Breitfeldt att förklara, att uret, som han sett hos Carlsson, haft en boett af dylik metall, hvaremot det fickur han af Rumstedt emottagit och i hvilket verket stått stilla, varit försedt med tvenne sådana boetter, hvilka båda Breitfeldt äfven sedermera hos guldsmeden Cherge afyttrat; förrmälande Breitfeldt vidare, att han väl icke visste om Rumstedt sjelf ägt något silfverfickur, men förmodat det, emedan Breitfeldt sett Rumstedt natten till den 29 Oktober hafva en klocksnodd om halsen, och att Breitfeldt trott att Rumstedt utbytt sitt ur emot Carlssons, derföre att det sistnämnde skulle äga högre värde än Rumstedts eget. Då Breitfeldt härvid föreställdes, att han destomindre haft skäl till denna förmodan, som det af Breitfeldt i Carlssons rum funne ur varit försedt med allenast en boett, då deremot det, som Rumstedt till honom öfverlemnat, haft tvenne, af hvilken omständighet syntes följa, att sistomförmälde ur bordt anses vara af högre värde än det Rumstedt skulle hos Carlsson påträffat och sjelf behållit, svarade Breitfeldt, det han trott att verket till Carlssons ur varit bättre än till Rumstedts och att detta föranledt Rumstedt att vexla om uren; men när Breitfeldt, i anleåning häraf, åter fördes till minnes, att verket i Carlssons ur stått stilla och att detsamma, af sådan orsak, icke kunde anses äga serdeles betydligt värde, yttrade Breitfeldt: Ja! men det kunde ju eckså hända att verket till Rumstedts eget ur inte gick, utan äfven stod stilla., På Breitfeldts derom framställde begäran och med föranledande af mamsel: Schierbecks berättelse, tillfrågades hon när och hvar emellan Breitfeldt och Carlsson samtal ägt rum derom att Carlsson ärft penningar efter sin fader; och då mamsell Schierbeck härvid förmälde, det hon icke kunde närmare uppgifva tiden när samtal i berörde afseende dem emellan förevarit, än att det skedt hemma hos mamsell Schierbeck efter det Carlssons fader i början af December månad nästlidet år med döden afgått eller under loppet af sistförflutne vinter, samt att det vore intet tvifvelsmål underkastadt, att ju icke Breitfeldt ägt sig bekant det Carlsson hade att förvänta arf efter sin fader, ehuru Breitfeldt troligen icke kännt beloppet deraf, förklarade Breitfeldt, att han åtminstone icke kunde i sitt minne återkalla, att han i förrberörde ämne med Carlsson samtalat, och att då, såsom mamsell Schierbeck rätteligen uppgifvit, Breitfeldt sökt träffa Carlsson för att åt honom skaffa förtjenst medelst stämning af fortepianos, det deraf, efter Breitfeldts förmenande, äfven sig visade, att han varit i okunnighet om att Carlsson egde någon förmögenhet. Sedan, på Breitfeldts anhållan, en del af mamsell Schierbecks berättelse åter blifvit uppläst, samt Breitfeldt förklarat, att, efter de af honom deremot redan gjorde erinringar, han emot densamma icke hade något vidare att invända, blef förra rättegångsdagens protokoll till slut justeradt och af vederbörande utan anmärkning lemnadt. Härefter hördes mamsell Lundberg, samt uppgaf: att hon, som haft en pensions-anstalt för unga flickor, år 1837 gjort bekantskap med Carlsson derigenom, att han uti fortepiano-spelning gifvit undervisning åt en mamsell Lundbergs elev, som då bott hos henne. Carlsson hade derefter ofta besökt mamsell Lundberg, och jemväl hos henne varit boende från Maj månad 4840 till Mars månad innevarande år, då han erhållit en informators-beställning här i staden; och sedan Carlsson i medlet af nästförflutne Oktober månad återkommit till Stockholm efter en resa till sin å landet bosatta meder samt inflyttat uti mamsell Bergqvists egendom, huset N:o 40 vid Gamla Kungsholmsbrogatan, hade Carisson dagligen ätit middag hos marasell Lundberg, hos hvilken hennes systerdotter M:l!1 Schierbeck jemväl är boende. Något före Jul nästlidet år hade Carlsson och Breitfeldt blifvit bekanta, och Breitfeldt hade derefter besökt Carlsson, dels medan han bodde hos mamsell Lundberg, dels ock, efter hvad Carlsson för henne omnämnt, uti hans hemvist vid nyssberörde gata. Mamsell Lundberg, som kännt Carlssons fader i lifstiden. hade väl ofta hört Carlsson tala om det arf, han efter honom hade att förvänta, men om något samtal derom emellan Carlsson och Breitfeldt i Lundbergs närvaro förefallit. kunde hon icke bestämd: draga sig till minnes; dock uttryckte mamsell Lundberg den förmodan, att Breitfeldt, till följd af hans närmare bekantskap med Carlsson, af denne blifvi underrättad derom, att hans fader åt honom efterlemnat förmögenhet. Carlsson, som haft mycket för. troende för mamsell Lundberg och för henne omtalat med hvilka personer han umgåtts och varit De: kant, hade aldrig för henne uppgifvit, att han kändt Rumstedt, hvilken Lundberg icke sett förrän i dag här hos KämnersRätten. Onsdagen eller Thorsdagen i veckan före mordet hade Carlsson, då han in funnit sig hos meamsell Lundberg, för att äta middag för henne, under yttrande: att den nästföregåendet natten varit för Carlsson mycket hemsk, omtalat att Breitfeldt aftonen förut kommit till Carlsson ect begärt lof att få qvarsitta och läsa hos honom; at Carlsson, som dertill lemnat sitt bifall, lagt sig och inslumrat samt, just då han uppvaknat, förmärk Breitfeldt stående bredvid hans hufvudgärd, ock fun nit att Carlssons fickur, hvilket Carlsson, innan har gick till hvila, hänat upp på väggen ofvanför sir