säng, derifrån varit flyttadt å bordet, som stått bred-
vid hufvudgården; hvarjemte Carlsson förmält, att
bana bjudit Breitfeldt att äta af sin matsäck och
derefter släppt honom ut ur huset; men om Carls-
son tillika uppgifvit. att Breitfeldt vid tillfället dra-
git upp lådorna i Carlssons dragkista, mindes icke
mamsell Lundberg. Hon hade, i anledning af hvad
Carlsson sålunda berättat, bedt honom att ej släppa
någon in till sig om qvällarne; hvarvid Carlsson,
jemte det han yttrat, att han vore riktigt rädd för
Breitfeldt, talat om dennes nödställda belägenhet och
att han vorsa i stor saknad af kläder.
Handelsbokhållaren Ortman, som under proto-
kolls-justeringen från Rätten bertgått, men nu åter
anmäldes vara tillstädes, förklarade, derom af Rät-
tens ordförande åtspord, att han, som, efter det Rum-
stedt Lördags eftermiddagen den 30 Oktober öfver-
varit obduktionen af Carlssons lik, i Rumstedts säll-
skap bivistat maskeraden å Kongl. Operan, derun-
der icke kunnat förmärka något ovanligt i Rumstedts
sinnesförfattning, utan funnit honom som vanligt
vara glad och munter; hvarefter, och sedan eleven
Karlberg, på fråga, gifvit tillkänna, att han nu icke
med sig hade de af Carlssons tillhörigheter, som
Karlberg från Kongl. Poliskammaren fått afhemta och
hvilka Breitfeldt funnits innehafva, polisuppsynings-
mannen Lundberg förevisade följande, af honom till
Rätten medförde, Breitfeldt tillhörige och vid visitatio-
nen hos honom anhållne persedlar, nemligen en svart
sidenväst, en svart frack af kläde, 9:ne skjortor, af
hvilka den ena påträffats uti Breitfeldts soffa och
den andra uti hans dragkista, ett par bomullstrum-
por samt ett par byxor, hvarvid stöflorna voro med
hällor fästade, som funnits uti ena dragkistlådan och
hvilka, i synnerhet stöflorna, voro i ett serdeles brist-
fälligt skick; hvsrjemte Polisuppsyningsmannen Lund-
berg uppvisade ej mindre än en rutig nattrock, en
mörk väst och ett par svarta byxor, hvilka persed-
lar, till hälften uppbrända, blifvit påträffade uti Carls-
sons rum om morgonen efter mordet, än äfven Carls-
sons svarta klädesväst, som hos Brietfeldt funnits
liggande under hans fortepiano sumt ett par, från
Breitfeldt likaledes anhållna bomullsstrumpur, som
vero mycket orena och hvaraf den ena strurapan
var märkt med bokstafven C. — Sedan härvid Mam-
sell Sehierbeck förklarat, att hon igenkände den
svarta klädesvästen, såsom Carlsson i lifstiden till-
hörig, uppgaf Breitfeldt, som förmälde sig icke haf-
va något att erinra deremot, att västen återsfälldes
till Carlssons anhörige, det Breitfeldt redan ett par
måneder före sitt häktande af den utaf honom för-
ut uppgifna qvinsperson köpt sist omförmälde strum-
por: men att han hittills icke behöft låta tvätta dem
emedan Breitfeldt, såsom han yttrade, från sin mo-
der haft god tillgång på strumpor.
På Aktors, Herr Assessoren Salomonsons hem-
ställan förklarade Polis-gevaldigern Jederin och Po-
lisuppsyningsmannen Lundberg sig beredvilliga att
genast hos Rumstedt anställa visitation, i händelse
Kämnersrätten funne skäligt sådant förordna; och
sedan häruppå Aktor yrkat, att de uti målet upp-
lysningsvis hörde personer, af hvilka dock, efter
hvad nu anmältes, Pigan Berglund från Rätten sig
aflägsnat, måtte med ed få fästa deras afgifne be-
rättelser; äfvensom Rumstedt i sammanhang der-
med förnyat sitt påstående om kryddkrambandlaren
Hyckerströms edeliga afhörande i målet samt Breit-
feldt förmält sig icke hafva någon anmärkning e-
mot hvad Aktor och Rumstedt sålunda yrkat att
framställa; så och efter det Eieven Karlberg, derom
tillspord, förklarads sig icke varit med aflidne Mu-
sikläraren Carlsson närmare beslägtad, än att den-
nes jemväl med döden afgångne fader varit syskon-
barn med Karlbergs moder, samt, vid efterfrågan om
jäf emot de åberopade vittnena, något sådant icke
kunde utletas, förklarade Kämnersrätten, genom sär-
skildt afsegåt beslut, under öfverläggning hvartill
vederbörande fingo till Rättens förmak afträda, att
då emot de till vittnen åberopade personer inte!
jäf kunnat utrönas och ej eller någen invändning
blifvit framställd, Kämnersrätten aktade skäligt till-
låta nu närvarande Polis-gevaldigern Jederin, Po-
lisuppsyningsmannen Lundberg, Mamsell Bergqvist
Hustru Andersson, Eloven Karlberg, Mamsellernt
Scbierbeck och Lundberg, Handelsbokhällaren: Ort
man och Kryddkramhandlaren Hyckerström att gå
den i Lag föreskrifna vittnesed.
Nyssbemälda personer fingo nu alltså aflägga san
Iningseden, hvarefter de allvarligen erinrades on
densammas dyra vigt och ansvarsfulla förbindelser
och förklarade Jederin, Polisuppsyningsmannen Lund
berg, Mamseil! Bergqvist, Hustru Andersson, Elever
Karlberg, Mamsellerne Schierbeck och: Lundber;
samt Handelsbokhållaren Ortman, att de å der
gångne eden toge deras förut afgifne berättelser
vid hvilka de trenne förstnämnde tillade:
Jederin: att sedan Breitfeldt, då han den 29 Ok
tober på eftermiddagen hemma i sitt rum anträffa
des af Jaderin, för honom erkänt, att den rock har
hade på sig hade tillhört Carlsson, samt Breitfeldt upp
hört att falia Jederin i talet med sitt vid tillfälle
ofta upprepade yttrande: hur då ? hade ban slut
ligen tillsport Jederin: hvad är det fråga om fö
slag — det vill jag veta; hvarpå Jiderin svarat
ja det får ni tids nog veta,, samt att, efter de
Breitfeldt häruppå, för undergående af förhör ho
Öfverståthå!lare-smbetet, blifvit uppförd uti Kongl