upplösa representanternas kammsre för dess vo-
fum, och utgången hade biifvit densamma. Un-
der sådana förhållanden syntes statsklokheten så
mycket mera afråda verkställande makten från
hvarje egenmäktigt ingripande. Icke destomin-
dre vägrade konungen sina ministrar tillåtelse
till upplösning af någondera kammaren. Emot
representant-kammarens förklarade vilja afskeda-
de han dem; och en ny bildades i senatens an-
da, hvars uppgift var att tjena den aristokra-
tiskt-katholska saken, utan att Jikväl låta detta
blifva alltför mycket synbart. Detta har också
under tiden emellan sessionerna lyckats så der
temligen; men knappt hade nu kamrarne sam-
manträdt, så fordrade ledamöterne af den förra
ministeren, såsom hufvudmän för den liberala
oppositionen, en tydlig förklaring öfver de vig-
tigaste frågor, hvilka det aristokratiskt-katoiska
partiet önskar att lösa i enlighet med sina åsig-
ter. Det var naturligtvis omöjligt för ministrar-
ne, att gifva svar härpå, emedan de endast ge-
nom ett handlingssätt i smyg kunna hoppas bi-
behålla sin ställning. På detta sätt Iramstod i
sessionen d. 3 Dec. den ömsesidiga ståndpunk-
ten i klar dager, och den mest afgjorda brytning
emellan det aristokratiskt k-tholska och det 1i-
berala partiet är nu öppet förklarad i represen-
tant-kam maren. (Slutet föijer.)
———CNNN—— AA ?? —