stånd att sysselsätta sig med de mest invecklad
angelägenheter. Det engelska sindebudet tog si
friheten att fråga honom angående den sällsamm
scen, hvartill han nyss varit vittne. Jag har re
dan i lång tid intagit opium, svarade monarken
och har småningom försjunkit i detta beklagans
värda tillstånd. Tre fjerdedelar af dagen tillbrin
gar jag i den dorning hvari ni sett mig. Då kai
jag hvarken tala eller röra mig, men har medve
tande och fröjdar mig åt fantasiens retande bilder
Jag skulle dock aldrig uppvakna ur detta tillstånd
om jag ej hade trogna tjenare, som vaka hos mig
Så snart de af pulsens slag märka, att mitt bjert
är kraftlöst, då min andedrägt nästan upphör, gifv
de mig åter opium, såsom ni sett. Under de sist
fyra timmarna har jag intagit flera uns, och åter
faller innan kort i min förra domning
— En bonde hade en d:g, under storm oc
regn, arbetat ute på åkern och hemkom, om aftoner
trött och genomblöt. I dörren till stugan mött
honom hans gumma med de orden: Hjertans gubb:
lilla, det har regnat sä fasligt hela dagen, att ja:
omöjligt kunnat gå och heta hem vatten från käl
lan, för att keka gröten; gack du, ty du är ändi
så våt du kan bli Skälet var slående och der
trötta mannen tar ämbaret och begifver sig på väg
till den temligen saflägsna källan. Då kan kom hem
fann han sin kära hälft makligt sitta framför elden
Han tog ämbaret och hällde öfver henne hela inne
hållet, med dessa ord: Bjertans gumma lilla, nm
är du lika våt som jag; gack nu sjelf efter vatten
ty du kan ju ändå inte bli våtars än du är.o
RNRtRReRee GS ensenseeteenene
— I sällskapsrummet är det blott ett höflig-
hets- ett komplimentsspråkx, som höres emellan gä
sterna; först på afständ, ute i förstugan öppnar tad-
let, ja väl smädelsen sin mun. Med denna betrak-
telse sammanknippar sig också följande: Hvarje
menniska har om sig en allmän opinion, af större
eller mindre vidd, allt efter utsträckningen af per-
sonens verknings- och umgängeskrets. Detta gifver
oss anledning att fråga: hvarpå grundar sig en så-
dan opinion? månne på verklig menniskokännedom ?
på förnuftets kritiska, d. v. s. urskiljando, blick i
individens inre, i dess moraliska väsende? jag me-
nar det är ingen irring att derpå tvifla. Få äro de
sannt dygdiga, som befinna sig i den ställningl, der
deras dygd ger sig tillkänna i lysande, eller ens i
mycket synliga gerningar. Och dessutom torde dyg-
den (hjertats godhet, tankens klarhet) vara till sin
natur qvinlig, så nemligen menadt, att hon, likasom
qvionan i Österländerna. ej går ut på gatan utan
nedslagen slöja. Deremot gifves det också andra,
ehuru ett ringa antal, menniskor, dem verlden till-
delat ett namn snart sagdt af helgon. just derföre
att verlden ej känner den, ej ser af dem mera än
de vilja att hon skall se — det utvändiga. Dessa
hafva en fruktan för allt, som är annat än beröm,
likasom man är rädd för hvarje hård vidröring på
ett såradt ställe. Men dessa lyckligt lottade — ifall
denna lott veriligee är lycklig — befinna sig utom
(hvilket är något heit annat än, i moralisk bemär-
kelse, öfver) alla de frestelser, hvaruti olyckan och
nöden inleda menniskan. Den, som promenerar för
sitt höga nöjes skull i lugnet och solskenet, kan lätt
hålla igen om sitt beläte kappan, kåpan, och så in-
billa folket att derunder finnes ingen trasa och in-
gen fläck. Dröj litet, du helgon, med att emottaga
helgon-glorian, tilldess du först varit ute i storm och
oväder.
Ett tillägg är ännu att göra. För att observera
hvem en menniska är såsom menniska, d.v.s. hvad
hon är, bör man ej visa sig framför henne såsom
iskådare; man bör kunna, likasom i esynlig måtto,
vara med henne i bennes klädloge. Dessa fina drag
i hemnes moraliska persons anlete, som likväl äre
hennes väsendtliga kännemärken, synas icke då hon
står på theatern. Ben, som kan gripa i flygten de
för allmänheten omärkliga, men betydelsefulla ut-
rycken, hvilka likasom undfalla henne af glömska
och stjäla sig ut ur hennes innersta, — den vet
mera om detta innersta, än om han kade läst en
len vidlyftigaste historia öfver henne, eller sett ett
ennes trognaste porträtt, der hon setat för målaren.
(Westm. L. T.)
POSTSCRIP TUM.
Just då bladet var färdigt att läggas i pressen,
mnlände den tyska snällposten, medlörande tid-
ingar från Paris till den 3, från London till
len 4 och från Hamburg till den 8 dennes.
Deras hufvudsakligaste innekåll är följande:
Franska deputeradekammarens val till adress-
kommission har utfallit helt och hållet till mi-
isterens förmån.
I Madrid har alldeles motsatsen inträffat med
enatens adresskommission. — Hr Acuna har
lifvit vald till president i deputeradekam-
naren.
Nyheter från Lissabon förmäla, att ministeren
ler hade utsigt till bestånd. Prinsen af Join-
ille hade med fregatten Belle Poule julafton
nländt från Newyork till Lissabon.
I Konstantinopel har Divan tagit mycket illa,
tt England och Preussen i förening tillsatt en
vangelisk biskop i Jerusalem, utan att derom