portnyckel nedtogs, men, enär han nagon stund der-!
efter hörde porten uppläsas, föreställt sig ett sådant
förbållande, emedan Rumsteåt icke återställt samma!
nyckel; att denne icke gifvit tillkänna af hvad orsak
han vid sin bortgng till Carlsson tog pistolen med
.sig, men att Breiifeldt förmodat, det Rumstedt allc-
nast haft för afsigt att på vägen skjuta af skottet,
så att pistolen skulle kunna på maskeraden begas-
nas; att Breitfeldt aldrig gifvit Rumstedt anvisning
på belägenbeten af Carlssons rum och ej heller nå-
gonsin a? Rumstedt emotltagit besök, medan Breit-
feldt ver boende i samma hus, men under denna tid
lemnat Rumstedt ett så kalladt adress-kort, så att
denne möjligen, ehuru Breitfeldt ovetande, kunnat
söka konom derstides; i sammanhang hvarmed Breit-
feldt yttrade den förmodan, att Rumstedt hos Carls-
son sjelf innevarit i nämnde rum; att Breitfeldt, in-
nan han bos Rumstedt anhöll, att få till maskeraden
låna pistoler, framställt enahanda begäran, dels hos
Hr Löjtranten Walidau och dels hos Handelsbek-
hållaren Ortman; att Breitfeldt, som förut ofta bi-
vistat maskerad-baler, äfven mången gång läst de
om sådsane balers anställande i Kongl. theaterns sa-
long i tidpgingarne införde annonser, men likväl al-
drig haft sig bekant, hurusom det vore förbjudet,
att vid dylika tillfällen medhafva vapen, hvarföre
Breitfelåt ock, vid uppkommen fråga härom hos
Eryddkromhandlaren Norberg d. 26 Oktober på af-
tonen, förklarat, det han trodde, att hvem som!
helst finge till sip antogra drägt begagna ve-
pen, under vilkor allenast, att man vid inträ-!
det å maskeraden uppgaf sitt namn; och hede
Eerr Löjtranten Welldau vid nyssberörde tillfälle
förmält sig instämma i denna Breitfeldts yttrade:
förmodan: att Broitfeldt aldrig sett förstugu-portar-
ne till det af Carlsson bebodde hus vara stäng-.
da, semt följaktligen ej kunnat förundra sig deröf-;
ver, att Rumstedt på natten kom in genom dessa;
portar; att Breitfeldt under locket till soffan i sitt
rum gömt undan den, af Rumstedt bekomnpe och
Carlsson förut tillhörige svarta fracken, af den en-
ledning, ett Breitfeldt icke ville, det någon skulle
bemärka, att ban innebade samma frack, hvilken
han, på sätt förr sagdt är, ämnede till Rumstedt
ofördröjligen återlemna; att den ena västen, som
Rumstedt på natten burit hem till Breitfeldt, men
denne Fredegs förmiddagen icke begagnat, legat
framme på hans fortepiano, då han gick bort; att
de, af bonom samma förmiddag nyttjade strumpor,
af hvilka den ena befanns märkt med ett C,
och
den andra syntes hafva egt ett märke, som var bort-
sprättadt, blifvit sistlidne vår till Breitfeldt försålde
af en äldre qvinpa, som brukade gå omkring i hu-
sen, samt afyttra dylikt gocs, ocb, i sådant ända-
mål, besökt Breitfeldt två eller tre gånger, men att
ban icke kände hennes namn eller nuvarande vistel-
seort, samt att Breitfeldt ej kunde erinra sig, att!
Rumstedt. då han patten till den 29 Oktober var
inne hos Breitfeldt, efter besöket hos Carlsson, yt-
trat något annat till Breitfeldt, än dennes, i Käm-
nersrättens protokoll för den 43 December intagne!
berättelse upplyser. — Detta sistnämnde förklarande
vidhöll pu Breitfeldt, oaktadt han cm förhållandet
flere gånger tillspordes.
