GEERS SOA ENE ECE TE ESO KSK SKO TEE EAA SA OSSE
samtycke, och är icke den förhatlige friaren redan
på vägen hit? Diana, bistå mig nu, och jag vill
dyrka dig! — Ja, jag älskar honom ännu, ja, jag
älskar den sköne Caussade, jeg älskar hans liffulla
ögon, ur hvilka den rikaste själ framstrålar ..- Men
svartsjuka övva bevaka mig, jag vågar icke mer låta
min blick möta hans — och hvad är väl en blick i
det heta! ... Nej, det längtande bjertat fordrar ord,
ord! — OQO! om jag finge en timma af salig njutning
för ett lif at försakelse! Tro mig, om jag förtviflar,
så är det icke af brist på kärlek. Låt blott denna
brudgum komma; jag skall afvisa honom. Hvad
vill väl min bror göra? — Han kan ju icke mer än
ta mitt lif; det är allt.
Hör du, goda Renmata, om jag skall bistå dig, så
måste du vara försigtig. Reta icke din stränge bro-
der, utan aflägsna tvärtom hans uppmärksamhet ifrån
dig, genom saktmed och undergifvenhet. Handla
du så, som din rang och värdighet fordrar. Bringa
med ståndaktighet offret — och låt mig i stillhet
sörja för din Iycka.
Förstår jag dig rätt? — vågar jag handla så,
som mitt hjerta önskar? Skall jag se, skall jag tala
med honom? — Hvar? — När?,
Lugna dig, Renata. Tänk på våra förhållanden.
Samma dag, då du inför verlden visar dig som den
Engelska prinsens utkorade och bestämda brud, sam-
ma dag skall du få träffa Cåussade i mina rum.
Jag är prinsessa af Frankrike, sade Renoata, stolt
upplyftande sitt Kufvud; jag skall redan i dag ge
mitt samtycke. Diana, din vänskap ger mig mod till
allt. Men, fortfor hon med nedslagna ögon och
nästan bäfvande; du sade, att jag skulle se honom
-.. i dina rum, sade du ... Vet då Gonzaga?
Himmelen bevare oss för det! Han får icke ve-
ta det minsta derom. Jag känner visserligen ren-
heten af mina och dina afsigter, men sådant der
få männerna icke ha hum om. Ingen, ieke ens
Gonzaga, skall af mig erfara det minsta om din