ligen: att hvarken svärja, dricka, spela ) eller stjäla.
Och då hela hennes konstitution var ytterst svag,
och hon hade gifvit tillräckliga bevis på sann förbät-
tring, vände vi oss till statssekreteraren för inrikes-
ärenderna, med anhållan om hennes frigifning, hvil-
ken också blef beviljad.
Fruntimren blefvo nu ense om att sammanskjuta
pågot penningar till hennes underbåll; men då dessa
skulle lemnas henne, afslog hon det, sägande: aJag
kan icke finna mig uti att taga penningar af eder.
Skulle jag armz2, förtappade varelse, taga penningar
ef eder? Skicka mig på earbetsbuset; der är rätta
platsen för mig, och använd heldre edra penningar
till förmån för mina stackars nu verande eller blif-
vande medfångar! Hon blef skickad på arbetshuset,
och kort derefter blef hennes helsa beständigt sva-
gare, så att hon gick en snar död till mötes. Hen-
nes död var märkvärdig. Hon bevisade sia tro på
Christum, som hade dödt för henne, genom den full-
komligaste förändring i väsende och vandel. För
henne bade döden icke mera någon udd. Hon för-
blef till sitt yttersta i den öfvertygelsen, att hen
bade vunnit förlåtelse och försoning med Gud, och
då hon på sitt sjukläger i arbetshuset kände döden
nalkas, sade hon: Se, huru en stackars synderska
dock kan saligt dö! Detta är ett af do talrika be-
vis, som försäkta oss, att evangelii sanningar icke
äro spetsfundigt uttänkta fabler, utan otvirvelaktig
sanning från Gud.
Ännu ett exempel vill jag nämna: jag hade baft
en arnan qvinlig fånge, som likaledes var af de
mest förderfvede, och en tid efter bennes frisifvande
erhöll jag eit bref från henne, hvaruti hon skickade
mig 2 f. Jag undrade hved det skulle betyda, att
erhålla 9 från en fånge, och beercp icke, huru
hon hon kommit i besittning deraf. Men detta för-
klarade brefvet. Hon skref följande: Då isg som
en stor synderska kom til Newgate, då först blef
jeg förd att erkänna hela vidden af min lå och
att ångra den, och då först blef iag h sad att
skåda upp till min Frälsare, och då trodde jog get
ordet, att mina synder voro mig, genom honcm,
förlåtna. Men dernäst frågede jag mig: huru stall
jag visa min tacksamhet för så mycket godhet och
barmhertighet? Det kan icke ske på annat sätt, ä
att jag håller hans bud och uppfyller hans
Derföre har jag, sedan jag lemnade fängelset, varit
betänkt på att sjelf förvärfva mitt bröd. Jag har
förvärfvat och sammansparat 2 f, och 4 nu
att gifva dem tillbaka till ett fruntimmer, fr
ket jag stulit en lita summa. Men då jag ic
få rätt på henne, sänder jag eder dessa 9 Z, h
kunna användas efter behag till de stackars fångar-
nes bäste.n
Och j kunnen väl tänka, att sällan i min lefnad
en sådan summa gjort mig stö Men jag
vill nu icke berätta flera s en, utan:
öfvergå till omnämnandet af de hufvudgr ndsatser,
som vi hefva följt och hvilkas riktighet vi funnit
bestyrkta af erfarenheten.
Alt införa noggrannare tukt och ordning i fän-
gelset, må föregå det hela.
Dernäst inser jag mycket riktigt, att den religiöse
undervisning, de der emottaga, är ganska enkel,
öfverensstämmando med den heliga skrift och pas-
sande för deras ställning, och jag bar funnit, att
intet gjort större intryck på dem, än när vi öfver-
bevisat dem em Guds kärlek i Christo Jesu, och
när vi sagt, att äfven för dem är ännu icke allt hopp
ute. Jag vill bafva anmärkt, att den dagliga läs-
ningen i bibeln visade sig så välgörande, att den,
genom en parlamentsakt, blef införd i alla fängelser
i Eogland. Det, menar jag, är bevis för, huru frukt-
bringande den vissde sig, och jog tror, att den är
med framgång använd, icke blott i England, hvarest
man har en så stor omsorg om den bibliska under-
visningen bland alla folkklasser, utan i alla andra
inder, hvarest menniskor bo, emedan den heliga
skrift innehåller lökedom för alla fallna. Och jag
kan ännu anföra, att jag, i ett till största delen ka-
tho!skt land, gjort samma erferenhet och med sam-
ma lyckliga utgång.
Dernäst anser iog ock för vigtig beskaffenheten af
fångarnes bevakning. Jog ogillar högligen, att fån-
gar af mitt kön äro satta under manlig uppsigt. Jag
utverkade derföre tillåtelse att i Newgate få göra
försök med qvinliga väktare åt de fångna qvinnorna,
och sedan vi erfarit mycket, som kunde göra oss
modfällda, och, efter minga felslagna försök, att
änna qvinnor, som passade sig att hålla en sådan
uppsigt, träffade vi ändtligen en. som kunde uträtta
så mycket, som 3 karlar, och i stället att de qvin-
liga fångarne skulle hafva gjort mera buller, blef
deras uppförende från detta ögenblick helt annor-
lunda. Förändringen var verkligen underbar.
För det tredje anser jog äfren ändamålsenlig sys
selsättning för ganska virtig. Det första var un-
dervisning i de Gudomliga sanningarne; det andra
qvinlig bevakning öfver de qvinliga fångarne; det
tredje ändamålsenlig sysselsättning. Ty vi böre
ipa alla medol, som stå i vår makt, så vida de
a tiena till sann för bättring, vi böra verka åt
alla sidor. De lata måste vi uppsporra till fit, de
osnygga till kroppslig renlighet, de, hvilkas hjerta
är fullt af onda böjelser, till hjertsts rening. Vi in-
skränkte icke fångarnas läsning till den heliga skrift,
utan gåfvo dem äfven andra böcker of nyttigt och
undervisande innehåll. Jag tror, att de mycket
misstaga sig, som anse en sådan läsning farlig för )
f.ngarne. Vår första omsorg bör visserligen vara,
7
) Godt vore, om dessa 3:e förstnämnda föreskrift
kunde gälla i vårt vanliga societetslif, bland s
kalla dt
er
o
a
sa icke så der åstad, innan vi ro öfverens med;
. a - - ee AR