Sjelfva stycket framstälide en af dessa gamlas
löregifna tilldragelser, hvilka kineserna älska att?
göra till föremål för dramen. Fursten eller ch:-
fen som satt vid bordet, syntes uti ett för oss
obegripligt tal och under gestikulation arkl:ga en af
d2 närvarande högre hofdignitärerna. Denza helt h
och hål!et svartklädd, och enligt sin drägt snarere ;C
tillhörig det lärda ståndet än krigarståndet, fram- js
trädde på detta tilltal ur raden och frammum- is
jade i jiämrande ton ett långt bedjande tal, under
hvilket han flere gånger stötte hufvudet mot !
jorden. le
Den vbeveklige domaren uttalade nu efter all
sannolikhet en dom, vid hvarje sats utstötte
de kringstående i chorus ett skarpt oharmoniskt ;
skrik, bvillet, såsom man sade, betyder ett gil-
lande af furstens mening Piötsligt instörtar ett
fruntimmer, badande i tårar, (denna role spolas
af en snöpisg); förmodligen skall hon föreställa ;
den antlagades maka; hon nedkastar sig för do-
marens fötter, Men hennes tårar och böser äro
lika fåfänga, som de långa tal hon, vänd till all-
mänheten, framskriker. Härmed slutade första
akten af stycket, som lifligt tycktes intressera
åskådarna. Applådissemanger dånude vildt och
öfverröstade för ett ögonblick larmet af Tam-
Tam, govgen och andra obarmoniska inst:umen-
ter, som emellertid voro mindre ckärande och
missljudande än skådespelarne, hvilka skreko sig
hesa för att öfverrösta denna afgrundsmusik.
Dessa oiyckliga ansträngningar för ätt göra sig
förstådda voro plågsamma att åse; ögonen fram-
sköto om deras hufvuden och ådrorna uppsvälde
på halsen.
Ingen skidespelare försummade att innan han
började sin rol, träda längst fram på scenen och !
säga hvem han var och hvad han spelade för
roll.. Alla dessa omgångar, som medgåfvo föga
illusion, borttogo likväl icke intresset för pjesen!
hos de beskedliga kineserne; ja än mer: emedan
teaterdekorationerna voro föga mångfalldiga, be-
höfdes till och med serskilta förklaringar, för
att göra begripligt stället för handlingen. Så
sade t. ex. en skådespelare, i det han visade på.
en mur; här är en dörr, och der bakom den
skönas kammare; jag går genom dörren; jag har
kommit derigenom — jag är i kammaren, och
åskådarnes inbillningskraft är artig nog att an-
taga, att allt detta skett, och att de nu se skå-
despelaren i den nya kammaren. På detta sält
gör en ku.ir på en kinösisk teater, med två ord:
och inom några ögonblick, utan vidare omstän-
digheter, elt par, tre hundra mils resa på flin-
kaste sätt: han tecknar att han stiger till häst,
förklarar att han afrest, låtsar ett ögonblick ait:
han galopperar, och förklarar genast derefter alt
han åter kommit, och alla åskådarne äro nog
naiva att i sin fantasi komplettera det bristfälliga
i handlisgen. l
I andra akten ny ståt, nya kostymer, prakt-:;
fullare än i den första. Denna gäng var teatern!
uppfylld med eit stort följe, vakten fördubblad;
skarprättare stodo i bakgrunden och afrättnings-
instrumenterna syntes äfven. Den skyldige för-
des inför tronen och afrycktes här, på en skjorta:
när, stycke från stycke alla sina kläder och lades;
derpå med hufvudet mot jorden. Sex med bam-;
burör beväpnade bödlar framsprungo nu hastigt
och låto ett hagel af rapp nedfalla på honom. :
Men då instörtar hans fru, klädd som amazon, !
midt ibland församlingen, med ett blixtrande
svärd i högra banden hvilket hon svänger öfver
deras hufvulen; hon rusar som en panter på.
bödlarne, dem hon nedkastar, på vakierna, dem
hon skiograr och ändtligen på sjelfva domarne
och monarken, hvilka gripa till en skamlig flykt
och lemna henne såsom segrarinna på valplatsen,
med sin af käppslagen mörbuitade man.
Nu kom den rörande scenen. Den tappra
makan sjöng och deklamerade ett stycke som
kunde söaderslitit öronen, och hecnes make re-
citerade något med en röst liknande en man
som skriker om hjelp. Härmed var andra akten
slut, och för oss hela skådespelet; ty alla voro
i genom den kattmusik som förorsakades af
essa barbariska instrumenter och den skärande
deklamationen så uttröttade att vi icke längre
förmådde utbärda. Olyckligtvis hade vår ledsa-
gare Morrison för affårers skull måst aflägsna
sig, och innan hans suppleant ankom, ty utan
ledare vågade vi icke i den ebekanta staden
vända åter — hade vi ingen som kunde förkla-
ra för oss stycket så att vi måst2 ålnöja oss
med att betrakta da vackra kläderna på skåde-
spelarne, des vi icke begrepo. Andtligen an-
kom vår nya förare, en amerikanare vid namn
Stunter, och vi gjorde oss genast redo att åter-
vända.
Hemvägen erböd föga nytt, då det redan var
belt mörkt; endast de små upplysta husaltaren uti
eller framför bodarna frapperade oss; framför
samteliga brunno välluktande ved i stället för
rökverk, hvarmed blandade sig röken och lukten
från de bredvid brinnande lamporna med ko-
kosolja. Äfven den europeerne förbjudna stads-
porten sågo vi, ty vår förare hade satt sig före
att visa oss den, ehuru vi löpte fara att blilva
trakterade med prygel till straff för vår lagöfver-
trädelse. Denna stadsport var emellertid likadan
som de öfriga för europeer icke förbudna, d. v.
s. ganska liten, bestående endast af maskstungna
arkader; som voro betäckta med röda och blå
beslag. (Forts. följer.)
HANDELS-UNDERRÄTTELSER:
Torg- och Hamnpriser.
STOCKHOLM d. 5 Jan. Hvete betaltes med 25 å 27 Rdr,
Råg 18 å 18: 12; Korn 8: 24, 9 å 40 Rdr, Hafre 5 Rdr,
DPatates 3 Rdr tunnan: Hvetmjöl 2: 36 å 2: 40, Rågmjöl
I
i
i
i
i
I