at Beethowen, till exempel någon af dennes; symfonier, arrangerade för fortepiano solo afl Liszt? De som haft tillfälle att höra Hr W mers enskildt, veta ganska väl, att de vill brist på förmåga, som här kan Ju icke är nen det hade för Hr W:s ugga i vägen; igt, att han äfven — egen ära varit lämpör den talrik uffentligt dokumenterat sig oysikvär . publik af verkliga kännare och .unef, som icke enskildt gjort närmare ocantskap med hans talang, och det blir i alla fall först på koncertsalen man rätteligen kan bedöma en koncertspelare. Det kan vara hälsosamt att en gång ha utsagt det ordet, att för en konstnär, hvilken dock ännu endast håller på att skapa sig ett stort namn, det icke är nog med att stiga fram med ständigt samma två, tre bravurstycken, — de må äfven vara af så solid svårighet som Serenatan och af så briljant facture, som t. ex. sista variationen af Melancholien, — och Hr Willmers skall erfara det, när han en gång får att göra med konstkännarepubliken i Henri Hertz salonger. Hr W. skall sjelf finna, att i det sagda ligger intet underkännande af hans talang; den som skrifver dessa rader, är den förste att erkänna ech beundra densamma. Jag har endast velat yttra, att för det, om man så får säga, officiella bedömandet och karakteriserandet af denna talang står kritiken och en stor del af vår musikaliska allmänhet efter denna andra koncert på samma punkt, som efter den första, och det är min enskilda tanka, att det legat i Hr Willmers eget skön, att kunna lemna vår hufvudstad med ett ännu amplare och allmännare hedersvidetur än det han nu medför kärifrån. 0. 0.