om vi vilja tala ärligt — religionen för så många af dem, som gå att blifva embetsmän, statsmän, administratörer, domare, militärer? — Ar den verkligen något, som kan gifva dem fasthet i grundsatser, orycklighet i föresatser, lefvande känsla af medborgsmanna-pligt, nit för sanning och rätt, kärlek för fosterlandet och dess historia och institutioner, tröst och lugn i olyckans dagar, och ett säkert hopp, en fast tro på hvad efter detta lifvet komma skall? — Vi svara härpå med den fullkomligaste öfvertygelse ett bestämdt — N:j! — Men borde då ej hvar och en söka bidraga dertill, att vetenskap, litteratur, konst, politik, sällskapston, så väl som religionen, blifva detta gudomliga, detta verkliga föreningsband med högre verldar och förhållanden, med ett högre, oförgängligt samhälle, en gudomlig politik, som de uppenbarligen äro bestämda att vara? Det är med varm och lefvande känsla häraf, som undertecknad, eburu aldrig misskännande inskränktheten af sin förmåga, dock ej kunnat afhålla sig, att tid efter annan från trycket utgifva åtskilliga skrifter, åsyftande att inskärpa religionens innerliga samband med politiken och stats-ekonomien, vetenskapen och konsten, uppfostrings-läran c. — Sådana skrifter äro: Staten som Uppfostrings-institut, Aforismer ech Parad:xer, Litterärt Thema med Variationer, Tal i Stockholms PrestSällskap 1830, om de Religiösa och Politiska åsisternas samband och v:Tedlverkan, Försök till populär framställning af Christus-Pantkeismenr, Frisdland c., utom en mängd Aforismer och Artiklar i Stockholms och andra Tidningar. — Ju mera dessa skrifters författare i denna stund inser deras mångfaldiga brister, den föga uppmärksamhet de i deras nuvarande diffusa och osystematiska skick berdt påräkna, och den föga nytta de således kunnat göra, desto mera har han, äfven af upplysta gynnare och vänner, blifvit styrkt i den föreställningen, att han är skyldig den läsande allmänheten och sig sjelf att, med utelemnande af allt det triviala, cklara och blott halftänkta, försöka en mera systematisk och konccntr:rad framställning af hvad som i dessa skrifter, genom originalitet i tanken eller det förut kändas betraktande i ett nytt ljus, äfvensom genom stiiens allvar och värma, torde äga ett mera beståndande värde. Han har således önskat, att från trycket få utgifra detta förbättrade Residuum — i Tvenne Häften; det första med titel: Aforismer och Paradezer i Religiösa, Politiska, Litt:rära och Pedagogiska Ämnen; det andra, innehållande: Större Uppsatser och Afhandlingar i samma ämnen. Men för att förvissa sig om en afsättning, som betäcker tryckningskostnaden, ser hen sig mödsakad att hos dem, som nitälska för saken och gynna författaren och hans företag, ödmjukeligen anhålla om subskription, under försäkran, att hvardera häftets pris ej kommer att öfverstiga En Rdr Barko. Wenersborg den 49 Oktober 1841. Fredrik Rådberg. EEEUADATSKETD STINSEN