Härefter fästades Breitfeldts uppmärksamhet på
följande motsägelser och olikheter i de af honom,
vid serskilde tillfällen meddelade uppgifter, näm-
ligen:
4:0 Att Breitfeldt inför Öfverståthållare-embetet
förmält, det Rumstedt den 26 Oktober laddat pisto-
len med fvenre bagel, men inför Kämnersrätten fö-
reburit, att allenast cll hagel vid berörde tillfälle
inlades i pistolen.
Breitfeldt svarode i början, det ban i Kongl. Po-
liskammaren alldeles icke sagt, att Rumstedt, då
pistolen !eddades åt Breitfeldt, försett skottet med
tvenne begel utan allenast att tvenne sådanse fun-
nos i Carlssons huffud, men, sedan Öfverståthållare-
embetets protokoll i denna del blifvit uppläst, medgaf
Breitfeldt riktigheten deraf och förklarade, det han
misstagit sig i nyssanmärkte uppgift vid förhöret i
Poliskammaren, men numera bestämdt erinrade sig,
att allenast ett hagel inlades i pistolen, när densam-
ma laddades af Rumstedt.
2:0 Att Breitfeldt inför Öfverståthållare-embetet
uppgifvit, det han natten till den 29 Oktober. då
Rumstedt skulle begifva sig till Carlsson, för att till-
egna sig hans egendom, crinrat Rumstedt, att Cearls-
son cervid möjligen kunde sätta sig till motvärp,
men att Breitfeldt här inför Rätten icke omnämnt
någon sådan varning.
Breitfeldt förmälde sig hafva allenast af glömska
underlåtit att äfven här vid Rätten nämna denna
omständighet, den han numera bestämdt erinrade
sig, dock utan att minnas hvad Rumstedt svarat å
berörde invärdning af Breitfeldt, som alldeles icke
tänkt på densamma. då han såg Rumnistedt medtaga
pistolen, och, om P-ceitfeldt föreställt sig, att Rum-
stedt mördat Carlsson, visserligen aldrig skulle hafva
emottagit kliderna af Rumstedt.
3:0 Att Broitfeldt, som förmält sig icke hafva
velat behålla, utan skolat till Rumstedt återställa
Carlssons kläder, likväl erkänt, att Breitfeldt, för
egen räkning, förså!t boetten till Carlssons klocka.
Breitfeldt svarade först: Ja! det var visst mye-
ket illa gjordt af mig att sälja denna boett; men
ville sedermera urskulda sig dermed, att ban icke
känt, det klockan tillhört Carlsson; i sammanhang
hvarmed ban så mycket mindre haft för afsigt att
behålla kläderne, som han audå kunnat vara säker
om att blifva röjd.
4:0 Att, enligt Breitfeldts i Kongl. Poliskamma-
ren gjorde uppgifter, Rumstedt skulle hafva, då han
affordrede Breitfeldt den åberopade tysthetseden, upp-
gifvit, att den sak, hvilken Rumsteåt ville Breitfeldt
förtro, äfven rörde denne sednare; men att denna
FT
omständighet, hverå Breitfeldt syntes hafva vid för-.
hören7i Kongl. Poliskammaren lagt synnerlig vigt
blifvit helt och hållet förbigången i Breitfeldts o
mi
förloppet vid den så kallade edgåogen här gjorde,
berättelse, hvilken Breitfeldt dock försäkrat vara till
alia delar fullständig.
Breitfeldt svarade, att Rumstedt vid ifrågasatte;
tillfälle verkligen sagt Breitfeldt, att det ärende, hvarå
eden syftade, angick äfven Breitfeldt, men att detta
fallit honcm ur minnet, då han förra rättegångsda-
gen beskref til!dragelsen.
5:0 Att Breitfeldt inför ÖfverStåthållareEmbetet
Töreburit; dels att han af Rumstedt blifvit anmodad
ati förskaffa honom Carlssons kammarnyckel, ehuru
Brcit eldt icka aftorkammit detfa nnandrose Ach dal.
4
j
l
j
1
j
j
l
;
j
L