uppgifvit, att Carlson, hafva öppnat dörren för honom. stedt, om han oåterkalleligt satt sig före att begå tillgreppet, åtminstone måtte på dagen och icke nattetid föröfva detsamma; men att Breitfeldt i sina här afgifne berättelser förbizått begge dessa omständigheter. Breitfeldt sade sig icke minnas, huruvida ban till Rumstedt fällt nyss åberopade yttrende, men erinrade sig, att Rumstedt verkeligen anmodat Breltfeldt att förskaffa den förre nyckeln till Carlssons rum. 6:0 Att Breitfeldt här och i Poliskammaren gjorde särskilda uppgifter i afseende derå, att Rumstedt, då han omförmälde natt begaf sig ifrån Breitfeldt till Carlsson. medtagit det ena ljuset, vore sins emellan skiljaktige; i anledning hvaraf Breitfeldt nu förega, det Rumstedt vidiberörde tillfälle skulle, då han tillegnade sig ljuset, hafva yttrat: detta tarjag dock utan att upplysa anledningen dertill. Breitfeldt erinrades, hurusom han, vid förhöret hos Kämnersrätten don 43:2e dennes, saat sig joke hafva förr än efter Rumstedts bortgång bemärkt, at ljuset medtogs; men deremot inför ÖfverStåthållareEmbetet uppgifvit, ett Rumstedt, då han tog ljuset uttryckligen gifvit tillkänna, att han bshöfde detsamma, i händelse det vore mörkt i Cerlssons rum. Breitfeldt genmälde: Ja! Rumstedt yttrade då. ban gick bort, ;det här tar jaz,, och medtog i detI samma både pistolen och ljuset, hvilka begge lågo I bredvid hvarandra å dragkistan., Då Breitfeldt härvid erinrades, det ban förut annorlunda beskrifvit det yttrande, som skulle hafva undfallit Rumstedt, då hen hos Breitfeldt togz pistolen, pästod denne att äfven sistnämnde uppgift var enlig mod sanningen. 7:0 Att, efter Breitfeldts berättelse i Kongl. Poliskommaren, Rumstedt skäulle hafva buliat å Carlsons dörr för alt slippa in, men att Breitfeldt bär på Rumsteds tillrop, skulle Breiifelit förklarade, det Rumstedt sagt sig hafva, för stt inkomma I till Carlsson, både ropat till honom och bultat å dörren. H 8:o Att Breitfeldt i Kongl. Poliskommaren omtaJat, det Rumstedt förmält sig hafva vid inträdet i; Carlssons rom fremtaait terzerolen och dermed hotat i Carlsson, så att han icke vågat ropa så bjelp; men att Breitfeldt hos Kämnersrätten icke nämnt denna omständighet. Först yttrade Breitfeldt, i anledning häraf, det Rumstedt blott uppgifvit, att han hotat Carlsson, men ott Breitfeldt föreställt sig att detta hot skedde med pistolen; dock utlät sig Breitfeldt sedermera, efter en ytterligare fråga af Rittens Ordförande: Jal visst sade Rumstedt, alt banj hotade Carlsson med pistolen, men straxt derpå återtog Breitfeldt denna uppgift och förebar nu åter, att Rumstedt icxe uttryckligen gifvit tillkänna att pistolen blifvit begagnad för detta hot. 40:00 Att Breitfeldt tillika inför Öfverståthållareembetet föregifvit, get Rumstedt sas: sig hafva tagit med Carlssons stöflor och galoscher, på det han; icke skulle förfölja Rumstedt, hvaremot äfven den; na omständighet blifvit utesluten i Breitfeldts hos; Kämnersrätten afgifoa berättelse, oaktedt densamma, !. enligt hvad Breitfelst flere gånger försäkrat, ; sku!le omfatta allt. hvad Rumstedt ifrågavarande natt, eter återkomsten från Carlsson, yttrat till Breitfeldt. Denne sistnämnde erinrade