Jj i CH SUTERASVA tiv, HTlA UC purlilld HViIUa4R9UD Ul
ningen försvunnit. (Slutet följer.)
mna
LANDADE ANNE.
UPPRORET I SALMIS.
I Koleran hade utbrustit i Ryssland år 483!
och snart sträckte sig dess härjningar derifrå
öfver Finland. Redan innan denna epidemi når
de Finlands gränser, började ett rykte om fö
giftning sprida sig, och då sjukdoraen slutlige
utbröt och symptomerna visade någon likh
med dem som uppkomma al gift, så vann det
rykte än mera styrka. Den obildade folkma
san trodde nästan allmänt, att sjukdomen hä!
rörde af uppsåtligt vållande och hade uppkomm
genom Ryska regeringens tillställning, att i brur
nar och källor låta inkasta arsecik, för att dy
medelst utrota en del af Finlands fattigare bi
folkning ). Om någon okänd person strök gt
nom en by eller drack ur en källa, så fruktad
man förgiftning, och folket i byn vågade på lån
tid icke hemta vatten ur den. Genom regerin
gens omsorg utdelades läkemedel och preserv:
tiver till: presterna och länsmannen i hvar
socken, men endast få af den upplystare allmc
gen vågade, isynnerhet i början, begagna sig :
dem. De andra fruktade, att medikamentern
endast vore gift. För presterna hyste böndern
dock något törtroende, men alldeles icke fö
länsmännen, och på mer än ett ställe, der ke
leran utbröt, trodde de, att desse, genom någr
utskickade, låtit förgifta vattnet; och ofta vid
tog folket det försigtighetsmått till att igenlås
sina brunnar. En stark jäsning rådde hos bön
derna på flera orter af östra och södra Finlanc
men endast i en socken skredo de till våldsam
heter; och det är berättelsen om de derstäde
timade fasaväckande grymheter, vi nu meddel:
Denna händelse är allmänt känd under namn
Upproret i Salmis, ett namn, som den visst ick
förtjenade, emedan någon politisk syftning ick
låg till grund derför.
Uti Salmis socken i Gamla Finland fanns p
den tiden en länsman vid namn Nejligk. Ha
var en storväxt,starkt och stundem emot böndern
nägot hårdhändt man, men bönderna i denn:
liksom i flera andra socknar af Wiborgs lär
höra icke till de bästa; måhända äfven till nå
gon del derföre, att de längre lydt under Ryss
lands spira och ännu i denna stund tillhöra do
nationer som innehafvas af Ryssar, och derigenor
förlorat den ursprungliga finska karakteren. Nästa
hela Salmis socken utgör en donation, numera till
hörig en Rysk handlande, Gromoff, och vid den
na liksom vid andra donationer har ett rigtig
utsugningssystem blifvit infördt. Egendomsin
nehafvaren kan efter behag pilägga böndern
hvilka skatter han vill, och tungt är det kor
de arma, ofta hungrande uslingarma måste bära
Ingen undrar då, om de i stället för kärlek hy
sa hat till sina beherrskare. Föga omtyckt ka
länsmannen vara i en sådan socken, och Nej
ligk var det icke. Men han var en redlig, och
af alla som närmare kände konom, aktad man
Lättare kunde tron på förgiftning här finna rot
fäste än i någon annan del af Finland, och d
koleran utbröt i Salmis, voro bönderna full
och fast öfvertygade, att de, som afledo i den
faliit offer för gilt. Förgäfves sökte Nejligk för
må dem att begagna preservativer och Jläkeme-
del, de skydde honem som Ryssarnes förnämst:
giftblandare. Med hvarje dag steg hatet till ho
nom, med hvarje dag blef gäsningen bland d
vilseförda bönderna allt hemskare. Han skull
straffas, de skulle hämnas sina mördade bröder
det hade se fast beslutit. Sammankomster höl
los och man öfverenskom slutligen att storm
till Nejligks boning, undersöka den, förstöra gif.
tet och mörda honom. Sagdt och gjordt. Lik
en brusande ström, störtade den ursinniga hope
vrålande och skrikande till hans hus och om
ringade det. Inssende omöjligheten att lugna di
rasande eller försvara sig mot dem, sökte Nej
ligk den enda räddning som ännu fanns. Hal
) Som bekant är, började ett sådant rykte äf
ven här i hufvudstaden att vilja sprida sig
Det var för upptagandet af ett sådant rykte
med anmodan till auktoriteterna att i tid ge
nom tjenliga åtgärder låta skingra det, son
Aftonbladet på då varande Hofkanslers reqvi
sition åtalades och dömdes till böter!! Imed
lertid hade detta sakens offentliga diskuterand
här den effekten, att ryktet blef qväfdt i sir
början. Så icke i Ryssland, såsom synes a