GEERS SOA ENE ECE TE ESO KSK SKO TEE EAA SA OSSE samtycke, och är icke den förhatlige friaren redan på vägen hit? Diana, bistå mig nu, och jag vill dyrka dig! — Ja, jag älskar honom ännu, ja, jag älskar den sköne Caussade, jeg älskar hans liffulla ögon, ur hvilka den rikaste själ framstrålar ..Men svartsjuka övva bevaka mig, jag vågar icke mer låta min blick möta hans — och hvad är väl en blick i det heta! ... Nej, det längtande bjertat fordrar ord, ord! — OQO! om jag finge en timma af salig njutning för ett lif at försakelse! Tro mig, om jag förtviflar, så är det icke af brist på kärlek. Låt blott denna brudgum komma; jag skall afvisa honom. Hvad vill väl min bror göra? — Han kan ju icke mer än ta mitt lif; det är allt. Hör du, goda Renmata, om jag skall bistå dig, så måste du vara försigtig. Reta icke din stränge broder, utan aflägsna tvärtom hans uppmärksamhet ifrån dig, genom saktmed och undergifvenhet. Handla du så, som din rang och värdighet fordrar. Bringa med ståndaktighet offret — och låt mig i stillhet sörja för din Iycka. Förstår jag dig rätt? — vågar jag handla så, som mitt hjerta önskar? Skall jag se, skall jag tala med honom? — Hvar? — När?, Lugna dig, Renata. Tänk på våra förhållanden. Samma dag, då du inför verlden visar dig som den Engelska prinsens utkorade och bestämda brud, samma dag skall du få träffa Cåussade i mina rum. Jag är prinsessa af Frankrike, sade Renoata, stolt upplyftande sitt Kufvud; jag skall redan i dag ge mitt samtycke. Diana, din vänskap ger mig mod till allt. Men, fortfor hon med nedslagna ögon och nästan bäfvande; du sade, att jag skulle se honom -.. i dina rum, sade du ... Vet då Gonzaga? Himmelen bevare oss för det! Han får icke veta det minsta derom. Jag känner visserligen renheten af mina och dina afsigter, men sådant der få männerna icke ha hum om. Ingen, ieke ens Gonzaga, skall af mig erfara det minsta om din