SUnNnSstclR Ppaltanputc jU5, UCStartHat at trannv pia,
hvilka sedan föregående afton setat qvar i hans, sta-:
kar. Vid hemkomsten hade Breitfetdt dock a? sin
städerska bärjemte begärt och erhållit ofvannämnde
tvänne cbrände formljus, hvilka Breitfeldt dervid
lagt uppå skifvan öfver en i rummet stående drag-
kista, bredvid Rumstedts pistol, som legat framom
på samma skifva ända ifrån Breitfeldts hemkomst
Onsdagsmorgonen. Kort efter det han släckt ljus
bitarne, hade han hört något buller på sitt åt gatan
närmast porten belägne fenster och, i anledning af
en framställd fråga om orsaken till detta buller, hört I
Rumstedt, hysrs röst tydligen igenkändes, svara, att
det Yöre Ferdinand som önskade blifra insläppt.
Breitfeldt steg genast upp och räckte ut porinse-
keln genom ett öppnpadt fenster, hvarefter Rumstedt
skyndsamt inträdde och yttrade: nu går jag till
Carlsson ; tilliggande, på Breitfeldts fråga om än-
2målet dermed: jo! jag har beslutat att utföra
mitt redan omnämnde förslag. Just som Rumitedt
skulle begi!ra sig bort, hade han :ått se pistolen och
tillsport Breitfeldt, huruvida densamma vore af-
skjuten, samt, efter erhållet nekande svar af Breit-
feldt, utlåtit sig: ja då tar jag den med mig; och
vid bortgåendet hade Rumstedt äfven medfört pisto-
len jemta ett af de tvänne på draguiistan liggande
ljusen, äfvensom Breitfeldts portzeyckel; dock hade
Breitfeldt icke förr än efter Rumstedis bortgång be-
märkt, ctti ljuset medtogs; ech uppgaf Breitfeldt nu,
att någon knailhatt vid berörde tillfälle icke funnits
å nämnde skjutgevär, emedan Rumstedt, sedan han.
Tisdegsaftonen laddat detsamma åt Breitfeldt, upp-
täckt, det Rumstedt icke ägde någon knallbstt, samt
Brceitfeldt ej eller förskaffat sig någon sådan. Rum-
stedt hade väl icke, då han berörde natt gick bort
ifrån Breitfe!ldt, sagt, det Rumstedt ämnade samma
natt dit återvända, men efter någon stunds förlopp
hade han kommit tillbaka i Breitfeldts rum, bäran-
de med sig en svart frack, en bonjourrock, en sur
tut, ett par ljusa och ett par svarta byxor, tvänne
västar, ett silfverfickur samt ett par stöflar med ga-
loscher, af hvilka persedlar Rumstedt, som vid in-
trädet till Breitfeldt först yttrade: nu är dst gjerdtp,
kastandeo ifrån sig fracken, de svarta byxorna, bon-
jourrocken, stöflarne, galoscherne och de begge vä-
starne, erbjudande Breitfeldt att emottaga och be-
Lålla dessa kläder. Breitfeldt hade väl i början vä-
grat att antega detta Rumstedts erbjudande, och
erinrat, att ban genom sitt förfarande möjligen kunde
bringa både sig sjelf och Breitfeldt i olycka; men
härå hade Rumstedt allenast genmält: oh nej! jag
har varit med om sådant förut; dessa kläder kan du
gerna laga på dig i morgon. Vidare hade Rumstedt
omnämnt, att Carlsson, på Rumstedts tillrop, sjelf
öppnat sin dörr för Rumstedt, som dervid gifvit Carls-
son en ö:fil; att det var mörkt i rummet; att Breit-
feldt dagen derpå skulle erhålla närmare besked om
händelsen, samt att Rumstedt hos Carlsson glömt
efter sig ljuset och sin egen näsduk, hvilken sedna-
rezomständighet Rumstedt likväl sjelf ansett vara
utan all vigt. Efter det Breitfeldt frågat hvad ban
borde svara, i händelse hans värdinna fästade upp-
märksamhet dervid, att han ägde ifrågakomna klä-
despersedlar, och tillsporde honom om åtkomsten
dertill, hade Rumstedt utlåtit sig: du är alltid lika
rådlös och försagd; uppgif att du köpt kläderna el-
ler sök att utfinna någon annan lämplig förevänd-
ning. Pistolen hade Rumstedt haft med sig tillba-
ka och först lagt ned på golfvet bredvid säsgen,
men sedermera sjelfmant undanstuckit bakom kake-
Juznen på samma ställe der den vid visitationen på-
träff:des. Hen kade äfven nämnt att pistolen var
afskjuten, men icke närmare förklarat sig i denna
omständighet, hvarom Breitfeldt icke eller gjort
Rumstedt någon fråga, emedan Breitfeldt väntat
stt dagen derpå erhålla alla nödiga upplysningar.
Då Rumstedt fått se Breitfeldts egna byxor och
stöflar, som jemte det de varit nästan aldeles ut-
sitna, befunnits af gatusmuts nedsölade, emedan
Breitfeldt på hemvägen från Bazaren fallit omkull
på gaten, dervid han äfven spräckt sönder byxorna
öfver knäet, hadej Rumstedt yttrat: usch! dessa
paltor kan du ju lägga undan; i anledning hvaraf
Breitfeldt först ämnat hänga in dem i sin garderob,
men, när sex stycken innanfönster varit ställde fram-
för garderobsdörren, i stället nedlagt byxorne och
stöflorne i en af dragkistlådorne, som för tillfället
befunnits tom och redan till någon del utdragen,
men hu blifvit igenläst, hvarefter Breiifeldt lagt
nyckeln ofvanpå dragkistan, och hade Breitfeldt så
mycket heldre valt denna plats för sina våta kläder,
som han förmodade, att de snart skulle torka i
dragkistan, som var stående helt nära kakelugnen.
Dorefter hade Rumstedt äfven gifvit Breitfeldt Carls-
sons klocka, under förklarande, att sjelfva urver-
ket, som sted stilla och befanns vara löst ifrån bo-
etten, väl icke ägde någon duglighet, men att Breit-
feldt för boetten, såsom varande af silfver, kunde
genom densammas försäljning, erhålla något pen-
ningar. Ändteligen eflägsnade sig Rumstedt för an-
dra gången, medtagande surtouten jemte de ljusa
byxorne, hvilka begge persedlar han sade sig äm-
na sjelf behålla och hvarförutar Rumstedt tycktes
vid bortgåendet hålla i sin hand något annat, som
var mörkt, men ej kunde af Breitfelät närmare ur-
I skiljas, ehuru han, som vid Rumstedis första besök
lupptändt men efter bans bortgång till Carlsson släckt
ut sitt ljus, då Breitfeldt hörde Rumstedt för andra
gången komma i porten, tändt eld på ljuset, hvilket
sedermera brunnit, så länge Rumstedt var qvar.
(Slutet följer.)
ässnses——— ——