ver sitt -ansigte och sade jaha! eller visserligen!
i hvar fjerde minut, gaf han sig utseende at alt;
förstå allt hvad som talades. Herrarne begåfvo
sig genast efter måltiders slut in i förmaket till
damerna. M:rs Maplesone och m:r Calton spe-
lade piquet och ungdemen roade sig med mu-
sik och konversation. Mamsellerna Mapieson
sjöngo de mest tjusarde duetter och ackompag-
nerade sig dervid på guitarrer, prydda med him-
melsblå band. M:r Simpson tog på sig en röd;
väst och sade sig vara hönryckt, och m:r Hicks
kände sig vara i sjunde himmeln eller i sjunde!
sången af Don Juan -- hvilket för honom var
ungefär detsamma. HM:rs Tibbs var alldeles för-
tjust öfver sina nya gäster och m:r Tibbs till-
bragte aftonen på vanligt sätt, d. v. s. han sof,
vaknade upp, somnade om igen och vaknade åter
till qvällsmåltiden.
5
Vi ärna icke tillvälla oss romanförfattares pri-
vilegier, att låta år rulla frams3 vi blott vilja
taga oss friheten att bedja läsaren föreställa sig,
att sex månader hade förflutit sedan nyss be-
skrifna middag, och att m:rs Tibbs hyresgäster
hafva under den tiden sjungit och dansat, gått
på spektakler och förevisningar tillsammans, så-
som herrar och fruntimmer, hvarest de än må
inackordera sig, pläga göra; och vi vilja bedja
dem att då nyssbesagda period förflutit, ytterli-
gare föreställa sig, att m:r Septimus Hicks e-
mottog, i sin egen sängkammare (ett vindsrum
utåt gatan); ganska tidigt en vacker morgon, en
biljett från m;r Calton, hvaruti- denne utbeder
sig alt få det nöjet att se honom, så snart det
vore lägligt, i sitt (Caltons) boningsrum i andra
våningen åt gården.
Sög mer Calton, att jag skall komma nu ge-
nast, sade m:r Septimus til gossen. Vänta li-
tet — mår inte m:r Calton bra? frågade den
deltagande hospitalsriddaren, under det han på-