mordet, voro inne hos bBrelitleldt, Dede Dan bemaurat,; hurusom Rumstedt, medan Carlsson var sysselsatt att stämma Breitfeldts fortepiano, utur Carlssons af lagde öfverrock tagit upp hars portnyckel och der: efter med en i rummet händelsevis befintlig sax klippt i ett papper, som Rumstedt höll öfver nyckeln, hvars utseerde han tycktes vilja på detta sätt i papperet afbilda, utan att Breitfeldt likväl fullkomligen urskiljt, huruvida ett sådant företsg af Rumstedt fallbordades. Breitfeldt hade visserligen varit sinnad, att för Carlsson omtala nyssnämnde förhållande, men, emedan de, straxt efter det stämringen var fulländad, börjat att å pianot spela tillsamman, bade Breitfeldt förgätit, att meddela Carlsson en sådan upplysning. Sedermera hade Breitfelåt Måindagsaftosen den 25 Oäiteber varit hemma hos Carlsson och, för att sluta läsning af en bok, stad-; nat qver i bans rum långt eftar det Carlsson gått till hvila och ipsomrat. När Breitfeldt var färdig att gå, hade han, för att tega afsked, väckt C.rls-, sop, hvilken då uppstigit oeh släppt ut Breitfeldt. : Rumstedt hade denne icke råkat förr än Tisdags-, aftonen den 26 Oktober vid ett besök hos Krydcd-:! kramhandlaren Norberg i hans bodkammeare, dit! Rumstedt äffen inkommit. Vid ett tillfälle, då Norberg händelsevis gått ut i sia bod, hade Rum-: stedt, hvilken sålunda blifvit ensam i bodkem-, maren med Breitfeldt, yttrat till deane: Villj du vara god och komma upp till mig i afton, emedan jag önskar att tala vid dig om en sakp. i Straxt derefter infann sig murare-lärliogen Beurling, : hvarpå denze, jemte Norberg och Rumstedt börjat spela whist, under det Breitfeldt sysselsatte sig med : någon läsning. Sedermera tillkom äfven löjtesnten ; Waldau och deltog i spelet, som fortsattes till dess; Norberg stängde boden, då löjtnanten Weldau af-: lägsnade sig, Rumstedt gick in till sina föräldrar: för att spisa qvällsvard, och Breitfeldt jemte Beurling begaf sig upp i Rumstedts kammare, belägen i. samma hus som Norbergs bod, vid höreet af Kungshelmstorget och Handtverkaregatan. Vid Rumstedts : inträde å kammaren någon stund derefter kade; Breitfeldt genast frågat honom om anledningen till: det samtal, han begärt af Breitfoldt, men blifvit ty; stad genom ett tecken af Rumstedt, hvilket utvisade, i att han icke i Beurlings närvare ville börja detta, samtel. Sedan den sistnämnde gått bort, hade Rum; stedt skickat en af fadrens lärgossar efter vin, hvaremedlertid Rumstedts och Breitfeldts samtal vidrört allenast likgiltiga ämnen, men, efter det vinet hem-, kommit och blifvit förtärdt, samt Breitfeldt, i anled; ning af Rumstedts välvilliga och förtroliga bemötande, yttrat sin fågnad öfver att ega en så god vän, som han ansåg Rumstedt vara, bade denne yttrat: men kan jag väl med säkerhet lita på dig? samt, då Breitfeldt anmärkt, att någon tvekan derom icke! borde uppstå, tillagt, att det förtroende, som Rurnj stedt nu ville Breitfeldt meddela, vore af syrnerlig vigt, och att Rumstedt följaktligen fordrade on helig försäkran af Breitfeldt, det han aldrig skulle missbruka samma förtroende. Breitfeldt hade väl ärnu en gång invändt, ett en sådan försigtighet vore alldeles öfverflödig, men, enär Rumstedt ändock fortsatte nygsnämnde sitt yrkande, utlofvat att, som BreitTeldts ord lydde, aldrig hvarken med tankar, ord eller gerningar yppa hvad Rumstedt uti ifrågakomne hänseende kunde hopöm anförtros, och