stånd att sysselsätta sig med de mest invecklad angelägenheter. Det engelska sindebudet tog si friheten att fråga honom angående den sällsamm scen, hvartill han nyss varit vittne. Jag har re dan i lång tid intagit opium, svarade monarken och har småningom försjunkit i detta beklagans värda tillstånd. Tre fjerdedelar af dagen tillbrin gar jag i den dorning hvari ni sett mig. Då kai jag hvarken tala eller röra mig, men har medve tande och fröjdar mig åt fantasiens retande bilder Jag skulle dock aldrig uppvakna ur detta tillstånd om jag ej hade trogna tjenare, som vaka hos mig Så snart de af pulsens slag märka, att mitt bjert är kraftlöst, då min andedrägt nästan upphör, gifv de mig åter opium, såsom ni sett. Under de sist fyra timmarna har jag intagit flera uns, och åter faller innan kort i min förra domning — En bonde hade en d:g, under storm oc regn, arbetat ute på åkern och hemkom, om aftoner trött och genomblöt. I dörren till stugan mött honom hans gumma med de orden: Hjertans gubb: lilla, det har regnat sä fasligt hela dagen, att ja: omöjligt kunnat gå och heta hem vatten från käl lan, för att keka gröten; gack du, ty du är ändi så våt du kan bli Skälet var slående och der trötta mannen tar ämbaret och begifver sig på väg till den temligen saflägsna källan. Då kan kom hem fann han sin kära hälft makligt sitta framför elden Han tog ämbaret och hällde öfver henne hela inne hållet, med dessa ord: Bjertans gumma lilla, nm är du lika våt som jag; gack nu sjelf efter vatten ty du kan ju ändå inte bli våtars än du är.o RNRtRReRee GS ensenseeteenene — I sällskapsrummet är det blott ett höflighetsett komplimentsspråkx, som höres emellan gä sterna; först på afständ, ute i förstugan öppnar tadlet, ja väl smädelsen sin mun. Med denna betraktelse sammanknippar sig också följande: Hvarje menniska har om sig en allmän opinion, af större eller mindre vidd, allt efter utsträckningen af personens verkningsoch umgängeskrets. Detta gifver oss anledning att fråga: hvarpå grundar sig en sådan opinion? månne på verklig menniskokännedom ? på förnuftets kritiska, d. v. s. urskiljando, blick i individens inre, i dess moraliska väsende? jag menar det är ingen irring att derpå tvifla. Få äro de sannt dygdiga, som befinna sig i den ställningl, der deras dygd ger sig tillkänna i lysande, eller ens i mycket synliga gerningar. Och dessutom torde dygden (hjertats godhet, tankens klarhet) vara till sin natur qvinlig, så nemligen menadt, att hon, likasom qvionan i Österländerna. ej går ut på gatan utan nedslagen slöja. Deremot gifves det också andra, ehuru ett ringa antal, menniskor, dem verlden tilldelat ett namn snart sagdt af helgon. just derföre att verlden ej känner den, ej ser af dem mera än de vilja att hon skall se — det utvändiga. Dessa hafva en fruktan för allt, som är annat än beröm, likasom man är rädd för hvarje hård vidröring på ett såradt ställe. Men dessa lyckligt lottade — ifall denna lott veriligee är lycklig — befinna sig utom (hvilket är något heit annat än, i moralisk bemärkelse, öfver) alla de frestelser, hvaruti olyckan och nöden inleda menniskan. Den, som promenerar för sitt höga nöjes skull i lugnet och solskenet, kan lätt hålla igen om sitt beläte kappan, kåpan, och så inbilla folket att derunder finnes ingen trasa och ingen fläck. Dröj litet, du helgon, med att emottaga helgon-glorian, tilldess du först varit ute i storm och oväder. Ett tillägg är ännu att göra. För att observera hvem en menniska är såsom menniska, d.v.s. hvad hon är, bör man ej visa sig framför henne såsom iskådare; man bör kunna, likasom i esynlig måtto, vara med henne i bennes klädloge. Dessa fina drag i hemnes moraliska persons anlete, som likväl äre hennes väsendtliga kännemärken, synas icke då hon står på theatern. Ben, som kan gripa i flygten de för allmänheten omärkliga, men betydelsefulla utrycken, hvilka likasom undfalla henne af glömska och stjäla sig ut ur hennes innersta, — den vet mera om detta innersta, än om han kade läst en len vidlyftigaste historia öfver henne, eller sett ett ennes trognaste porträtt, der hon setat för målaren. (Westm. L. T.) POSTSCRIP TUM. Just då bladet var färdigt att läggas i pressen, mnlände den tyska snällposten, medlörande tidingar från Paris till den 3, från London till len 4 och från Hamburg till den 8 dennes. Deras hufvudsakligaste innekåll är följande: Franska deputeradekammarens val till adresskommission har utfallit helt och hållet till miisterens förmån. I Madrid har alldeles motsatsen inträffat med enatens adresskommission. — Hr Acuna har lifvit vald till president i deputeradekamnaren. Nyheter från Lissabon förmäla, att ministeren ler hade utsigt till bestånd. Prinsen af Joinille hade med fregatten Belle Poule julafton nländt från Newyork till Lissabon. I Konstantinopel har Divan tagit mycket illa, tt England och Preussen i förening tillsatt en vangelisk biskop i Jerusalem, utan att derom