hattaskar, mufflådor och parasoler, guitarr-lådor
och knyten af alla möjliga dimensioner, omgil-
na af brunt papper och hopfästade med knapp-
nålar, uppfyllde förstugan. Derefter uppstod ett
sådant rännande upp och ned med packningen,
ott sådant kält efter varmt tvättvatten åt frun-
timmerna, ett bråk, en villervalla, en hetta hos
pigor och hårtänger, som hittills varit oerhörd
på Stora Coramgatan. Lilla m:rs Tibbs var ali-
deles i sitt element, springande hit och dit, ta-
lande oupphörligt och utdelande handdukar och
tvål jemte annat et cetera, lik första sjuksköter-
skan i ett hospital. Huset återvann ej sitt ford-
na lugna skick förr, än fruntiramerna instängt
sig i sina sofrum, sysselsatta med det vigtiga
göromålet att kläda sig till middagen.
Äro de der flickorna vackra ? frågade m:r
Simpson m:r Septimus Sticks, en annan af hy-
resgästerna, under det de roade sig i förmaket
före middagen med att ligga och vräka på sof-
forne och betrakta sina stöflor.
Vet inte, svarade m:r Septimus Sticks, som
var en lång, blek herre med glasögor och ett
bredt svart band kring nacken i stället för hals-
duk — en högst intressant person, som företa-
git sig poetiska vandringar i hospitalerna ock
var en högst talangfull yngling. Han var ser-
deles road af att späcka sin konversation, met
åtskilliga citationer ut Byronps Don Juan, lik
väl utan att bry sig om huru lämpligt. de an
vändes, ty i det fallet var han högst. oberoen
de. M:r Simpson åter var en af dessa ung
herrar, som i samhället äro hvad de så kallad
stumma personerna äro på skådep! atsen, ebur
han i sitt fack stod oändligt långt under den
betydligaste skådespelare. Han var lika tom
hufvudet, som storklockan i S:t . Pauls kyrktor;
klädde sig alltid efter karrikaf .yrerna i de mi
nadtligen utkommande modeir
erna och sta
vade character med K. J yurnal