aJag såg en satans hop knyten i förstugan, då
ag kom hem,) yttrade Simpson smileende.
Toilettartiklar utan tvifvely inföll Don Juans
veundrare:
— — En mängd af linne, spetsar, flera par
c Af strumpor, tofflor, kammar, allt komplett;
c5amt andra småartiklar qvinnpan har
cAtt skön sig göra och att klä sig nätt.
cAr det ur Milton ?, frågade m:r Simpson.
Nej — ur Byron, svarade m:r Hicks med
en blick af djupt förakt. Han var fullkomligt
säker på sin auktor, ty han hade aldrig läst nå-
son annan. — Tyst! sade den vise hospitals-
riddaren, ahär komma flickorna, och begge her-
rarne började att tala mycket högt.
M:rs Maplesone och mamsellerna Maplesone,
m:r Hicks. M:r Hicks — m:rs Maplesone och
mamsellerna Maplesone, sade mir Tibbs högröd
i ansigtet, ty hon hade haft uppsigt öfver till-
redelserna i köket en trappa ned, och liknade
en vaxdocka i starkt solsken. cM:r Simpson,
jag ber om förlåtelse — m:r Simpson — m:rs
Maplesone och mamsellerna Maplesone — och
vice versa Herrarne började genast med myc-
ken artighet stryka kring väggarne och sågo ut
såsom om de önskade att deras armar hade va-
rit, ben, så litet visste de hvad de skulle göra
med dem. Fruntimmerna myste, nego, halkade
ned på stolarna och böjde sig efter fällda näs.
dukar; hberrarne stödde sig emot hvar sin gar-
dinbållare; m:rs Tibbs genomgick en beundrans-
l värd scen ur den allvarsamma pantomimen mec
len piga, som hade kommit upp för att förfråg:
sig rörande fisksaucen, och de två unga flickor
ina sågo på hvarandra, under det att det öfrig
-I sällskapet syntes upptäcka något serdeles intres
ilsant i mönstret på eldskärmen.
Julia, min söta, sade m:rs Maplesone till si)
-lyngsta dotter i en ton så afpassad, att det öf
-Iriga sällskapet skulle derå fästa uppmärksamhei
— aJulial