ligen: att hvarken svärja, dricka, spela ) eller stjäla. Och då hela hennes konstitution var ytterst svag, och hon hade gifvit tillräckliga bevis på sann förbättring, vände vi oss till statssekreteraren för inrikesärenderna, med anhållan om hennes frigifning, hvilken också blef beviljad. Fruntimren blefvo nu ense om att sammanskjuta pågot penningar till hennes underbåll; men då dessa skulle lemnas henne, afslog hon det, sägande: aJag kan icke finna mig uti att taga penningar af eder. Skulle jag armz2, förtappade varelse, taga penningar ef eder? Skicka mig på earbetsbuset; der är rätta platsen för mig, och använd heldre edra penningar till förmån för mina stackars nu verande eller blifvande medfångar! Hon blef skickad på arbetshuset, och kort derefter blef hennes helsa beständigt svagare, så att hon gick en snar död till mötes. Hennes död var märkvärdig. Hon bevisade sia tro på Christum, som hade dödt för henne, genom den fullkomligaste förändring i väsende och vandel. För henne bade döden icke mera någon udd. Hon förblef till sitt yttersta i den öfvertygelsen, att hen bade vunnit förlåtelse och försoning med Gud, och då hon på sitt sjukläger i arbetshuset kände döden nalkas, sade hon: Se, huru en stackars synderska dock kan saligt dö! Detta är ett af do talrika bevis, som försäkta oss, att evangelii sanningar icke äro spetsfundigt uttänkta fabler, utan otvirvelaktig sanning från Gud. Ännu ett exempel vill jag nämna: jag hade baft en arnan qvinlig fånge, som likaledes var af de mest förderfvede, och en tid efter bennes frisifvande erhöll jag eit bref från henne, hvaruti hon skickade mig 2 f. Jag undrade hved det skulle betyda, att erhålla 9 från en fånge, och beercp icke, huru hon hon kommit i besittning deraf. Men detta förklarade brefvet. Hon skref följande: Då isg som en stor synderska kom til Newgate, då först blef jeg förd att erkänna hela vidden af min lå och att ångra den, och då först blef iag h sad att skåda upp till min Frälsare, och då trodde jog get ordet, att mina synder voro mig, genom honcm, förlåtna. Men dernäst frågede jag mig: huru stall jag visa min tacksamhet för så mycket godhet och barmhertighet? Det kan icke ske på annat sätt, ä att jag håller hans bud och uppfyller hans Derföre har jag, sedan jag lemnade fängelset, varit betänkt på att sjelf förvärfva mitt bröd. Jag har förvärfvat och sammansparat 2 f, och 4 nu att gifva dem tillbaka till ett fruntimmer, fr ket jag stulit en lita summa. Men då jag ic få rätt på henne, sänder jag eder dessa 9 Z, h kunna användas efter behag till de stackars fångarnes bäste.n Och j kunnen väl tänka, att sällan i min lefnad en sådan summa gjort mig stö Men jag vill nu icke berätta flera s en, utan: öfvergå till omnämnandet af de hufvudgr ndsatser, som vi hefva följt och hvilkas riktighet vi funnit bestyrkta af erfarenheten. Alt införa noggrannare tukt och ordning i fängelset, må föregå det hela. Dernäst inser jag mycket riktigt, att den religiöse undervisning, de der emottaga, är ganska enkel, öfverensstämmando med den heliga skrift och passande för deras ställning, och jag bar funnit, att intet gjort större intryck på dem, än när vi öfverbevisat dem em Guds kärlek i Christo Jesu, och när vi sagt, att äfven för dem är ännu icke allt hopp ute. Jag vill bafva anmärkt, att den dagliga läsningen i bibeln visade sig så välgörande, att den, genom en parlamentsakt, blef införd i alla fängelser i Eogland. Det, menar jag, är bevis för, huru fruktbringande den vissde sig, och jog tror, att den är med framgång använd, icke blott i England, hvarest man har en så stor omsorg om den bibliska undervisningen bland alla folkklasser, utan i alla andra inder, hvarest menniskor bo, emedan den heliga skrift innehåller lökedom för alla fallna. Och jag kan ännu anföra, att jag, i ett till största delen katho!skt land, gjort samma erferenhet och med samma lyckliga utgång. Dernäst anser iog ock för vigtig beskaffenheten af fångarnes bevakning. Jog ogillar högligen, att fångar af mitt kön äro satta under manlig uppsigt. Jag utverkade derföre tillåtelse att i Newgate få göra försök med qvinliga väktare åt de fångna qvinnorna, och sedan vi erfarit mycket, som kunde göra oss modfällda, och, efter minga felslagna försök, att änna qvinnor, som passade sig att hålla en sådan uppsigt, träffade vi ändtligen en. som kunde uträtta så mycket, som 3 karlar, och i stället att de qvinliga fångarne skulle hafva gjort mera buller, blef deras uppförende från detta ögenblick helt annorlunda. Förändringen var verkligen underbar. För det tredje anser jog äfren ändamålsenlig sys selsättning för ganska virtig. Det första var undervisning i de Gudomliga sanningarne; det andra qvinlig bevakning öfver de qvinliga fångarne; det tredje ändamålsenlig sysselsättning. Ty vi böre ipa alla medol, som stå i vår makt, så vida de a tiena till sann för bättring, vi böra verka åt alla sidor. De lata måste vi uppsporra till fit, de osnygga till kroppslig renlighet, de, hvilkas hjerta är fullt af onda böjelser, till hjertsts rening. Vi inskränkte icke fångarnas läsning till den heliga skrift, utan gåfvo dem äfven andra böcker of nyttigt och undervisande innehåll. Jag tror, att de mycket misstaga sig, som anse en sådan läsning farlig för ) f.ngarne. Vår första omsorg bör visserligen vara, 7 ) Godt vore, om dessa 3:e förstnämnda föreskrift kunde gälla i vårt vanliga societetslif, bland s kalla dt er o a sa icke så der åstad, innan vi ro öfverens med; . a ee AR