FARFARS NYCKEL.
FRRIRAR
AF
(Slut från gårdagsbladet).
Arfvet hade således tillrättakommit; Agnes
goda farfar hade ädelmodigt sörjt för hennes!
framtid, och hon var nu rik, men allt detta:
gladde henne föga, då hon saknade Theodor, för
hvars skull bon önskat sig förmögenhet, för att
dela den med honom. i
Agnes gick till grosshandlaren Bilde, i hvars
närvaro hon ville öppna asken, som var sorg-
fälligt ombunden och förseglad med farfadrens
sigill. Bilde blef ganska glad på sin myndlings
vägnar, och inkalade tvenne vittnen. Inseglet
bröts, den lilla nyckeln sattes i låset — nu är
asken öppnad — tvenne sammanvikna papper
ligga der, hvardera en revers på femtio tusen
mark banko, insatta i Hamburger bank.
Det är likväl en besynnerlig, en underbar
känsla, att på en gång befinna sig rik ifrån att
äga ingenting. Så bedröfvad Agnes var, kände
hon likväl inom sig vakna en viss sjelfständig-
het, åt hvilken den fattiga aldrig kan öfverlemna
sig. De inställsamma ansigten som lyckönskade
henne, den fördubblade artighet man visade hen-
pe, och det nästan ödmjuka sätt hvarmed den
annars så dryga grosshandiaren nu bemötte ben-
ne, gaf henne väl ett slags förakt för honom,
den menskliga svagheten och egennyttan, men
den gaf henne tillika en smula högre aktning
för sig sjelf; och hvarföre skulle hon ej tillstå
det? en viss glädje att hädanefter icke behöfva
fortsätta musiklektionerna och emottaga betal-
ning för sina bemödanden, hvilket mången gång
sårat och förödmjukat henne.
Jag vill ej teckna Agnes bättre än hon var.
Al den filosofi, hvarmed romanförfattare så fri-
kostigt begåfva sina hjeltinnor, kan jag, ty värr!
ej skänka Agnes af det goda skäl, att jag sjelf
äger så litet deraf. Kanske är jag nog förmä-