kunde icke mera beräkna min ställaing. Änd: ligen kom betjenten tillbaka och medförde ei litet bref ifrån Julia. Hon raljerade öfver vå Spaaska vins smak, men sinde hårlocken likväl fastän hon bad mig att ej oftare, äfven för dyr barare ting än kedja2, spela bort min husteu hårlockar. Jag lemnade biljetten till Calderoc som läste den och tycktes blekna. Henne stil liknar modrens, sade han och lade biljet ten från sig på bordet. Låtom oss fortsätta. Vi spelade, men snart såg jag mig instängd a hans pjeser, min inre oro tilltog, det var son om ett svärd på ett hår hängt öfver mitt huf vud; ljusen tycktes brinna dunklare, den hvit: knoppen på min kuag syntes få en blek mjölk färg, hvaremot de purpurröda på Calderos pjeser glödande såsom eldkol, strålade af en inre eld Schack! sade denne tyst, Schack!! herr grefve upprepade han högre; men jag satt orörlig oct såg med ofrånvända blickar på pjeserne. De förekom mig liksom om en elak ande stått bak: om mig och lagt sin hand på mitt hufvud, de var glödande hett; men jag frös likväl, ena döds. kyla genomilade hela mitt väsende, och ändock Andtligen vågade jag en blick på Caldero: hans dystra ansigte var blekare än vanligt; det var som en död menniskas och hans ihåliga mörka öga stelt rigtad på mig. Det är den tolfte Augusti sade han vid sig sjelf; försoning med den döda.... Herr grefve git mig hårlocken ! Han fick den och liksom berusad steg jag upp från bordet och vacklade ut; jag vwisste af intet; men Caldero följde mig. Förlåt mig, herr grefve, mitt dystra sätt att vara, men det är i dag jemt tjugo år sedan Maria och jag delade