tom det påstås; att Dufour och Colombier lagt till Quenissets bekännelser, miste nödvänd:gt sätta en gräns för alla de sammangaddningar a! lägre arty som sedan några år undergräft allmänna lugnet och hotat de kongl, personernas lif. Pressen, som, i trots af allt det onda man säger om henne, slutligen ändå är en mäktig häfstång för regeringen, och hvars stora pluralitet vill ordningens och det beståendes upprätthållande; pressen skulie naturligtvis föranlåtas, att utveckla dessa upptäckters lyckliga följd, der nemligen, att för alltid beröfva dem modet, som kunde vilja härma konspiratörerne på gatan Trarassiere. I stället för att lemna henne detta nyttiga och patriotiska uppdrag, öppnar man å: henne, genom Dupotys fällande, och de frågor som det skall vicka, eit nytt fält för diskussionen, en sorglig arena, på hvilken ingeniing är för någon att vinna Vid tillfälle af en process, som skulle sätta en gräns för komplottersa, börjar man en ny tideräkning, full af hotelser för rättigheter, som Juli-revolutionen helgar. Dettz bedröfvar oss djupt. Till följe af vår uppriktiga tillgifvenhet för Kartan, thronen och den bestående ordningen, beklaga vi, att Dupotys fällande gör en diversion i de väntade resultater, som denra af Pirskammaren afdömda process eljest skulle haft. Steele: Domens ordalag visa, att Pårskammaren icke trott på Dupotys omedelbara medbrottslighet i kemplotten; han har ej kännt till den; han hade ej stått i någon förbindelse med dem som utförde henne. Hvad återstod då? Skrifter, mot hvilka intet åtal var väckt och den moraliska medbrottsligheten. Sidan är grundvalen för Hr Heberts slutpåstående. Sådant är det enda stödet för domen öfver Journal de Peuples gerant. Om denna iheori af en moralisk medbrottslighet en gårg fick gå igenom utan protest, så skulle det ieke mer ges någon säkerhet för skriftställare, ingen garanti för pressen och in-: gen orubblig regel för bedömandet af politiska brott oci förseelser. De af kartan bestämda lagskipningsauktoriteterna skulle försvinna fö: Pärskammarens ständigt hotande jurisdiktion. Hela tryckfrihetslagen skulle sbsorbera sig i er ny förbrytelse, som icke hade någon bestämd definition och således kunde finnas öfverallt. Vi anse en sådan läras användande som en ganska stor olycka och en ganska stor fara. Den allmänna bestörtning, som den nyss fällda domen åstadkommit, bevisar, alt publiken icke misskänner den betydelse, som den fruktansvärda princip man antagit, kunde vinna vid tiden af en reaktion. Måtte landets klokhet afböja de våldsamheter och olyckor, hvartill en förtviflad minister drifver detls Högst märkvärdgt är att sieiiva det af den beryktade Emil Girardin religerade bladet La Presse ej en gång kunnat underlåta att instämma i det allmänna ogillandet af domen. De: säger: acOm den är motiverad endast genom de af processen ådagalagda fakta cch Pärskammarens djupa öfvertygelse, så hafva vi ingenting annat att göra, än att vörda och förkunna henne; men cm bon blifvit förestafvad af mera politiska än lagliga hänseenden, genom statsskäl, de må vara hämtade från den radikala pressens utsväfningar eiler de faror, hvarföre de hemliga sällskapernas organisation blottställa våra instistutioner, eller ändteligen af nödvändigheten att gifva ett slag, som gör ett lifligt intryck på sinnena och återger det försvagsde moraliska sinnet dess kraft så, huru stor denna aktning än må vara, som undertecknarenas berömda namn kräfva, buru smärtande det än må vara för oss, att skilja oss från Pärskammaren, som alltid funnit oss beredvilliga att försvara henne för alla orättvisa anfall, skola vi hkväl icke förneka de stora principer, hvartill vi alltid bekännt o:s; Vi skola till och med hafva mod att mot henne upprätthålla vår mening, vi skola i dag som i går fortfarande förklara att det är en helig, oomkulstötlig sanning, alt politicen aldrig får blanda sig i lagskipningens beslut! Samhället har andra medel till sitt försvar. Om det ej tror sig hafva någon annan utväg för sin räddning, så är det förloradt. SPANIEN. Det har varit fråga om att Franska sändebudet, Hr Salvandy, skulle återvända såsom han kommit, d. v. s. utan att hafva uppvaktat drottningen, emedan han skulle hafva fordrat, att Utan binder få företräde hos henne när som helst och att få besörja Korrespondensen mellan henne och hennes moder. Nu berättar likväl Moniteuren från Madrid d. 23 December, att konseljpresidenten gjort Hr Salvandy ett besök och att den sistnämnde haft företräde hos regenten, så att sakerna tvckas stå på fullkomligt god fo!. Oroligheterna i Alicante hafva gjort stor senver sitt ansigte och sade jahal, eller ;visserl:gen