hade då Breitleldt afgaf denna försäkran, Rumstedt, pekande på en uppslagen psalmbok, tryckt med svenska stilar, förklarat, att Breitfeldt, i händelse han bröt sitt löfte, skulle bliva olycklig och i Rumstedt finna sin värsta ovän; hvarvid Breitfeldt, efier hvad han nu yttrade, varit nära att draga på munnen öfver den ovanliga högtidlighet, som Rumstedt iaxttog. Breitfeldt tillade härvid, att Rumstadt, med den kännedom, han ägde om Breitfeldts religiösa tänke sätt, kunde vara förvissad, att denne a!drig skulle bryta ett dylikt löfte; och, sedan Breitfeldts nyss afgifne beskrifning om hvad sålunda förefallit flera serskilda gånger blifvit ur minnesprotokoilet upprepad och af honom vidkzänd, försäkrade nu Breitfeldt i enständigt, att vid berörde tillfälle icke i någon mån. annorlurda tillgitt, än samma beskrifning utvisade. Härefter fortsfor Breitfeldt i sin berättelse: Omedelbart efter det Breitfeldt på omförmäldte sätt förj bundit sig till tystnad, hade Rumstedt yttrat: aCarlsson har ju nyligen varit hemma och ärft sin fader, han har väl nu penningar; men jag är i ett förbannadt penningebehof. Enär Breitfeldt, i anledning häraf, förmält, det äfven kan vore stadd i lika behof, bade Rumstedt föres!agit Breitfeldt, att vara den förre bebjelplig att åtkomma Carlssons penningar, samt, oaktadt Breitfeldt sökt afråda detta förslag, och för sådan orsak uppgifvit, det han ickze tiodde, att Carlsson vore försedd med någet större penningebelopp, ändock vidblifvit sin plan och yttrat: det Rumstedt oåterkalleligen föresatt sig att verkställa förslaget; i sammanhang hvyarmed Rumstedt anmärkt, att, om än Carlsson icke innehado kontante medel, egde ban likväl åtskilliga persedlar af ett icke så oansenligt penningevärde: docx hade Rumstedt icke närmare förklarat, på hvad sätt han ämnade tillegna sig Carlssons tiihörigheter. — Nu skulle Breitfeldt taga afsked af Rumstedt och gå hem till sig, men redan förut på aftonen hade Breitfeldt, uti Norbergs bodkammare, i närvaro af Rumstedt och Löjtnanten Walldau, samt möjligen äfven af Beurling, ehuru Breitfeldt nu mera icke bestämdt erinrade sig detta, omtalat, det han ämnade nästföljande Lördag den 30 Oktober bivista maskeradbalen å Kongl. Teatern, samt dervid föreställa en spansk fribytare, för hvilket ändamål Breitfeldt redan hos nipperhandierskan Thalen åt sig utsett en passande beklädnad, men derjemte vore i behof af att få låna f släpsabel och pistoler. Han bade äfven, undor nyssnämnde samtal, af Rumstedt erhållit löfte, att på maskeradbalen få begagna en pistel, som vore denne sednare tillhörig, och, enär Breitfeldt, efter hvad redan sagdt är, skulle, sednare på qvällen, ifrån. Rumstedt begifva sig hem, hade denne erbjudit Breitfeldt, att genast emottaga pistolen; hvar. jemte Rumstedt, af den uppgifne anledning, at våldsamheter stundar plågade, under den mörke årstiden, föröfvas vid Nya Kungsholmsbron, der Breitfeldt, på hemvägen, skulle gå öfver, erinra honom, det han, för sin säkerhet, borde vara mer något försvarsvapen försedd, samt, oaktadt Breitfeld sjelf ansett ett dyiikt försigtighetsmått öfverflödigt företagit sig att ladda pistolen. Slutligen hade Breit feldt likväl blifvit af IRumstedt öfyertalad, att stan na qvar hos honom tfver natten, men, då Breit feldt pålöljde morgon begaf sig hem, medtog har pistolen, ännu laddad. Från Onsdagsmorgonen va: Rroitfaldt nästan hactändigt homma till daca han