arl. Han brukade säga om sig sjelf, att ehuru
ans anletsdrag ej voro regelmessigt vackra, voro
le likväl uttrycksfulla. Så förhöll det sig verk-
igen; det var omöjligt att se hans ansigte utan
att genast blifva erinrad om en knubbig port-
slapp, till hälften lejon, till hälften markatta,
och denna jemförelse kunde utsträckas till hela
hans karakter och sätt att vara. Han stod stilla
då allt annat var i rörelse. Han började aldrig
någon konversation eller inledde något nytt sam-
talsämne; men om något alldagligt samtalsämne
bragtes å bane eller, för att fullfölja jemförel-
sen, om någon lyfte upp honom, då kunde han
hamra på med en förvånande fart. Han hade
stundom anfall af tie douloureux, och kunde då
liknas vid en dämmhammare), ty han gjorde
ej alldeles så mycket buller som vid andra till-
fällen, då han ideligen gick på ratt-tatt-tatt och
uthamrade samma ämne. Han hade aldrig varit
gift, men såg sig ännu alltid om efter en hustru
amed pengar. Han hade en lifränta af omkring
300 L. årligen — var i högsta grad fåfäng och
en stor egoist. Han hade förvärfvat sig anseende
af att vara ett riktigt mönster i lefnadsvett och
promenerade dagligen genom kungliga parken
och uppför Regeringsgatan (Regent-Street.)
Denne värda person hade satt sig i sinnet att
göra sig synnerligen intagande för m:rs Moaple-
sone — och verkligen sträckte sig, ej begäret
att behaga till hela sällskapet, ty m:rs Tibbs
ansåg det vara en klok politisk fint att gifva
herrarne vinkar om att hon hade sina skäl att
förmoda, det fruntimmerna ej voro så utan för-
mögenhet, och att antyda fruntimmerna, att her-
rarne. ej. voro att förkasta. En liten kurtis,
änkte höny kan bålla qvar hennes hyresgäster,
lätan att leda till mågra vidare följder.
or å (Forts. följer.)
es om portklappar då de omlindas
jukt, för att göra mindre buller, då
uk befinnes inom hus.
—
I Muffer, i
med Då
åa någon