuta ka-
pitalerna.
För det tredje är det icke svårt att inse, att
arbetarnes öfverklagade betryck i några främ-
mande länder vida mindre härleder sig ifrån
saknaden af skrån eller dylika associationer, el-
er ifrån något förderfligt inflytande af kapita-
lerna — ty det är just öfverflödet på dessa som
föranleder fabrikers uppkomst och arbetsförtjenst
— än ifrån helt andra orsaker, nemligen i Eng-
land ifrån den stora nationalskulden och spann-
målslagarna, som göra lifsmedlen der vida dy-
rare än annorstädes; i Frankrike ifrån under-
hållet af en orimligt kostsam armå, och i all-
mänhet uti de flesta Europeiska länder från en
slverdrifven statslyx, den beskattning som deraf
föranledes och den skarpa gränsskilnad emellan
samhällsklasserna, som underhålles af politiskt-
aristokratiska institutioner och som så mycket
strider emot en sannt kristlig sedolära, hvilken
antager, att alla menniskor äro bröder. Men
det är just i den sista punkten, som det egent-
igen tar emot att medgifva några reformer;
råga patronerna af Svenska Biet, der f. d.
Utgifvaren nu lefver och har sin varelse, just
ör att här i landet bekämpa alla nya och san-
na Organisationer,, åtminstone så vidt de kunna
vara fotade på menniskorätt eller äro i den
stora Mängdens intresse.
Vi komma nu slutligen till den tredje af ar-
;usiaderne uti samma nummer af Biet, som
neddelar den sist omnämnde artikeln. De in-
refatta ett alldeles nytt ämne, nemligen några
mnekdoter rörande åtskilliga händelser, då per-
oner föredragit en utländsk vara endast der-
öre att den varit utländsk, och afsigten med
ta — än g- ÖT Sm Jå re AJ ee On - Pw SR hm AA mm at dn et pA LK
an
- ÖT OA