sten, skulle :han ej få sig till att skrifva ett sor-
seqväde, utan skref i stället ett didakt:skt stye-
ke; det är bans fält, antingen någen läser det
eller icke. Han har nu utarbetat et längre
skaldestycke, som till våren kommer wu: under
titel af: Matbematiska sånger eller fri versifie-
rad bearbetning af Euclides, i to!f Rhapsodier,
af hvilka den sjunde, åttonde, nionde och tionde
äro förkomna. Han har underställt mig. detta
stycke, och jag kan ej neka mig nöjet ait re-
producera en del af första propositionen, som
ett gesällprof af den klassiska klarhet han upp-
nått i diktionen, hans lätta och smidiga wversi-
fikation att förtiga:
Jag lösa det problemet fick,
att på en gifven rät, determinerad streck
med en bit krita
en liksidig triangel rita.
Låt A och B en gifven linea stå,
en liksidig triangel rita deruppå.
Sätt cirkelbenet uti punkten A
och genom B skall cirkeln DCB — du rita
och B till medelpunkt du sen skall ta
och genom A er cirkel ACE — uppkrita.
Dra sen från skärningspunkten C
två linier: en till A och en till B
Trianglen ABC blir då liksidig;
går det ej i dig — så går intet — i dig.
Man ser i detta lilla prof redan den öfver-
ägsna talangen, som förmår till rang af själs-
njutning odla äfven mathematiken och strö
blommor midt inuti Euelidis Elementer; jag
lyckönskar Sverge att hafva fått sig en sådan
krita.
Men bradren Knotlander kan böja sig i Iaa