ett stort misstag, att anse kilmatetl I Jemtlana sya-
rare att fördraga än något annat Svenskt luftstreck;
men emedan Jemtland till sitt läge är omkring 1000
fot högre än kustprovinserne, är också klimatet re-
nare och sundare än på de fleste andra ställen.
Afvexlingen mellan sommar och vinter är der ha-
stigare och mera bestämd än längre ned åt landet;
man känner ganska litet obehaget af långvariga hö-
star och vårar med sitt rego och sina dimmor. Hö-
sten är således ganska kort; löfven gulna, några
blåsdsgar med regn inträffa, men snart förvandlas
detta i snö, som faller på de ännu icke afbladade
träden, marken betäckes med sitt vintertäcke och
inom några dagar äro slädarne i gång; detta är i
slutet af Oktober; i November är det merändels
fullt slädföre och sjöarne börja ryka och i Decem-
ber betäckas af is. Sedan isarae bära blir det me-
ra lif i landet. Jemtlänningarne börja sina vin-
terresor; kommunikationerne, om sommaren försvå-
rade och förlängda af de många vattendragen och
sjöarne, blifva nu kertare och lättare och man be-
gagnar också den friska vintren. Temperaturen un-
der Januari, Februari och till medlet af Mars är
temligen jemn, 40 till 20 grader köld är dena van-
liga och blott i ovanligt hårda vintrar sjunker ther-
mometren någon morgonstund i soluppgången till
40 grader. Detta inträffar likväl så sällan, att det
alltid väcker sllmän uppmärksamhet, och orsaken
hvarför det så ofta omtalas, beror ej derpå att det
verkligen så är, utan kan snarare härleda från den
lilla fåfängan en och annan kan hafva, att säga sig
varit med då qvicksilfret fryser,; ett indirekt be-
vis på personens egen stora förmåga att nthärda.
Vintern fortfar ända in i April månad med vackra
solklara dagar och ett nästan oafbrutet lugn; det
tyckes som hela aaturen gått till hvila, så att äf-
ven vinden icke kunde röra sig. Detta lugn gör
att man icke på långt när så kännbart angripes
af kölden, som eljest skulle vara fallet. Jemt-
länningen känner icke dessa blåsiga vintrar, som
blott med några få graders köld förmå genom-
isa allt, och icke heller denna fuktiga köld som är
så genomträngande, och som kommer sydländningen
att uppskatta verkam af köldens grader oriktigt.
Då man först kommer till landet, ser man ofta med
misstroende på sin thermometer, emedan man finner
sig uthärda 20 graders köld med mindre svårighet
än 35 grader i kustprovinserne; man vill ej gerna
trö instrumentet när det ger anvisningar, så motsatta
erfarenheten; men man finner snart orsaken ligga i
den torra och lugna atmosferen. Ins. har äfven hört
Jemtländningen af motsatt orsak klaga öfver den
stränga kölden under en för öfrigt ganska måttlig
sydlig vinter.
I Maj nalkas våren lika hastigt, sjöarna blifva o-
säkra, och sedan regn och blåst börjat verka på i-
sarne, börja desse flyta och sjunka. Under denna
förändring är ofta temperaturen ganska hög; knop-
par och blad, gräs och blemmor framdrifva med
hastighet, ech i Maj får man derföre ofta nog se
grönskande björkängar på stranden af en frusen
insjö.
Då isarne gå bort är också sommaren inne, och
Jemtland har merendels ganska vackra sorarar, då
det likväl icke är så lugat som om vintern; klart
och vackert väder inträffar då vinden är nordlig el-
ler vestlig; emedan all den fuktighet, som luftström-
men medför, då kondenseras mot fjellens snötop-
par, innan den hinner Jemtland; deremot blir det
af motsatt orsak regn då vinden är sydlig eller öst-
lig. Fjellryggen utgör en, klimatisk barrier mellan
Sverge och Norge, och dess snö smälter blott lång-
samt och ger sjöarne sitt vatten, som nu stiger tills
i Augusti, då all snön på fjellen är smält och endast
drifvor qvarligga osmälta sedan sekler.
Landet utgör en fortsatt sluttning mot öster,
hvars högsta punkt är gränsfjellen. Marken är ku-
perad af sidofjell och deras utgreningar, som på flere
ställen uppnå en större höjd öfver bafsytan än sjelf-
va fjellikammen eiler dena del, som utgör fjellbygg-
nadens rmedellinia. På detta sätt kommer landet
att utgöras af en mängd dalar, alla vattnade af sjöar
och vattendrag, som tömma sig den ena i den an-
dra, liksom en rad naturliga slussar liggande på den
långa sluttningen, som sträcker sig fråa fjellrsggen
till Östersjön. Man kan således, i afseende på den
naturliga beskaffenheten indela Jemtland i ett dal-
land och ett fjell-land, och man kan räkna till dal-
landet alla de ställen, der säd mognar, och tillfjell-
landet åter det, der blott gräs vexer. Jag talar här
tydligen icke i naturvetenskaplig, utan endastieko-
nomisk mening. Häraf följer, att dal-landet erbju-
der tillfälle till ågerbruk, hvaremot fjell-landet en-
dast tillåter böskaps- och hästskötse!. Mot all theori,
och mot hvad man kunde förmoda på grund af den-
na indelning, finnes dock den största förmögenheten,
neml. så vida den är förvärfvad genom afsättning af
egna produkter, just i fjell-landet elter dess öfver-
gångstrakter, der blott sparsamt säd men mycket
gräs växer. Der är bonden mera hvad man kallar
välmående, än i dal-landet. der åkerbruket utgör en
hufvudnäring; och denna välmåga, fastän icke rike-
dom, är jemnare fördelad i det förra än i det sed-
nare. Jag skall längre fram söka utreda orsakerne
till detta förhållande.
Jemlländningarne hafva i allmänhet en vacker
kroppsställning, en rakhet och smidighet, som öfver I
allt utmärker skogs- och bergsboer, framför dem som
bebo slätterna. Bland Jemtlands ailmoge är godt
och redigt förstånd vanligt, och slughet, förslagen-
het och en viss grad bildning långt ifrån syllsynt;
detta är något utmärkande för provinsen och kan
härledas dels från landets afskilda läge och dess be-
skaffenhet, som tidigt lär inbyggaren att blifva man
för sig, att genom egen kraft kämpa sig fram, dels
af hans reslust och de årliga firder han gör, då han
kommer i beröring med folk af olika klasser och
bildningsgrader, dels och kanske mest, genom den
välgörande verkan på folkets bildning, som skolan
på Frösön haft och fortfar att hafva. En stor mängd
behållna bondsöner genomgå nemligen denna skola; !
blott få utgå till embetsmannaklassen, då deremot
andra efter slutad skolkurs återvända hem och för-
blifva bönder, men mera upplysta och kloka bönder
än annorstädes. Detta har redan fortfarit länge, och
bondgossen får derföre i Jemtland mera än annor-
städes bildning, eller kanske rättare, lust för bild-
ning, i föräldrahuset; fadren har nemligen ofta läst
UR sam Ahl. fe oo UN IEA AR on