(Insändt.) Ett ibland de af vederbörande hittills förbi sedda mest anmärkningsvärda förhållanden, ä otvifvelaktigt det eftertänkliga sjelfs våld, som tillå tes domare på landet, att godtyckligt afhålla si ifrån sina vigtiga embeten, som imedlertid an förtros åt Hofrätternes extra ordinarier, vanligei vid den ålder, då man ännu icke äger hvarkei den sjelfständighet i karakteren eller den kän nedom al menniskorna, som man med skäl for drar af den, som har att besluta om medborga res lif, ära och egendom. Det kan såleddes ick annat än väcka förundran, att Hr Justitie-stats ministern, som bättre än någon annan måst inse orimligheten och vådan af detta kända för hållande, ingenting vidtagit till dess förekomman de. Lämpliga åtgärder 1 detta afseende skull dock bereda honom allmän erkänsla och lande verkliga välgerningar. För de unga juristerna menar man, att do mareförordnanden äro af så väsendtligt gagn, ge nom den öfning, som derigenom vinnes. Denn: fördel oaktadt, är det väl äfventyrligt, att mer förtroenden, så vigtiga, som domarens, bekläd: dem, af hvilka man icke kan vänta annat är lärospån. Vi befara dessutom, att de unga män nen mera skadas än gagnas af dessa förtidig: förtroenden. Ställda på en afgörande plats före de egentliga mannaåren, fatta de gerna om sif ea otillbörligt hög tanke, som icke sällan tillin tetgör utvecklingen af de förmögenheter, de möj ligen kunnat arbeta sig till, om de icke i otid fått gå från mästaren och intaga en plats, som uteslutande borde tilldelas visheten, sjelfständigheten och erfarenheten. Det ligger i sakens natur, att det vanligen från 23 till 30 års ålder står klent till med visheten och erfarenheten, och ait dessa egenskaper icke ens kunna af ungdomen representeras, utan i karikatyr. Dylika karikatyrer förete dock, ty värr, en icke ringa del af våra lofl. Häradsrätter, till lika liten fromma för deras eget anseende, som för dem, hvilkas angelägenheter der afgöras. Inom vår civila tjenstemannaklass har ingen så lätt att få tjenstledighet, som Hrr domare, och dock inser hvar och en vigten af att dessa, mera än andra, tillhållas att sjelfva förrätta sina t:mligen tacksamma tjenster. Ingen domare borde derföre kunna permitteras, utan de mest giltiga skäl, och endast af Konungen. ) Till vikarier, som då icke blefvo många, skulle HofRitterna strängeligen anbefallas, att utvälja mogna och värdiga män, som uppnått 30 års ålder och äga allmännare anseende och förtroende, helst ordinarie tjenstemän. Härigenom skulle otaliga fördelar uppkomma, och ingen enda annan förlust, än af den stora skaran små vice häradshöfdingar, som nu öfversvämma landet. ) Den förra, men icke den sednare af dessa meningar delas al Red. Vi inse verkligen ej, hvarföre icke Hofrätten skulle kunna lika väl, och äfven bättre än Konungen, pröfva de skäl, som anföras för en permissions-ansökning.