Ja, mamma lilla. cSitt inte krokig — Detta sades för att vända allmänna uppmärksamheten på miss. Juias figur, som var oklanderlig. Hvar och en .astade följakteligen sina blickar på henne och an ny paus uppstod. Vi hade en högst obildad och rå hyrkusk i lag, kar ni föreställa er, sade m:rs Maplesone till m:rs Tibbs i en förtrolig ton. (Kors i allan dar! svarade värdinnan, med en min af största medlidande. Hon fick ej tid att säga mer, ty pigan visade sig åter i dörren och började å nyo sin telegrafering med asöta frun aJag tror att hyrkuskar i allmänbet äro obildade och råa, sade m:r Hicks med sin mest inställsamma ton. aJag tror verkligen att de måtte vara det, svarade m:rs Maplesone, såsom om denna tanke aldrig förr hade uppstått hos henne. aJa, åkare äfven, inföll m:r Simpson. Denna anmärkning förfelade helt och hållet sin verkan. ty ingen bade genom ord eller tecken antyd! den minsta bekantskap med åkares bruk och sedvaner. aRobinson, hvad är det du vill? frågade m:rs Tibbs betjentgossen, hvilken, för att tillkänna gifva sin närvaro, hade hostat och snutit sig utanför dörren hela fem minuter förut. Med förlof, fru, herrn vill ha något rent pi kroppen, svarade gossen; som helt och hålle glömde sig. Detta verkade oemotståndligt; de båda ungherrarna vände sina ansigten åt fönstre och frustade till, likt ett par buteljer gingerbee; (ingefärsdricka); fruntimmerna satte sina näsdu Ikar för munnen och lilla m:rs Tibbs hastade u; rummet för att gifva Tibbs sitt rena linne, och — gossen en lexa. ; ) M:r Calton, den återstående hyresgästen, iff -I trädde kort derefter och bidrog på ett förvånat .,Jde sätt till att lifva konversationen. M:r Cl ton var en öfverårig sprätt — en gammal ufig