mordet, voro inne hos bBrelitleldt, Dede Dan bemaurat,;
hurusom Rumstedt, medan Carlsson var sysselsatt
att stämma Breitfeldts fortepiano, utur Carlssons af
lagde öfverrock tagit upp hars portnyckel och der- :
efter med en i rummet händelsevis befintlig sax
klippt i ett papper, som Rumstedt höll öfver nyc-
keln, hvars utseerde han tycktes vilja på detta sätt
i papperet afbilda, utan att Breitfeldt likväl full-
komligen urskiljt, huruvida ett sådant företsg af
Rumstedt fallbordades. Breitfeldt hade visserligen
varit sinnad, att för Carlsson omtala nyssnämnde
förhållande, men, emedan de, straxt efter det stäm-
ringen var fulländad, börjat att å pianot spela till-
samman, bade Breitfeldt förgätit, att meddela Carls-
son en sådan upplysning. Sedermera hade Breitfelåt
Måindagsaftosen den 25 Oäiteber varit hemma hos
Carlsson och, för att sluta läsning af en bok, stad-;
nat qver i bans rum långt eftar det Carlsson gått
till hvila och ipsomrat. När Breitfeldt var färdig
att gå, hade han, för att tega afsked, väckt C.rls-,
sop, hvilken då uppstigit oeh släppt ut Breitfeldt. :
Rumstedt hade denne icke råkat förr än Tisdags-,
aftonen den 26 Oktober vid ett besök hos Krydcd-:!
kramhandlaren Norberg i hans bodkammeare, dit!
Rumstedt äffen inkommit. Vid ett tillfälle, då
Norberg händelsevis gått ut i sia bod, hade Rum-:
stedt, hvilken sålunda blifvit ensam i bodkem-,
maren med Breitfeldt, yttrat till deane: Villj
du vara god och komma upp till mig i afton,
emedan jag önskar att tala vid dig om en sakp. i
Straxt derefter infann sig murare-lärliogen Beurling, :
hvarpå denze, jemte Norberg och Rumstedt börjat
spela whist, under det Breitfeldt sysselsatte sig med :
någon läsning. Sedermera tillkom äfven löjtesnten ;
Waldau och deltog i spelet, som fortsattes till dess;
Norberg stängde boden, då löjtnanten Weldau af-:
lägsnade sig, Rumstedt gick in till sina föräldrar:
för att spisa qvällsvard, och Breitfeldt jemte Beur-
ling begaf sig upp i Rumstedts kammare, belägen i.
samma hus som Norbergs bod, vid höreet af Kungs-
helmstorget och Handtverkaregatan. Vid Rumstedts :
inträde å kammaren någon stund derefter kade;
Breitfeldt genast frågat honom om anledningen till:
det samtal, han begärt af Breitfoldt, men blifvit ty- ;
stad genom ett tecken af Rumstedt, hvilket utvisade, i
att han icke i Beurlings närvare ville börja detta,
samtel. Sedan den sistnämnde gått bort, hade Rum- ;
stedt skickat en af fadrens lärgossar efter vin, hvar-
emedlertid Rumstedts och Breitfeldts samtal vidrört
allenast likgiltiga ämnen, men, efter det vinet hem-,
kommit och blifvit förtärdt, samt Breitfeldt, i anled- ;
ning af Rumstedts välvilliga och förtroliga bemö-
tande, yttrat sin fågnad öfver att ega en så god vän,
som han ansåg Rumstedt vara, bade denne yttrat:
men kan jag väl med säkerhet lita på dig? samt,
då Breitfeldt anmärkt, att någon tvekan derom icke!
borde uppstå, tillagt, att det förtroende, som Rurn- j
stedt nu ville Breitfeldt meddela, vore af syrnerlig
vigt, och att Rumstedt följaktligen fordrade on helig
försäkran af Breitfeldt, det han aldrig skulle miss-
bruka samma förtroende. Breitfeldt hade väl ärnu
en gång invändt, ett en sådan försigtighet vore all-
deles öfverflödig, men, enär Rumstedt ändock fort-
satte nygsnämnde sitt yrkande, utlofvat att, som Breit-
Teldts ord lydde, aldrig hvarken med tankar, ord
eller gerningar yppa hvad Rumstedt uti ifrågakomne
hänseende kunde hopöm anförtros, och hade då
Breitleldt afgaf denna försäkran, Rumstedt, pekande
på en uppslagen psalmbok, tryckt med svenska sti-
lar, förklarat, att Breitfeldt, i händelse han bröt sitt
löfte, skulle bliva olycklig och i Rumstedt finna sin
värsta ovän; hvarvid Breitfeldt, efier hvad han nu
yttrade, varit nära att draga på munnen öfver den
ovanliga högtidlighet, som Rumstedt iaxttog.
