mm ÖV
genrer, fastän alltid något didaktiskt ligger til
grund, något lärorikt och begrundansvärdt; ma
igenkänner alltid den sjelfständiga skaldenaturen,
som förmår klart uppfatta och individualisera
hvarje föremål. Jag anför derföre ett annat
stycke, neml.:
De fyra årstiderna.
Dreifvan smälter, grön står kullen,
Sippan tittar upp ur mullen,
Kornet sås i plogens spår,
Det är Vår.
Gräset växer, lian går,
Majstång i hvar bondby står,
Braxen leker — häggen blommar,
De: är Sommar.
Djupa vägar, löfven gulna,
Regn och storm och dagar mulna
Gifva sinnet irgen tröst,
Det är Höst.
Lustigt ilar släden der,
Snön är kram och isen bär,
Skridskon öfver insjön slinter,
Det är Vinter.
Man ser i detta, liksom i föregående stycke
den didaktiska syftningen, t. ex. att sippan tit
tar upp ur muller om våren, att ,häggen blom
mar och braxen leker, på samma gång om som-
maren, vatt vägarne äro djupa om hösten oct
att slinter, är ett galant rim tillvinter. Bro-
dren Knotlanders didaktiska anda går genom alls
hans skapelser — måtte han få ha god helsa
detta nyss begynta år!
En annan af mina klienter är en liten kär
älsklig skaldeperson, som heter Käckling; er