EN RELIGIONSFEST I SÖDRA SPANIEN.
(Märkvärdig skildring ur ett bref från Malaga,
infördt i BI. f. titt: Unterhaltung.)
Påskfesten är den förnämsta högtiden i Spanska
kyrkan, och hvarje dag af Påskveckan firas med
processiorer och andra ceremonier. Lördagen före
Påsk begaf jag mig till Chouriaus, en by belägen
en qvarts mil från Malaga, för att der Divista en
religiös ceremoni, som likväl blef föga uppbygglig.
Uti Chouriaus framstäldes nemligen hela Christi pi-
Dos historia på ett theatraliskt sätt, och det med
alla möjliga specialiteter. Den vackraste ynglingen
i byn öfvertog Jesu roll och den skönaste flickan
Jungfru Marias. På en fri plats i byn uppfördes bygg-
Dader af alla slag, föreställande Pilati Palats, det
hus, hvari Christus åt Påskalammet, m. fl. dylika;
korsen för Christus och missdådarne äro uppre-
sta och rollerna äro utdelade bland de förnäm-
sta i byn, emedan en hvar anser det för en ära,
att, som handlande personer, få deltaga i denna
högst egna ceremoni. Alla kläda sig nu i passande
kostym, Romerska soldater till häst och till fots flan-
kera på platsen, tilldess presten på slaget 10 visar
sig på balkongen utanför ett af husen. Han upp-
manar folket till uppmärksamhet, och berättar först
och vrålar sedan fram för det Christi pinohistoria,
hvarvid öfverste presten samt alla närvarande göra
gester, passande till deklamationen. Man kan lätt
föreställa sig, hvilka mindre passande situationer,
som härigenom uppkomma. Närmast den berättan-
de presten stod denna gång den Franske konsuln
med flera damer. Presten höll en parasoll för an-
sigtet, emedan det eljest hade varit omöjligt för ho-
nom, att under en hel timme med Spansk liflighet
fortfara i sin berättelse och bringa den till ett godt
slut. Icke långt ifrån honom stod ett bord med vat
ten och bränvin, hvarmed han tid efter annan upp-
friskade sig. Så fortgick akten, utan att på något
sätt blifva afbruten, ända till korsfästelsens stund.
Men då nu den, - som föreställde Christus, fram-
kom med korset På ryggen och på vandringen till
Golgatha träffade sin moder, af hvilken ban, som bi-
beln lär oss, gonom hjertlig omfamning tar ett ömt
farväl, så vill naturligtvis vår Pseudo-Jesus göra det-
samma med sin moderliga Maria, som, enligt hvad vi