upplösa representanternas kammsre för dess vofum, och utgången hade biifvit densamma. Under sådana förhållanden syntes statsklokheten så mycket mera afråda verkställande makten från hvarje egenmäktigt ingripande. Icke destomindre vägrade konungen sina ministrar tillåtelse till upplösning af någondera kammaren. Emot representant-kammarens förklarade vilja afskedade han dem; och en ny bildades i senatens anda, hvars uppgift var att tjena den aristokratiskt-katholska saken, utan att Jikväl låta detta blifva alltför mycket synbart. Detta har också under tiden emellan sessionerna lyckats så der temligen; men knappt hade nu kamrarne sammanträdt, så fordrade ledamöterne af den förra ministeren, såsom hufvudmän för den liberala oppositionen, en tydlig förklaring öfver de vigtigaste frågor, hvilka det aristokratiskt-katoiska partiet önskar att lösa i enlighet med sina åsigter. Det var naturligtvis omöjligt för ministrarne, att gifva svar härpå, emedan de endast genom ett handlingssätt i smyg kunna hoppas bibehålla sin ställning. På detta sätt Iramstod i sessionen d. 3 Dec. den ömsesidiga ståndpunkten i klar dager, och den mest afgjorda brytning emellan det aristokratiskt k-tholska och det 1iberala partiet är nu öppet förklarad i representant-kam maren. (Slutet föijer.) ———CNNN—— AA ?? —