sig nu berörde utlå-: telse af Rumstedt och ytirade: Den hvilken är i! min belägenhet kan lätt glömma allt.n I 11:0 Att, efter Breitfelits förehärande i Kongl. Poliskammaren, Rumstedt vid samma tillfälle, i följd af Breitfeldts yttrade farhåga, att han, då han begsgnade Carlssons kläder, möjligen kurde möta bko-! nom, sagt som orden föllo; Åh! du behöfver ej vara rädd för Carlsson, honom träffar du cj: men! att Breitfeldt här förlegat ett sådant yttrandod af Rumstedt. i Breitfeidt försäkrade, att äfven denna hans underlå! tenhet härrört allenast af glömska, men att ban nu påminde sig, det något samtal i berörde hänseende förefallit emellan Rumstedt ech Breitfeldt, ehuru han icke kunde ordagrannt åter ifve detsamma. Hen: ville erinra sig, det Rumste: yttrat: aDu behöfver icke frukta att möta Carl: icke några stöflar och kin 42:0 Att Breitferdt, Oo nersrätten förmält, allen: erfarit, det pistolen var tillbaka från Carlsson; men inför Poliskammaren antydde skottet var aflossadt. Breitfeldt förklarade, att Rum att pistolen var afskjuten, vi 2 Breitfeldt, och att han, som icke haft någon anledning att betvifla denna Rumstedis uppgift, i öfverensstämmelse dermed, inför Öfverståthållare-embetet uppgifvit förhållandrt, utan att likväl Breitfeldt sjelf undersökt pistolen. ! 43:0 att Breitfeldts föregifvando, det hen, under. det Rumstedt var borta till Carlsson, släckt sitt ljus, och först å eyo tändt eld i detsamma, då Rumstedt hördes Eomma tillbaka, icke öfverensstämde med hvad Breitfeldt inför Öfverståtbållare-embetet uppifvit. i : Broitfeldt försäkrade, det ban bestämdt erinrade sig bafva, vid ifrågavarande tillfälle, släckt sitt ljus. Han hade väl straxt, efter det Rumstedt begaf sig till Carlsson, tagit en bok och sökt läsa, men ej. kunpat dermed fortfara och således med läsningen! upphört. Denna uppgift vidhöll ock Breitfeldt. oakI. tadt han erinrades, hurusom, enligt Öfverståthållareembetets protokoll, han sagt sig minnas, catt han legat och läst under den tid, som förflutit från det Rumstedt under den ifrågavarande natten bortgått från! Breitfeldts bostad, till dess han, medhafvande Carlssons tilihöricheter, dit återkommit., I Ofvanbemälde, till denne dag hitkallade och till-! städeskomne personer fingo nu företräda och hördes! hvar efter annan. ! Hr Fångpredikanten Wallinder förmälde sig icke! hafva någon annan upplysning att meddela, än att! Breitfelåt, som Hr Fångpredikanten nästan dagligen: besökt i häktet, för honom gjort hofvudsakli gen ena handa uppgifter, som bär inför Rätten; men Hr! Fångpredikanten förklarade, att då Breitfeldt sålunda: syntes vara döf för religionens heliga röst den Hr! Fångpredikanten, under samtal med Breitfeldt, för-! gäfves åberopat, ansågo Hr Fångpredikanten detvaral. rödigt, att Breitfeldt fortfarande blefve i enskildt!, fängelserum förvarad, på det bans samvete måtte! ; lemnas ostördt till file, att väcka Broitfeldt till egen! hesinningz af sitt hratteliga färhållanda iQ ty ban kar numera cs icke gå ut. ; ban hos Köm humstedts berättelse ur Cå Rumetedt. om Breitfeldts uppgiter cit ken själf rett att då ben nämnde, censomma för 3 in ! n ) f 1 j L Å i 1 l 1 1 ( j f j J sg BA dd mm te es EA AA PA AR 2