Ja, mamma lilla.
cSitt inte krokig — Detta sades för att
vända allmänna uppmärksamheten på miss. Ju-
ias figur, som var oklanderlig. Hvar och en
.astade följakteligen sina blickar på henne och
an ny paus uppstod.
Vi hade en högst obildad och rå hyrkusk i
lag, kar ni föreställa er, sade m:rs Maplesone
till m:rs Tibbs i en förtrolig ton.
(Kors i allan dar! svarade värdinnan, med en
min af största medlidande. Hon fick ej tid att
säga mer, ty pigan visade sig åter i dörren och
började å nyo sin telegrafering med asöta frun
aJag tror att hyrkuskar i allmänbet äro obil-
dade och råa, sade m:r Hicks med sin mest
inställsamma ton.
aJag tror verkligen att de måtte vara det,
svarade m:rs Maplesone, såsom om denna tanke
aldrig förr hade uppstått hos henne.
aJa, åkare äfven, inföll m:r Simpson. Denna
anmärkning förfelade helt och hållet sin verkan.
ty ingen bade genom ord eller tecken antyd!
den minsta bekantskap med åkares bruk och
sedvaner.
aRobinson, hvad är det du vill? frågade m:rs
Tibbs betjentgossen, hvilken, för att tillkänna
gifva sin närvaro, hade hostat och snutit sig
utanför dörren hela fem minuter förut.
Med förlof, fru, herrn vill ha något rent pi
kroppen, svarade gossen; som helt och hålle
glömde sig. Detta verkade oemotståndligt; de
båda ungherrarna vände sina ansigten åt fönstre
och frustade till, likt ett par buteljer gingerbee;
(ingefärsdricka); fruntimmerna satte sina näsdu
Ikar för munnen och lilla m:rs Tibbs hastade u;
rummet för att gifva Tibbs sitt rena linne, och
— gossen en lexa. ;
) M:r Calton, den återstående hyresgästen, iff
-I trädde kort derefter och bidrog på ett förvånat
.,Jde sätt till att lifva konversationen. M:r Cl
ton var en öfverårig sprätt — en gammal ufig