Poliskammarens Sessionsrum, Jäderin derstädes ,
innan förhörets början, till Breitfeldt sagt: ni tror
er vara ensam här, men ni bedrar er, ty den mör-
dades skugga följer er i spåren. Vid detta yttran-
de hade Breitfeldt, under utrop: jag en mördare?
h! det är ju rysligt! kan man misstänka mig för
något sådant? låtsat gråta, slagit händerne ömsom
för bröstet och ömsom för sitt ansigte samt haft
en mängd andra åtbörder, som, enligt Jeierins upp-
fattning ,, varit mera passande vid en teatralisk
föreställning än i Kongl. Poliskammaren; Och trod-
de Jederin att Breitfeldts uppförande vid detta till-
fälle blott varit konstladt oeh tillgjordt.
Lundberg: Att han endast ville upplysa, att
Breitfeldt, under det han nyss var utförd till Rät-
tens förmak, derstädes af Lundberg blifvit till-
spord kvartill en nyckel, som funnits bland Breit-
feldts här hos Domstolen uppvisade saker, hör-
de; hvarpå Breitfeldt svarat att han hade en kista
stående u!i sin förra bostad i Geijerska huset ock
att nyckeln hörde till berörde kista; hvilket förhål-
lande Breitfeldt nu också vitsordade. Bergqvist:
att den spegel Breitfeldt under nästlidne sommar
från mamsell Bergqvist afhemtat icke varit uti hen-
nes vård, utan lemnad i förvar till ett annat i
mamsell Bergqvists egendom boende fruntimmer.
Kryddkramhandlaren Hyckirström uppgaf: att han
i fem eller sex år kännt Rumstedt och, under det
Hyckerström nästlidne sommar begagnat ett lusthus ,
å gården till BibelSällskapets hus, der Rumstedt
är boende, nästan dagligen träffat Rumstedt. Med
Breitfeldt hade Hyckerström blifvit bekant på sam-
ma gång som Rumstedt eller å en bal hos Bokbin-
daren Norman sistlidne vinter. Han hade aldrig
sett Breitfeldt besöka Rumstedt, och att deras be-
kantskap varit högst obetydlig ville Hyckerström slu-
ta deraf, att Breitfeldt, då han understundom å ga-
torna träffst Hyckerströre, aldrig med honom talat
om Rumstedt eller ers nämnt hans namn, ehuruväl
Breitfeldt ägt sig bekant, att Hyckerström och Rum-
stedt verit förtroliga vänner. Om musikläraren Carls-
son bade Hyckerström icke hört talas förr än efter
mordet, hvarom kryddkramhandelsbetjenten Norberg
underrättade Hyckerström, och han ägde den fulla
öfvertygelse, att Carlsson varit en för Rumstedt all-
deles okänd person. Hyckerström, som upplyste
att Rumstedt under den tid Hyckerström känt ho-
nom varit försedd med en god garderobe, och icke
hört honom beklaga sig öfver penningeförlägenhet,
ville i öfrigt anmärka, att Hyckerström, som af Käm-
nersrättens uti förevarande mål hållne protokoll,
hvilket han i tidningen Aftonbladet haft tillfälle att
läsa, bland annat inhemtat, att Breitfeldt uppgifvit,
att egentliga anledningen till hans vänskap för Rum-
stedt varit öfverensstärsmelsen i deras tankar angå-
ende Theater, Musik och Poesi, af hvilka ämnen
Breitfeldt förmält sig städse hafva varit road, icke
kunde annat än anse denna Breitfeldts uppgift så-
som i högsta grad löjlig, då Hyckerström, med den
kännedom han, i följd af sin långvariga och förtro-
liga bekantskap med Rumstedt, ägde om dennes
böjelser, bestämdt kunde intyga, att Rumstedt icke
hade det minsta sinne för någotdera af dessa ämnen.
Breitfeldt deremot uppgaf att Rumstedt ofta för
honom skulle hafva yttrat, det han tyckte om musik
och bedt Breitfeldt spela fortepiano för honom. Då
Kryddkramhandlaren Hyckerström härefter förmälde,
det hans bodbetjent A. J. Selin för Hycekerström
omtalat, att en mansperson, som uppgifvit sig heta
Breitfeldt, någon tid innan han häktades infunnit
sig uti Hyckerströms salubod, som är belägen i hu-
set N:o 36 vid Norrlandsgatan, och frågat efter Hyc-
kerström, hvilken icke för tillfället der innevarit
samt Hyckersteöm nu derjemte anhöll, att Breitfeldt
måtte tillfrågas om afsigten med hans besök i bo-
den och huruvida icke Breitfeldt dervid tänkt af
Hyckerström begära få låna ett par denne tillhörige
pistoler, svarade Breitfeldt på en sådan fråga, att
han, som umgåtts med ena familj boende i det hus
Hyckerströms salubod är belägen, dit ingått endast
för att hälsa på Hyckerström, och att Breitfeldts
afsigt med besöket så mysket mindre varit att få
låna pistoler, som Breitfeldt icke kunde minnas att
ban ens hört uppgifvas det Hyckerström ägde mnåg-
ra sådane.
Häruppå begärde boktryckarelärlingen Rumstedt,
att studeranden Fritz Leonard Lindberg och mura-
regesällen Carl Otto Palmberg, boende å Kungs-
holmen; äfvensom någre af Rumstedts faders arbe-
tare samt åtskillige andre personer, hvilxa Rumstedt
framdeles ville hos rätten uppgifva, måtte: inkallas
och i målet höras, och då herr assessoren Salomon-
son jemväl anhöll om uppskof med undersökningen
för flere vittnens afhörande, fann Kämnersrätten
skäligt utställa vidare handläggningen af målet till
Måndagen den 3 Januarii nästkommande år 1842
klockan tio förmiddagen då jemte Pigan Berglund
samtelige nu närvarande personer med undantag en-
dast af klädeskramhandlaren Wallenström, Mamsell
Bergqvist och hustru Andersson, åter borde hos rätten
sig infinna; Eleven Karlberg beredd att hos rätten före-
visa de af musikläraren Carlssons tillhörigheter, som
Karlberg från Kongl. Poliskammaren fått afhemta;
och hvartill kallelse å Polisuppsyningsmännen Hall-
stedt, Lindblom och Österdahl, jernbäraren Aaders-
son, hustru Lindström och hustru Casparsson skulle