kunde icke mera beräkna min ställaing. Änd:
ligen kom betjenten tillbaka och medförde ei
litet bref ifrån Julia. Hon raljerade öfver vå
Spaaska vins smak, men sinde hårlocken likväl
fastän hon bad mig att ej oftare, äfven för dyr
barare ting än kedja2, spela bort min husteu
hårlockar. Jag lemnade biljetten till Calderoc
som läste den och tycktes blekna. Henne
stil liknar modrens, sade han och lade biljet
ten från sig på bordet. Låtom oss fortsätta.
Vi spelade, men snart såg jag mig instängd a
hans pjeser, min inre oro tilltog, det var son
om ett svärd på ett hår hängt öfver mitt huf
vud; ljusen tycktes brinna dunklare, den hvit:
knoppen på min kuag syntes få en blek mjölk
färg, hvaremot de purpurröda på Calderos pjeser
glödande såsom eldkol, strålade af en inre eld
Schack! sade denne tyst, Schack!! herr grefve
upprepade han högre; men jag satt orörlig oct
såg med ofrånvända blickar på pjeserne. De
förekom mig liksom om en elak ande stått bak:
om mig och lagt sin hand på mitt hufvud, de
var glödande hett; men jag frös likväl, ena döds.
kyla genomilade hela mitt väsende, och ändock
Andtligen vågade jag en blick på Caldero:
hans dystra ansigte var blekare än vanligt; det var
som en död menniskas och hans ihåliga mörka
öga stelt rigtad på mig. Det är den tolfte Au-
gusti sade han vid sig sjelf; försoning med
den döda.... Herr grefve git mig hårlocken !
Han fick den och liksom berusad steg jag upp
från bordet och vacklade ut; jag vwisste af in-
tet; men Caldero följde mig. Förlåt mig, herr
grefve, mitt dystra sätt att vara, men det är i
dag jemt tjugo år sedan Maria och jag delade