gerfianes under tvenne stycken, som smaka af mycken affektation; G—n skulle gerna vilja vara en liten Almqvist, men har svårt för att lyckas deri. Utom dessa mer eller mindre kända författare hafva här stämt möte flera andra, af hvilka signaturerna 8. och Japhet förtjena rämnas i främsta rummet. S. har skrifvit ett stycke för hvarje årstid; hans midsommar-fantasi vittnar om humoristiska anlag, och hans ,vårvisa, är en liten lyrisk naturmålning, med mycken fröjdfullhet i få drag, och passande att sjunga på melodien: Solen glimmar blank och trind. Japhet har lemnat ett par satiriska teckningar a la Braun; Hjelten är isynnerhet lyckad. Beppo, en psevdonym, som redan gjort sig genom åtskilliga insända stycken i hufvudstadens tidningar känd för en originell ådra, som likväl stundom visat sig ega betydligt slägt-tycke af den blott och bart versifikatoriska strömmen, egeri denna samling en visa om Tambour-majoren, hvilken andas verklig poetisk anda och lif och, oaktadt det karakteristiskt knaggliga i forraen, icke kan undgå att läsas med nöje. Blommornas hämndx, af Victor, är en icke oskickligt utförd myth, men saknar just genom denna sin egenskap af allegori den omedelbarhet för den estetiska känslan, som utgör ett vilkor för all verklig poetisk grund. T—ns treone stycken äro rätt läsbara; denne sångare behöfver likväl ännu mycket, äfven i behandlingen af sjelfva språket, hvarom stycket Aitartaflan, mest bär vittne. Annu ett par andra signaturer hafva lemnat några helt obetydliga rimmade saker, vid hvilka det är öfverflödiat att uppehålla sig. Den prosaiska afdelningen utgöres till största delen af pnågra blad ur en rese-journal al —X—, hvilka, om än icke i något afseende serdeles utöfver det vanliga slaget rese-anteckningar, likväl genomläsas med behag — samt af några så kallade Lifsoch Dödsbilder, efterföljda af Nysningar, utaf signaturen Emil, fria fantasier i ett högst bombastiskt och maniereradt språk, som synes vilja göra anspråk på att vara någonting Jean-Pauliskt djupsinnigt och humoristiskt, men i hvars massa af orediga och uppstaplade bilder man endast här och der lyckas uppfånga en och annan träffande och räsonnabel tanka. Utom de svenska bidragen erbjuder kalendern som vanligt ett antal sådana från våra fränder i Apollo på andra sidan Sundet; man finner under dessa namnen Andersen, Molbeck, Schaldemose, Sam Samsing. Hertha, prydes denna gång af tvänne litografierade porträtter, den Danska skalden Christian Winter och vår snilirike Almqvist. Den sednare är endast måttligt lik sig, måhända är den förre bättre träffsd. En musik-bilaga af O. Lindblad medföljer äfven; Hr L. är en ung man, som redan genom flera vackra studentsånger o. d. bevisat sig ega aktningsvärda anlag för kompositionen. . 0. 0.