Denna flamma, som upplifvar dig, är mäktig att skapa pultronen till bjelte och dåren till vis, ioföl: pretendenten, i det han med armarna i kors öfver bröstet lät sin blick hvila på den svärmiska qvinnan. Målte då denna fivmma jaga bort den iskalla skuggan ! fortfor hon med stigande värme. Icke sant, so!ea skell gå upp, skuggorna fiy och ljus varda på jorden! För detta mål, folkets heliga sak skall du verka. Du skal icke mera slösa med menniskoblod och ödelägga länder, såsom fordom under dina vilda äfventyr, då du drog omkring i främmande land utan något högre syfte. Det är icke krigslågorna, min prins, du numera skall sprida bland folken; du skall tända upplysningen i det land, hvars borne kos nung du är, omgifva din tron med frid och rättvisa, och blifva en sann fader för dina undersåtare, skaparen af deras lycka, virdaren af deras frihet, så att det under din regering må heta om Sverge: det är en stor konung, ett ädelt folk, eller folk och konung äro ett. Väl talad! du är värdig Carl den tolftel, utbrast bjelten med en stor åtbörd. Förlåt mig, Bertha, jag ville endast pröfva dig, om du i denna sista afgörande stunden ännu egde styrka att se mig börja mitt svåra företag. Duhsr öfverträffat min väntan: du är bättre, ädlare än jag. Ja, Bertha, folkets lycka vare mitt va!språk. Men folket vill äfven se sin konung lycklig, och då miste en drottning förenas med honom,, tillade han och fattade Berthas hand. Åh, så fattig är Sveriges kung, att han icke har en ring att trycka på ditt finger; men, såsom du anmärkte, j2g satte sjelf kronan på mitt hufvud, jag skall derföre äfven sätta henne på ditt. Farväl! jag störtar mig nu i elden för att hemta benne åt dig. Du förstår mig icke,, återtog Bertha och skakade på hufvudet. Stanna några ögonblick, tillade hon och höll honom fast i handen. Ru