mängd sirensänger för ert lyssnande öra — fje dren har sprungit, kedjan har lupit ut, det fin nes intet af den, som fordom var er vän. Caldero.n Det beklagansvärda offret för Calderos kall atheism och menniskoförakt satt beständigt i samma ställning och blickade dystert framför sig utan att yttra ett erd, och blott då och dåste; en djup suck från hans beklämda bröst. De var tydligt, att han snart skulle finna frid; t hans krafter aftogo märkbart med hvarje dig. Jag satt nästan oupphörligt vid den olycklige säng; ty jag hoppades på et ljust ögonblick, d jag skulle kunna gjuta tröst i hans själ. En afton, sedan detta tillstånd oafbrutet fort farit i fjorton dagar, salt jag och läste framm vid bordet, med ryggen vänd mot grefven; d hörde jag ett sakta -hviskande bakom mig; de var han — jag lyssnade — dei var en varn innerlig bön om frid och ro i dö å ; om förl: telse för hvad han brutit. Jag lät hosom ostör bedja sin bön till stät. Hvem är der? fråga de grefven sakta. Jag nalkades sängen. Ni,h Ppastor,, sade han mildt, och ännu vaken? De är sent på natten. Jag är nu lycetlig, her på stor; ty det dagas snart, jag har haft en lån; natt. Jag dör; men jag känner inom mig e: stark röst, som ropar: kärlek är tro, och jag bö jer mig ödmjukt inför kärlekens Gud och be der. Jag har irrat på villovägar, jag har trot förmycket, och olyckan förföljde mig, jag ble Julias MÖrdare genom min obetänksamhet. Se dan. tvingade mig den förkrossande underrät telsen att tro intet: ty det är en lältnad för de skuldHsjastade bjertat att ecjiro en domare, Me Tan förmörkades. Nu är det så ljust om kring IQ och jag käsner mig så lättad, sedar jag bad. bad, jag har ej gjort det på min: ga år, Med jag bad som ett fromt barn; ijika som då min Mor sammanlade mina små hände