säng, derifrån varit flyttadt å bordet, som stått bredvid hufvudgården; hvarjemte Carlsson förmält, att bana bjudit Breitfeldt att äta af sin matsäck och derefter släppt honom ut ur huset; men om Carlsson tillika uppgifvit. att Breitfeldt vid tillfället dragit upp lådorna i Carlssons dragkista, mindes icke mamsell Lundberg. Hon hade, i anledning af hvad Carlsson sålunda berättat, bedt honom att ej släppa någon in till sig om qvällarne; hvarvid Carlsson, jemte det han yttrat, att han vore riktigt rädd för Breitfeldt, talat om dennes nödställda belägenhet och att han vorsa i stor saknad af kläder. Handelsbokhållaren Ortman, som under protokolls-justeringen från Rätten bertgått, men nu åter anmäldes vara tillstädes, förklarade, derom af Rättens ordförande åtspord, att han, som, efter det Rumstedt Lördags eftermiddagen den 30 Oktober öfvervarit obduktionen af Carlssons lik, i Rumstedts sällskap bivistat maskeraden å Kongl. Operan, derunder icke kunnat förmärka något ovanligt i Rumstedts sinnesförfattning, utan funnit honom som vanligt vara glad och munter; hvarefter, och sedan eleven Karlberg, på fråga, gifvit tillkänna, att han nu icke med sig hade de af Carlssons tillhörigheter, som Karlberg från Kongl. Poliskammaren fått afhemta och hvilka Breitfeldt funnits innehafva, polisuppsyningsmannen Lundberg förevisade följande, af honom till Rätten medförde, Breitfeldt tillhörige och vid visitationen hos honom anhållne persedlar, nemligen en svart sidenväst, en svart frack af kläde, 9:ne skjortor, af hvilka den ena påträffats uti Breitfeldts soffa och den andra uti hans dragkista, ett par bomullstrumpor samt ett par byxor, hvarvid stöflorna voro med hällor fästade, som funnits uti ena dragkistlådan och hvilka, i synnerhet stöflorna, voro i ett serdeles bristfälligt skick; hvsrjemte Polisuppsyningsmannen Lundberg uppvisade ej mindre än en rutig nattrock, en mörk väst och ett par svarta byxor, hvilka persedlar, till hälften uppbrända, blifvit påträffade uti Carlssons rum om morgonen efter mordet, än äfven Carlssons svarta klädesväst, som hos Brietfeldt funnits liggande under hans fortepiano sumt ett par, från Breitfeldt likaledes anhållna bomullsstrumpur, som vero mycket orena och hvaraf den ena strurapan var märkt med bokstafven C. — Sedan härvid Mamsell Sehierbeck förklarat, att hon igenkände den svarta klädesvästen, såsom Carlsson i lifstiden tillhörig, uppgaf Breitfeldt, som förmälde sig icke hafva något att erinra deremot, att västen återsfälldes till Carlssons anhörige, det Breitfeldt redan ett par måneder före sitt häktande af den utaf honom förut uppgifna qvinsperson köpt sist omförmälde strumpor: men att han hittills icke behöft låta tvätta dem emedan Breitfeldt, såsom han yttrade, från sin moder haft god tillgång på strumpor. På Aktors, Herr Assessoren Salomonsons hemställan förklarade Polis-gevaldigern Jederin och Polisuppsyningsmannen Lundberg sig beredvilliga att genast hos Rumstedt anställa visitation, i händelse Kämnersrätten funne skäligt sådant förordna; och sedan häruppå Aktor yrkat, att de uti målet upplysningsvis hörde personer, af hvilka dock, efter hvad nu anmältes, Pigan Berglund från Rätten sig aflägsnat, måtte med ed få fästa deras afgifne berättelser; äfvensom Rumstedt i sammanhang dermed förnyat sitt påstående om kryddkrambandlaren Hyckerströms edeliga afhörande i målet samt Breitfeldt förmält sig icke hafva någon anmärkning emot hvad Aktor och Rumstedt sålunda yrkat att framställa; så och efter det Eieven Karlberg, derom tillspord, förklarads sig icke varit med aflidne Musikläraren Carlsson närmare beslägtad, än att dennes jemväl med döden afgångne fader varit syskonbarn med Karlbergs moder, samt, vid efterfrågan om jäf emot de åberopade vittnena, något sådant icke kunde utletas, förklarade Kämnersrätten, genom särskildt afsegåt beslut, under öfverläggning hvartill vederbörande fingo till Rättens förmak afträda, att då emot de till vittnen åberopade personer inte! jäf kunnat utrönas och ej eller någen invändning blifvit framställd, Kämnersrätten aktade skäligt tilllåta nu närvarande Polis-gevaldigern Jederin, Polisuppsyningsmannen Lundberg, Mamsell Bergqvist Hustru Andersson, Eloven Karlberg, Mamsellernt Scbierbeck och Lundberg, Handelsbokhällaren: Ort man och Kryddkramhandlaren Hyckerström att gå den i Lag föreskrifna vittnesed. Nyssbemälda personer fingo nu alltså aflägga san Iningseden, hvarefter de allvarligen erinrades on densammas dyra vigt och ansvarsfulla förbindelser och förklarade Jederin, Polisuppsyningsmannen Lund berg, Mamseil! Bergqvist, Hustru Andersson, Elever Karlberg, Mamsellerne Schierbeck och: Lundber; samt Handelsbokhållaren Ortman, att de å der gångne eden toge deras förut afgifne berättelser vid hvilka de trenne förstnämnde tillade: Jederin: att sedan Breitfeldt, då han den 29 Ok tober på eftermiddagen hemma i sitt rum anträffa des af Jaderin, för honom erkänt, att den rock har hade på sig hade tillhört Carlsson, samt Breitfeldt upp hört att falia Jederin i talet med sitt vid tillfälle ofta upprepade yttrande: hur då ? hade ban slut ligen tillsport Jederin: hvad är det fråga om fö slag — det vill jag veta; hvarpå Jiderin svarat ja det får ni tids nog veta,, samt att, efter de Breitfeldt häruppå, för undergående af förhör ho Öfverståthå!lare-smbetet, blifvit uppförd uti Kongl