Breitfeldt tillade härvid, att Rumstadt, med den
kännedom, han ägde om Breitfeldts religiösa tänke
sätt, kunde vara förvissad, att denne a!drig skulle
bryta ett dylikt löfte; och, sedan Breitfeldts nyss
afgifne beskrifning om hvad sålunda förefallit flera
serskilda gånger blifvit ur minnesprotokoilet uppre-
pad och af honom vidkzänd, försäkrade nu Breitfeldt i
enständigt, att vid berörde tillfälle icke i någon mån.
annorlurda tillgitt, än samma beskrifning utvisade.
Härefter fortsfor Breitfeldt i sin berättelse: Ome-
delbart efter det Breitfeldt på omförmäldte sätt för- j
bundit sig till tystnad, hade Rumstedt yttrat: aCarls-
son har ju nyligen varit hemma och ärft sin fader,
han har väl nu penningar; men jag är i ett förban-
nadt penningebehof. Enär Breitfeldt, i anledning
häraf, förmält, det äfven kan vore stadd i lika be-
hof, bade Rumstedt föres!agit Breitfeldt, att vara
den förre bebjelplig att åtkomma Carlssons pen-
ningar, samt, oaktadt Breitfeldt sökt afråda detta
förslag, och för sådan orsak uppgifvit, det han ickze
tiodde, att Carlsson vore försedd med någet större
penningebelopp, ändock vidblifvit sin plan och yt-
trat: det Rumstedt oåterkalleligen föresatt sig att
verkställa förslaget; i sammanhang hvyarmed Rumstedt
anmärkt, att, om än Carlsson icke innehado kontante
medel, egde ban likväl åtskilliga persedlar af ett
icke så oansenligt penningevärde: docx hade Rum-
stedt icke närmare förklarat, på hvad sätt han äm-
nade tillegna sig Carlssons tiihörigheter. — Nu skulle
Breitfeldt taga afsked af Rumstedt och gå hem till
sig, men redan förut på aftonen hade Breitfeldt, uti
Norbergs bodkammare, i närvaro af Rumstedt och
Löjtnanten Walldau, samt möjligen äfven af Beur-
ling, ehuru Breitfeldt nu mera icke bestämdt erin-
rade sig detta, omtalat, det han ämnade nästföljande
Lördag den 30 Oktober bivista maskeradbalen å
Kongl. Teatern, samt dervid föreställa en spansk
fribytare, för hvilket ändamål Breitfeldt redan hos
nipperhandierskan Thalen åt sig utsett en passande
beklädnad, men derjemte vore i behof af att få låna
f släpsabel och pistoler. Han bade äfven, undor
nyssnämnde samtal, af Rumstedt erhållit löfte, att
på maskeradbalen få begagna en pistel, som vore
denne sednare tillhörig, och, enär Breitfeldt, efter
hvad redan sagdt är, skulle, sednare på qvällen,
ifrån. Rumstedt begifva sig hem, hade denne erbju-
dit Breitfeldt, att genast emottaga pistolen; hvar.
jemte Rumstedt, af den uppgifne anledning, at
våldsamheter stundar plågade, under den mörke
årstiden, föröfvas vid Nya Kungsholmsbron, der
Breitfeldt, på hemvägen, skulle gå öfver, erinra
honom, det han, för sin säkerhet, borde vara mer
något försvarsvapen försedd, samt, oaktadt Breitfeld
sjelf ansett ett dyiikt försigtighetsmått öfverflödigt
företagit sig att ladda pistolen. Slutligen hade Breit
feldt likväl blifvit af IRumstedt öfyertalad, att stan
na qvar hos honom tfver natten, men, då Breit
feldt pålöljde morgon begaf sig hem, medtog har
pistolen, ännu laddad. Från Onsdagsmorgonen va:
Rroitfaldt nästan hactändigt homma till daca han