Vår följeslagare, Durand, isroe oss dereiter br temligen långt bort till en kuriositetshandlare, hvars praktfulla magasin skulle satt de flesta europeiska amatörer i förvåning. För att hinna dit, måste vi gå hela den gata eugelsmännen kalla Physick Street, den lifligaste och mest måkt lande i den egentliga kinesiska staden, ty Newr China-Street och China-Street bafva redan något europeiskt i sitt byggnadssätt. Namnet PhysickStreet har gatan fått deraf, att alla apothek bei finna sig vid denna gata. Den erbjuder den al-., dratäckaste anblick, 1synnerhet genom mängden och mångfaldigheten af de uthängda målade skyl1 s t t 1 l 1 dT I nr tarna. Då solen belyser dessa genom de höga. och der uppspäinda tygskärmarna, och dess strålar tusenfaldt bryta sig och leka kring varorna, hvilka de kinesiska droghandlarde på det mest praktfulla sätt utbreda, så vet jag ingenting an-; nat jag kan likna denna anblick vid, än en te-: aterdekoration. De stora, lodrätt uppställda, bro-. kiga skyltarna, synliga på begre sidor, räckande från gatorna opp öfver dörrarna, likna, om man j;1 betraktar gatan långs efter, fullkomligt en rad 4 kulisser, och de handlande synas likasom röra sig på en trång men oändligt lång skådebana, som erbjuder de mångfaldigaste och mest egendomliga dekorationer i en oändlig följd. j Vår följeslagare gjorde oss här uppmärksamma på en besynnerlighet. Ofta döfvades vi under vår) väg genom ett eget skrällande som kinesiska män, qvinnor och barn, dem vi mötte vid hvarje steg ! i bodarna eller vid portarna, frambragte genom att sammanslå tvenae hårda trästycken; en ma-., növer, som fylide galorna med ett gräsligt oljud. !1 Jag förvånade mig öfver det tålamod, hvarmed ! en köpman i all trankilite fortfor att röka sin pipa inom sin disk, i det en gammal qvinna lät ) sina fördömda triklossar jjuda midt under hans l näsa. Gifver egaren af huset eller apotheket något, så upphör ljude!, och fredsstörarne gå vidare; men förblir man döf, så fördubblas larmet och den efterhängsna tiggaren mträder då och då på nytt, till dess han omedelbart slår sig ned hos sitt offer, då striden vanligen slutar med antingen plågoandens uttröttande elter med en akt af framtvungen gifmildhet från den pinades sida, hvilken icke längre förmår uthärda, utan för en liten penning maste köpa sig ett ögonblicks ro. Man måste vara kines för att kunra lämpa sig i detta bruk. Ändtligen inträdde vi i kuriositetsbandlarens magasin, som bestod af två salar, upplysta ofvanifrån. Här såzo vi en mängd gamla och märkvärdiga saker i agat, jaspis, postlin, bam-! burötter, koppar och brons, elfenben, målerier, 0. s. v. På golfvet stodo besynnerligt formade stycken af svarta klippor, hvilka föreställde vattenfall eller springbrunnar. Bland andra pjeser, hvars pris voro ofantiigt höga, bemärkte jag ett! kolbäcken eller rökelsekar af brons, utaf det utsöktaste arbete. Tvenne drakar sutto som grepar på locket och djurkretsens tecken funnos rundtomkrinz fatets yttre sida, under en med största finbet utförd relief.De skönaste af den grekiska och romerska foörnålderns plastiska arbeten, af samma slag, kunna icke öfverträffa detta konstverk. Också fanns der jaspis-: och agatvaror, som skuile tillhört de första kejsare, och hvars pris man icke ville säga oss. Då vi vorol enträgna på köpmannen, svarade han, skakande på hufvudet: j ären profana, som icke kunuaa fatta värdet af så sköna saker. Jag ville köpa några småsaker, några små simpla pitschafter af jaspis, men priset var för enormt högt, och jag visste, att antiqvitetshandlaren icke lät pruta med sig; ty hr Prinkep från Calcutta, som då var i Macao, hade köpt hos howom för mer än 400 gurder, utan att kunna få pruta en skilling. Då vi återvärde från denna promenad funno vi hemma hos oss en ung engelsman, vid namn Morrison, hvilken — ovanligt hos en engelsman — talade fullkomligt väl kinesiska. Han hade kommit för att ledsaga oss på em teatralisk representation, och v: lagade o:s således till, nio till antalet, att uppbryta. Morrisson, som fullkomligt kände till gatuarmbågandet, ställde sig i spetsen för vårt tåg och vi följde efter i en ling rad, i det den ena sprang efter den andra oeb så till sägandes höll i sin föregångares rockskjört, för att icke tappa bort honom i den labyrintiska folkträngseln på gatorna. Sålunda kommo vi tili den aflägsnaste delen af staden, der vår närvaro tycktes frambringa en alldeles ovanlig verkan. Kinesiska polisbatjenter, förvånade och misstrogna då de sigo nio europeer springa i riktningen åt en stadsport, som var dem förbjuden, framkommo med vredgad min och deras parasoller i hand, för att tala med Morrisson, men han låt:ade såsom han icke märkte dem, och fortsatte sin väg. Det var sent och vi voro utan vapen, d. v. s. käppar, det enda vapen som är tillåtet att begagna, och några och tjuge kineser hade lätt på detrång2, mörka gatorna kunnat öfvermanna och nedslå oss, utan att det för Oss varit möjligt att försvara oss. Om en afde våra blifvit efter, hade han kunnat räkna på att upplefva en af de angenämaste rätter i sitt lif. Misshandlad, bånad, bestulen, skulle han haft den största möda att återfinna faktoriet. Ändtligen öppnade vår anförare, Morisson, en dörr, och störtade in i en ensam gång, dit äfven vi, med andan i halsen, under förbannelser öfver de kinesiska skådespelarne inträdde. Vid ändan af gången upptäckte vi en stor gård med Iläk2ava unnfvlida af åskådare och ; hakeryundaen I L