Sjelfva stycket framstälide en af dessa gamlas löregifna tilldragelser, hvilka kineserna älska att? göra till föremål för dramen. Fursten eller ch:fen som satt vid bordet, syntes uti ett för oss obegripligt tal och under gestikulation arkl:ga en af d2 närvarande högre hofdignitärerna. Denza helt h och hål!et svartklädd, och enligt sin drägt snarere ;C tillhörig det lärda ståndet än krigarståndet, framjs trädde på detta tilltal ur raden och frammumis jade i jiämrande ton ett långt bedjande tal, under hvilket han flere gånger stötte hufvudet mot ! jorden. le Den vbeveklige domaren uttalade nu efter all sannolikhet en dom, vid hvarje sats utstötte de kringstående i chorus ett skarpt oharmoniskt ; skrik, bvillet, såsom man sade, betyder ett gillande af furstens mening Piötsligt instörtar ett fruntimmer, badande i tårar, (denna role spolas af en snöpisg); förmodligen skall hon föreställa ; den antlagades maka; hon nedkastar sig för domarens fötter, Men hennes tårar och böser äro lika fåfänga, som de långa tal hon, vänd till allmänheten, framskriker. Härmed slutade första akten af stycket, som lifligt tycktes intressera åskådarna. Applådissemanger dånude vildt och öfverröstade för ett ögonblick larmet af TamTam, govgen och andra obarmoniska inst:umenter, som emellertid voro mindre ckärande och missljudande än skådespelarne, hvilka skreko sig hesa för att öfverrösta denna afgrundsmusik. Dessa oiyckliga ansträngningar för ätt göra sig förstådda voro plågsamma att åse; ögonen framsköto om deras hufvuden och ådrorna uppsvälde på halsen. Ingen skidespelare försummade att innan han började sin rol, träda längst fram på scenen och ! säga hvem han var och hvad han spelade för roll.. Alla dessa omgångar, som medgåfvo föga illusion, borttogo likväl icke intresset för pjesen! hos de beskedliga kineserne; ja än mer: emedan teaterdekorationerna voro föga mångfalldiga, behöfdes till och med serskilta förklaringar, för att göra begripligt stället för handlingen. Så sade t. ex. en skådespelare, i det han visade på. en mur; här är en dörr, och der bakom den skönas kammare; jag går genom dörren; jag har kommit derigenom — jag är i kammaren, och åskådarnes inbillningskraft är artig nog att antaga, att allt detta skett, och att de nu se skådespelaren i den nya kammaren. På detta sält gör en ku.ir på en kinösisk teater, med två ord: och inom några ögonblick, utan vidare omständigheter, elt par, tre hundra mils resa på flinkaste sätt: han tecknar att han stiger till häst, förklarar att han afrest, låtsar ett ögonblick ait: han galopperar, och förklarar genast derefter alt han åter kommit, och alla åskådarne äro nog naiva att i sin fantasi komplettera det bristfälliga i handlisgen. l I andra akten ny ståt, nya kostymer, prakt-:; fullare än i den första. Denna gäng var teatern! uppfylld med eit stort följe, vakten fördubblad; skarprättare stodo i bakgrunden och afrättningsinstrumenterna syntes äfven. Den skyldige fördes inför tronen och afrycktes här, på en skjorta: när, stycke från stycke alla sina kläder och lades; derpå med hufvudet mot jorden. Sex med bam-; burör beväpnade bödlar framsprungo nu hastigt och låto ett hagel af rapp nedfalla på honom. : Men då instörtar hans fru, klädd som amazon, ! midt ibland församlingen, med ett blixtrande svärd i högra banden hvilket hon svänger öfver deras hufvulen; hon rusar som en panter på. bödlarne, dem hon nedkastar, på vakierna, dem hon skiograr och ändtligen på sjelfva domarne och monarken, hvilka gripa till en skamlig flykt och lemna henne såsom segrarinna på valplatsen, med sin af käppslagen mörbuitade man. Nu kom den rörande scenen. Den tappra makan sjöng och deklamerade ett stycke som kunde söaderslitit öronen, och hecnes make reciterade något med en röst liknande en man som skriker om hjelp. Härmed var andra akten slut, och för oss hela skådespelet; ty alla voro i genom den kattmusik som förorsakades af essa barbariska instrumenter och den skärande deklamationen så uttröttade att vi icke längre förmådde utbärda. Olyckligtvis hade vår ledsagare Morrison för affårers skull måst aflägsna sig, och innan hans suppleant ankom, ty utan ledare vågade vi icke i den ebekanta staden vända åter — hade vi ingen som kunde förklara för oss stycket så att vi måst2 ålnöja oss med att betrakta da vackra kläderna på skådespelarne, des vi icke begrepo. Andtligen ankom vår nya förare, en amerikanare vid namn Stunter, och vi gjorde oss genast redo att återvända. Hemvägen erböd föga nytt, då det redan var belt mörkt; endast de små upplysta husaltaren uti eller framför bodarna frapperade oss; framför samteliga brunno välluktande ved i stället för rökverk, hvarmed blandade sig röken och lukten från de bredvid brinnande lamporna med kokosolja. Äfven den europeerne förbjudna stadsporten sågo vi, ty vår förare hade satt sig före att visa oss den, ehuru vi löpte fara att blilva trakterade med prygel till straff för vår lagöfverträdelse. Denna stadsport var emellertid likadan som de öfriga för europeer icke förbudna, d. v. s. ganska liten, bestående endast af maskstungna arkader; som voro betäckta med röda och blå beslag. (Forts. följer.) HANDELS-UNDERRÄTTELSER: Torgoch Hamnpriser. STOCKHOLM d. 5 Jan. Hvete betaltes med 25 å 27 Rdr, Råg 18 å 18: 12; Korn 8: 24, 9 å 40 Rdr, Hafre 5 Rdr, DPatates 3 Rdr tunnan: Hvetmjöl 2: 36 å 2: 40, Rågmjöl I i i i i I