at Beethowen, till exempel någon af dennes;
symfonier, arrangerade för fortepiano solo afl
Liszt? De som haft tillfälle att höra Hr W
mers enskildt, veta ganska väl, att de vill
brist på förmåga, som här kan Ju icke är
nen det hade för Hr W:s ugga i vägen;
igt, att han äfven — egen ära varit lämp-
ör den talrik uffentligt dokumenterat sig
oysikvär . publik af verkliga kännare och
.unef, som icke enskildt gjort närmare
ocantskap med hans talang, och det blir i alla
fall först på koncertsalen man rätteligen kan
bedöma en koncertspelare. Det kan vara häl-
sosamt att en gång ha utsagt det ordet, att för
en konstnär, hvilken dock ännu endast håller
på att skapa sig ett stort namn, det icke är
nog med att stiga fram med ständigt samma
två, tre bravurstycken, — de må äfven vara af
så solid svårighet som Serenatan och af så bril-
jant facture, som t. ex. sista variationen af Me-
lancholien, — och Hr Willmers skall erfara det,
när han en gång får att göra med konstkännare-
publiken i Henri Hertz salonger.
Hr W. skall sjelf finna, att i det sagda ligger
intet underkännande af hans talang; den som
skrifver dessa rader, är den förste att erkänna
ech beundra densamma. Jag har endast velat
yttra, att för det, om man så får säga, officiella
bedömandet och karakteriserandet af denna ta-
lang står kritiken och en stor del af vår musi-
kaliska allmänhet efter denna andra koncert på
samma punkt, som efter den första, och det är
min enskilda tanka, att det legat i Hr Willmers
eget skön, att kunna lemna vår hufvudstad med
ett ännu amplare och allmännare hedersvidetur
än det han nu medför kärifrån. 0. 0.