Rumstedt förklarade, i anledning häraf, att ehuru det af Breitfeldt omnämnde vedkortor redan vid den hös Rumstedt hållne visitation blifvit undersökt, utan att något misstänkt der anträffats — ett förhållande, som af Gevaldigern Jederin och Uppsyningsmarnen Lundberg nu äfven vitsordades — och icke Rumstedt, utan Kryddkramhandlaren Hyckerström, under nåstförflutne sommar bebott det omförmälde lusthuset, vore det likväl, för att vederlägga alla misstankar, med Rumstedts egen önskan öfverensstämmande, att visitation hos honom åter anställdes; och Rumstedt anhöll derjemte, att visitationen måtte ske med aldra största noggramnhet och snart, så att icke, genom något dröjsmål dermed, Breitfeldt kunde få en ny förevändning att beskylla Rumstedt, för att hafva, sedan fråga om visitation hos honom bliifvit väckt, från sitt hemvist bortfört de, i Carlssons rum stulne klädespersedlarne. Vid Polisuppsyningsmannen Lundbergs och Mamsell Schierbecks å sista rättegångsdagen gjorde berättelser, som häruppå för dem lästes, hade ingendera af dem något att anmärka. Mamsell Schierbeck allenast, som då yttrat den förmodan, att Carlsson besökt Breitfeld Thorsdagseftermiddagen den 28 Oktober, förklarade nu, derom tillspord, att hon ville grunda en slik förmodan å den omständighet, att, efter bvad Mamsell Schierbeck fått sig bekant, en mansperson vid namn Åkerholm, hvars fader skall vara arbetskarl och bo i Majoren Berghners egendom vid Beridarsbansgatan, berörde eftermiddag, klockan vid pass 4, å samma gata mött och hälsat på Carlsson, hvilken då möjligen kommit från Breitfeldt. Denne, som vid förra förhöret i målet om Mamsell Schierbecks berättelse yttrat, att en del dera! vore sanning, men en del icke, tillsades nu att närmare, än som redan skett, förklara, i hvad mån samma berättelse skulle vara emot sanningen stridande; hvarpå Breitfeldt svarade, att han icke kunde annat än förneka Mamsell Schierbecks upp: gift, att Breitfeldt, under den af henne omförmälde natt, då Breitfeldt innevarit hos Carlsson skulle, medan denne legat och slumrat, uppdragi! lådorna i hans dragkista. Vid det tillfälle, då Breitfeldt, på sätt berördt är, suttit och läst uti Carlssons rum, hade, efter hvad Breitfeldt nu uppgaf, icke, i nyssanmärkta hänseende, förefailit något annat, än att, sedan Carlsson, klockan vid pass 11, på aftonen, klädt af och lagt sig, samt inslumrat, hade Carlsson, efter någon kort stunds förlopp, vaknat och vändt sig om på sitt mnatwtläger, hvarpå han till Breitfeldt yttrat: Jag är fördömdt hungrig och vill äta — har du icke också lust att smaka på min resmatsäck?, Då Breitfeldt förklarade sig icke hafva något deremot, bade ban, på Carlssons egen begäran, dragit ut den öfre lådan i dragkistan och derutur framtagit matsäcken, hvaraf både Breiifeldt och Carlsson ätit. Hvad åter angick mamsell Schierbecks uppgift, att Breitfeldt, under det Carisson om natten likaledes legat i en halfslummer, från väggen öfver dennes soffa nedtagit hans silfverfickur, så förklarade Breitfeldt, att dermed förhölle sig på det sätt, att då han, medan Carlsson varit alldeles vaken, bemärkt dennes ur hänga å väggen öfver soffan, hade Breitfeldt, för att efterse huru mycket klockan var, nedtagit detsamma och jemväl gifvit Carlsson tillkänna anledningen dertill, men enär Carlsson härvid sagt: klockan går inte, hade Breitfeldt, utan att ens betrakta uret, legt detsamma från sig på ett bord, som stått bredvid Carlssons hufvudgärd. Då Breitfeldt således nu medgaf, att ban vid ifrågavarande besök uti Carlssons rum, från väggen nedtagit dennes silfverfickur, fåstades Breitfeldts upp: märksamhet derpå, att han inför Öfverståthållareembetet, jemlikt innehållet af dess protokoll för der 29 Oktober, hvilket i denna del för Breitfeldt upplästes, alldeles förnekat, att han vid tillfället, hvarom fråga är, från väggen i rummet nedtagit Carlssons ur eller utdragit lådorna i hans dragkista. Härå genmälte Breitfeldt, att han väl uti Kongl. poliskammaren haft denne uppgift, men att Breitfeldt, sedan han numera hört mamsell Schierbecks berättelse, dragit sig till minnes, att han verkligen under natter tagit ned uret från väggen; men när Breitfeldt åter erinrades att, efter hvad Öfverståthållareembetets protokoll jemväl utvisade, Breitfeldt, just till följd af mamsell Schierbecks derstädes af gifne berättelse, som vore öfverensstämmande mec hvad hon hos Kämnersrätten förmält, bestridt of vanuppgifne förhållande, svarade Breitfeldt: ja jag kommer nu ihåg det; men om jag velat hadt jag ju kunnat neka för att jag tog ned uret frår väggen, och dessutom trodde jag när Rumstedt se dermera bemma hos mig lemnade mig uret, att de var Rumstedts. Tillfrågad huru Breitfeldt kunna hysa en sådan förmodan då han, enligt sitt nyss gjorde medgifyande, i Carlssons rum sett denne: ur och således icke rimligen kunnat misstaga sif på utseendet deraf, yttrade Breitfeldt: då jag såg klockan i Carlssons rum fanns derpå icke någor boett; hvarjemte Breitfeldt, på ytterligare fråga huruvida vid det uppgifne tillfället, således endas urverket funnits hängande på väggen, svarade ja, men då Breitfeldt, i anledning af detta yttrande tillspordes, huruledes han, om så varit förhållandet kunnat förmärka, att uret varit af silfver, skyndadt