Breitfeldt ämnat använda densamma, för att afhänd:
sig sjelf lifvet, i händelse han blefve, såsom verk
ställare af nämnde missdåd, upptäckt.
Breitfeldt bestred att han, utom det af Rumsted
i pistolen inlagde skott, utaf honom emottagit nå
gra kulor eller några patroner och ville fästa upp
mMmärksamhet dervid, att, efter hvad Rumstedt sjel
upplyst, i pistolen, när den af Breitfeldt emottogs
funnits blott en kula, men att tvänne sådana blifvi
i Carlssons bufvud påträffade; hvarjemte B-eitfe!d
yttrade: hvarföre skulle Rumstedt, i händelse har
verkligen vore oskyldig, behöft vid obduktionstill
fället vara i sina uppgifter ostadig? Jag bade jr
då ännu icke yppat Rumstedts brottslighet; uppre
pande Breitfeldt härvid tillika sitt vid förra rätte
gångstillfället gjorde förebärande, att Rumstedt vic
obduktionen skulle hafva först erkänt att pistoler
var laddad när den till Breitfeldt öfverlemnades
sedermera velat påstå, att den icke var laddad, mer
omsider förnyat sitt medgifvande af sanna förhållandet
Rumstedt förklarade, att han väl i så måtto blif.
vit beträdd med tvetalan, som han, på en af heri
advokatfiskalen Fredholm fraraställd fråga, till er
början föregifvit, att pistolen var laddad redan in-
nan den Tisdagsaftonen den 26 Oktober af Rumsted
framtogs, för att till Breitfeldt öfverlemnas, och se.
dermera erkänt, att pistolen först då laddades; mer
försäkrade deremot, att han aldrig uppgifvit, det pi
stolen befanns oladdad, när den af Breitfeldt med.
togs från Rumstedt.
Breitfeldt vidhöll likväl sitt förebärande om hvad
Rumstedt vid obduktionstillfället skulle bafva yttrat
och förmodade, att Apatekaren Eagström hört desss
yttranden; hvarföre Breitfeldt önskade, att Engström
äfvensom öfrige vid samma tillfälle varande perso-
ner måtte varda, såsom vittnen i målet, inkallade:
dock tillade Breitfeldt härefter: cJag kan väl icke
ordagrannt återgifva dessa Rumstedts utlåtelser, eme-
dan jag då var i en gruflig förvirring, men det mins
jag bestämdt, att Rumstedt blef med tvetalan be-
trädd.n
Härefter anhöll Breitfeldt, det Rumstedt mitte
tillfrågas, huruvida han fortfarande kunde förneka,
att han någonsin varit hemma hos Breitfeldt, och,
sedan Rumstedt, utan all märkbar tvekan, med ja
besvarat en sådan fråga, yttrade Breitfeldt, det han
väl hade svårt att bevisa, att han af Rumstedt er-
hållit besök, eller att denne sednare och Carlsson
varit bekante: dock förmodade Breitfeldt, att en
piga, vid namn Sophia, hvilken städat Breitfeldts
rum i Geijerska huset, torde hafva sett Rumstedt i
Carlssons sällskap vara hos Breitfeldt. Härjemte
tillade Breitfeldt: Ja! jag inser alltför väl, att jag
nu ej. kan yppa ellt, så länge Rumstedt ej vill be-
känna sanningen; förklarande Breitfeldt, derom
tillspord, att han med ordet ayppa menade detsam-
ma, som ådagalägga eller bevisa.
Åf Kämnersrättens Ordförande erinrades Rumstedt,
hurusöm han inför Öfverståthållare-embetet först upp-
gilvit, att han redan Fredagsmorgonen den 29 Ok-
tober blifvit af Norberg underrättad om mordet å
Carlsson. - Rumstedt medgaf, att han, på sätt Öfver-
ståthållare-embetats protokoll utvisade, i början med-
delat en sådan uppgift, men förebar, att densamma
härledt sig af den omständighet, att Rumstedt, vid
ifrågavarande förhör, den 4 November, varit upp-
skrämd och äfven ayrvaken, emedan han natten
förut kommit hem helt sent.
Häremot Invände Gevaldigern Jederin, att Rum-
stedt, klockan omkring sex, på morgonen, den 4;
November, blifvit uppväckt af polisbetjeningen, som
då infunnit sig, för att: hos Rumstedt göra visita-
tion, och derefter medtagit honom, till förhör inför;
Ofverståthållare-embetet, men att detta förhör, der
Rumstedts ifrågasatta uppgift skedde, begynt först
klockan 41 förmiddagen, och att Rumstedt således
då icke rimligen kunde anses hafva varit cyrvaken.
Rumstedt erkände, att denna benämning på hans
tillstånd icke varit rätt lämplig, men förklarade, att
han, söm först omkring klockan 2, samma morgon,
hemkommit från ett bröllop, der Rumstedt möjligen:
druckit något för mycket, af denna anledning, iför-
ening med Rumstedts bestörtning, öfver Breitfeldts
lika oväntade, som grundlösa angifvelser, under för-
höret befunnit sig i en något förvirrad sinnesförfatt-
ning. Hans åberopade uppgift vid omförmälde för-!
bör innehöll likväl, att Rumstedt icke egde känne-
dom om mordet förr, än Norberg omtalade, att Breit-
feldt, såsom för denna illgerning misstänkt, vore i
häkte inmanad; och enär Breitfeldt först på Fredags-!
eftermiddagen blef gripen, ansåg Rumstedt det vara
Uppenbart, att Norbergs omnämnde samtal med Rum- !
stedt ej kunnat inträffa samma dag på morgonen. ;
I anledning af serskilde frågor, uppgaf Rumstedt:
vidare, att han hela Fredagen, den 29 Oktober, äf-.
vensom natten till Lördagen, vistats hemma, utom!
det att Rumstedt möjligen kunde hafva någon gång
på dagen från porten till den af bonom bebodda
egendom bepifvit sig ut på torget der bredvid. Hu-;
ruvida han Lördagsförmiddagen oafbrutet varit hem-i:
ma, gunde Rumstedt icke bestämdt erinra sig, menl
han ville minnas, att han först på eftermiddagen
gått bort. - Han hade då begifvit sig till Perukma-1
saren Pettersson, vid Mynttorget, för att låta klippa
itt hår; derifrån till Diversehandlaren Zanonis bod,!:
vid Stadssmedjegatan, för att afhemta mnågre parl;
andskar; vidare till Hattstofferaren Westens bod,!s
2. rr