Rumstedt förklarade, i anledning häraf, att ehuru
det af Breitfeldt omnämnde vedkortor redan vid
den hös Rumstedt hållne visitation blifvit undersökt,
utan att något misstänkt der anträffats — ett för-
hållande, som af Gevaldigern Jederin och Uppsy-
ningsmarnen Lundberg nu äfven vitsordades — och
icke Rumstedt, utan Kryddkramhandlaren Hycker-
ström, under nåstförflutne sommar bebott det omför-
mälde lusthuset, vore det likväl, för att vederlägga
alla misstankar, med Rumstedts egen önskan öfver-
ensstämmande, att visitation hos honom åter anställ-
des; och Rumstedt anhöll derjemte, att visitationen
måtte ske med aldra största noggramnhet och snart,
så att icke, genom något dröjsmål dermed, Breit-
feldt kunde få en ny förevändning att beskylla Rum-
stedt, för att hafva, sedan fråga om visitation hos
honom bliifvit väckt, från sitt hemvist bortfört de,
i Carlssons rum stulne klädespersedlarne.
Vid Polisuppsyningsmannen Lundbergs och Mam-
sell Schierbecks å sista rättegångsdagen gjorde be-
rättelser, som häruppå för dem lästes, hade ingen-
dera af dem något att anmärka. Mamsell Schierbeck
allenast, som då yttrat den förmodan, att Carlsson
besökt Breitfeld Thorsdagseftermiddagen den 28
Oktober, förklarade nu, derom tillspord, att hon
ville grunda en slik förmodan å den omständighet,
att, efter bvad Mamsell Schierbeck fått sig bekant,
en mansperson vid namn Åkerholm, hvars fader
skall vara arbetskarl och bo i Majoren Berghners
egendom vid Beridarsbansgatan, berörde eftermid-
dag, klockan vid pass 4, å samma gata mött och
hälsat på Carlsson, hvilken då möjligen kommit från
Breitfeldt.
Denne, som vid förra förhöret i målet om Mam-
sell Schierbecks berättelse yttrat, att en del dera!
vore sanning, men en del icke, tillsades nu att när-
mare, än som redan skett, förklara, i hvad mån
samma berättelse skulle vara emot sanningen stri-
dande; hvarpå Breitfeldt svarade, att han icke
kunde annat än förneka Mamsell Schierbecks upp:
gift, att Breitfeldt, under den af henne omför-
mälde natt, då Breitfeldt innevarit hos Carlsson
skulle, medan denne legat och slumrat, uppdragi!
lådorna i hans dragkista. Vid det tillfälle, då Breit-
feldt, på sätt berördt är, suttit och läst uti Carls-
sons rum, hade, efter hvad Breitfeldt nu uppgaf,
icke, i nyssanmärkta hänseende, förefailit något an-
nat, än att, sedan Carlsson, klockan vid pass 11,
på aftonen, klädt af och lagt sig, samt inslumrat,
hade Carlsson, efter någon kort stunds förlopp, vak-
nat och vändt sig om på sitt mnatwtläger, hvarpå
han till Breitfeldt yttrat: Jag är fördömdt hun-
grig och vill äta — har du icke också lust att
smaka på min resmatsäck?, Då Breitfeldt förklarade
sig icke hafva något deremot, bade ban, på Carlssons
egen begäran, dragit ut den öfre lådan i dragkistan
och derutur framtagit matsäcken, hvaraf både Breii-
feldt och Carlsson ätit. Hvad åter angick mamsell
Schierbecks uppgift, att Breitfeldt, under det Caris-
son om natten likaledes legat i en halfslummer, från
väggen öfver dennes soffa nedtagit hans silfverfick-
ur, så förklarade Breitfeldt, att dermed förhölle
sig på det sätt, att då han, medan Carlsson varit
alldeles vaken, bemärkt dennes ur hänga å väggen
öfver soffan, hade Breitfeldt, för att efterse huru
mycket klockan var, nedtagit detsamma och jemväl
gifvit Carlsson tillkänna anledningen dertill, men
enär Carlsson härvid sagt: klockan går inte, hade
Breitfeldt, utan att ens betrakta uret, legt detsam-
ma från sig på ett bord, som stått bredvid Carls-
sons hufvudgärd.
Då Breitfeldt således nu medgaf, att ban vid i-
frågavarande besök uti Carlssons rum, från väggen
nedtagit dennes silfverfickur, fåstades Breitfeldts upp:
märksamhet derpå, att han inför Öfverståthållare-
embetet, jemlikt innehållet af dess protokoll för der
29 Oktober, hvilket i denna del för Breitfeldt upp-
lästes, alldeles förnekat, att han vid tillfället, hvar-
om fråga är, från väggen i rummet nedtagit Carls-
sons ur eller utdragit lådorna i hans dragkista.
Härå genmälte Breitfeldt, att han väl uti Kongl. po-
liskammaren haft denne uppgift, men att Breitfeldt,
sedan han numera hört mamsell Schierbecks berät-
telse, dragit sig till minnes, att han verkligen un-
der natter tagit ned uret från väggen; men när
Breitfeldt åter erinrades att, efter hvad Öfverståt-
hållareembetets protokoll jemväl utvisade, Breitfeldt,
just till följd af mamsell Schierbecks derstädes af
gifne berättelse, som vore öfverensstämmande mec
hvad hon hos Kämnersrätten förmält, bestridt of
vanuppgifne förhållande, svarade Breitfeldt: ja
jag kommer nu ihåg det; men om jag velat hadt
jag ju kunnat neka för att jag tog ned uret frår
väggen, och dessutom trodde jag när Rumstedt se
dermera bemma hos mig lemnade mig uret, att de
var Rumstedts. Tillfrågad huru Breitfeldt kunna
hysa en sådan förmodan då han, enligt sitt nyss
gjorde medgifyande, i Carlssons rum sett denne:
ur och således icke rimligen kunnat misstaga sif
på utseendet deraf, yttrade Breitfeldt: då jag såg
klockan i Carlssons rum fanns derpå icke någor
boett; hvarjemte Breitfeldt, på ytterligare fråga
huruvida vid det uppgifne tillfället, således endas
urverket funnits hängande på väggen, svarade ja,
men då Breitfeldt, i anledning af detta yttrande
tillspordes, huruledes han, om så varit förhållandet
kunnat förmärka, att uret varit af silfver, skyndadt