Breitfeldt att förklara, att uret, som han sett hos
Carlsson, haft en boett af dylik metall, hvaremot
det fickur han af Rumstedt emottagit och i hvilket
verket stått stilla, varit försedt med tvenne sådana
boetter, hvilka båda Breitfeldt äfven sedermera hos
guldsmeden Cherge afyttrat; förrmälande Breitfeldt
vidare, att han väl icke visste om Rumstedt sjelf
ägt något silfverfickur, men förmodat det, emedan
Breitfeldt sett Rumstedt natten till den 29 Oktober
hafva en klocksnodd om halsen, och att Breitfeldt
trott att Rumstedt utbytt sitt ur emot Carlssons,
derföre att det sistnämnde skulle äga högre värde
än Rumstedts eget. Då Breitfeldt härvid föreställ-
des, att han destomindre haft skäl till denna för-
modan, som det af Breitfeldt i Carlssons rum fun-
ne ur varit försedt med allenast en boett, då der-
emot det, som Rumstedt till honom öfverlemnat, haft
tvenne, af hvilken omständighet syntes följa, att
sistomförmälde ur bordt anses vara af högre värde
än det Rumstedt skulle hos Carlsson påträffat och
sjelf behållit, svarade Breitfeldt, det han trott att
verket till Carlssons ur varit bättre än till Rum-
stedts och att detta föranledt Rumstedt att vexla
om uren; men när Breitfeldt, i anleåning häraf, å-
ter fördes till minnes, att verket i Carlssons ur
stått stilla och att detsamma, af sådan orsak, icke
kunde anses äga serdeles betydligt värde, yttrade
Breitfeldt: Ja! men det kunde ju eckså hända att
verket till Rumstedts eget ur inte gick, utan äfven
stod stilla.,
På Breitfeldts derom framställde begäran och med
föranledande af mamsel: Schierbecks berättelse, till-
frågades hon när och hvar emellan Breitfeldt och
Carlsson samtal ägt rum derom att Carlsson ärft
penningar efter sin fader; och då mamsell Schier-
beck härvid förmälde, det hon icke kunde närmare
uppgifva tiden när samtal i berörde afseende dem
emellan förevarit, än att det skedt hemma hos mam-
sell Schierbeck efter det Carlssons fader i början af
December månad nästlidet år med döden afgått el-
ler under loppet af sistförflutne vinter, samt att det
vore intet tvifvelsmål underkastadt, att ju icke
Breitfeldt ägt sig bekant det Carlsson hade att
förvänta arf efter sin fader, ehuru Breitfeldt tro-
ligen icke kännt beloppet deraf, förklarade Breit-
feldt, att han åtminstone icke kunde i sitt minne
återkalla, att han i förrberörde ämne med Carlsson
samtalat, och att då, såsom mamsell Schierbeck rät-
teligen uppgifvit, Breitfeldt sökt träffa Carlsson för
att åt honom skaffa förtjenst medelst stämning af
fortepianos, det deraf, efter Breitfeldts förmenande,
äfven sig visade, att han varit i okunnighet om att
Carlsson egde någon förmögenhet.
Sedan, på Breitfeldts anhållan, en del af mamsell
Schierbecks berättelse åter blifvit uppläst, samt Breit-
feldt förklarat, att, efter de af honom deremot redan
gjorde erinringar, han emot densamma icke hade
något vidare att invända, blef förra rättegångsdagens
protokoll till slut justeradt och af vederbörande utan
anmärkning lemnadt.
Härefter hördes mamsell Lundberg, samt uppgaf:
att hon, som haft en pensions-anstalt för unga flic-
kor, år 1837 gjort bekantskap med Carlsson derige-
nom, att han uti fortepiano-spelning gifvit undervis-
ning åt en mamsell Lundbergs elev, som då bott
hos henne. Carlsson hade derefter ofta besökt mam-
sell Lundberg, och jemväl hos henne varit boende
från Maj månad 4840 till Mars månad innevarande
år, då han erhållit en informators-beställning här i
staden; och sedan Carlsson i medlet af nästförflutne
Oktober månad återkommit till Stockholm efter en
resa till sin å landet bosatta meder samt inflyttat
uti mamsell Bergqvists egendom, huset N:o 40 vid
Gamla Kungsholmsbrogatan, hade Carisson dagligen
ätit middag hos marasell Lundberg, hos hvilken hennes
systerdotter M:l!1 Schierbeck jemväl är boende. Något
före Jul nästlidet år hade Carlsson och Breitfeldt blifvit
bekanta, och Breitfeldt hade derefter besökt Carls-
son, dels medan han bodde hos mamsell Lundberg,
dels ock, efter hvad Carlsson för henne omnämnt,
uti hans hemvist vid nyssberörde gata. Mamsell
Lundberg, som kännt Carlssons fader i lifstiden.
hade väl ofta hört Carlsson tala om det arf, han
efter honom hade att förvänta, men om något sam-
tal derom emellan Carlsson och Breitfeldt i Lund-
bergs närvaro förefallit. kunde hon icke bestämd:
draga sig till minnes; dock uttryckte mamsell Lund-
berg den förmodan, att Breitfeldt, till följd af hans
närmare bekantskap med Carlsson, af denne blifvi
underrättad derom, att hans fader åt honom efter-
lemnat förmögenhet. Carlsson, som haft mycket för.
troende för mamsell Lundberg och för henne omta-
lat med hvilka personer han umgåtts och varit De:
kant, hade aldrig för henne uppgifvit, att han kändt
Rumstedt, hvilken Lundberg icke sett förrän i dag
här hos KämnersRätten. Onsdagen eller Thorsda-
gen i veckan före mordet hade Carlsson, då han in
funnit sig hos meamsell Lundberg, för att äta middag
för henne, under yttrande: att den nästföregåendet
natten varit för Carlsson mycket hemsk, omtalat
att Breitfeldt aftonen förut kommit till Carlsson ect
begärt lof att få qvarsitta och läsa hos honom; at
Carlsson, som dertill lemnat sitt bifall, lagt sig och
inslumrat samt, just då han uppvaknat, förmärk
Breitfeldt stående bredvid hans hufvudgärd, ock fun
nit att Carlssons fickur, hvilket Carlsson, innan har
gick till hvila, hänat upp på väggen ofvanför sir