vit bortstulne. BLANDADE ÄMNEN. SÖDRA POLAR-LANDET. Helt nyligen har man, genom den från England utsåinda antarktiska expeditionen, erhållit ett vigtigt bidrag till kännedomen om Sädra Polarlandet. För omkring 48 månader sedan afseglade nemligen skeppen Erebus och Terror, under hefäl af kapten James Clark Ross ) och commodore Crozter, från England. Hufvudändamålet med denna expedition var bestämmandet af den magnetiska sydpolen, och ett noggrannare utforskande af de antarktiska regionerna. Derjezmte hade expeditionens chefer i uppdrag, att anställa magnetiska observationer på flera punkter, dem de kommo att besöka, och att upprätta magnetiska observatorier. De första iakttagelserna af detta slag gjordes på Madeira, hvarefier kosan styrdes till St. Helena och Godahoppsudden, på hvilka båda ställen magnetiska observationer anlades, och officerare qvarlemnades för att anställa observatorier. Sedermera besökte de Kerguelens land och Sabrina, der äfvenledes magnetiska observationer anställdes, och uppnådde i medlet af Augusti 1840 lyckligt Hobarttown på Vandiemensland. Sedan kapten Ross äfven här anlagt ett magnetiskt observatorium, fortsatte han emot slutet af Okt. nyssnämnde år sin rasa. Ett bref från Hobarttown af den 7 April innevarande år innehåller nedanstående underrättelser om expeditionens fortgång och vigtiga upplysningar rörande Södra Polarländerna. Den 49 Dec. 4840 lemnade de resande Lord Aucklandsöar, dröjde några dagar på Campbellsön, för att anställa magnetiska observationer, träffade, sedan de redan passerat många isberg, randen af drifisen och inkommo inom södra polar-cirkela d. 4 Januari 1844. De funno icke drifisen så förfärlig som de väntat, i följd af Fransyska och Amerikanska sjöfarandes beskrifningar; imedlerti voro omständigheterna så missgynnande, att de icke vågade intränga bland isen. Den 5 Januari stötte de, omkring 108 Eng. mil längre i öster, åter på drifis, och det lyckades för dem att intränga i densamma, utan att skada skeppen och att fortsätta kosan i söder. Om morgonen den 9 Januari, sedan de seglat mer än 200 mil bland drifis, komwo de åter i öppet vatien, och styrde kursen emot den magnetiska polen. Den 44 Jan. om morgoneo, då de befunno sig i 709 44 S. latitud och 47929 56 longitud öster om Greenwich, upptäckte de land i den rigtning, hvari de styrde, alltså emellan skeppen och den inagnetiska sydpolen. Fastäm denna omständighet, — säger kapten Ross i sin skrifvelse — iå af oss mycket beklagades, emedan den tillintetgjorde ett af expeditionens vigtigare ändamål, så förskaffade den dock Eugland den äran, att hafva upptäckt det längst i söder kända land — en ära, som Ryssland på så ädelt sätt förvärfvat och ägt i 20 år. Landet reste sig i mäktiga bergspetsar af 9 a 42,000 eng. fots höjd, hvilka vore helt och hållet betäckta med evig snö. Glaciererne, som sänkte sig från fjellen, sträckte sig flera eng. mil ut i hafvet, med lodrätt afskurna väggar. Då deresande närmade sig en liten bugt för att gå i land, funno de kusten på flera mil så tätt omgifven af drifis och isberg, och så häftiga bränningar, att de biefvo nödsakade afstå från sin föresats, och att söka ett beqvämare lamdningsställe. De styrde derföre mera i söder, och d. 428 Jan. om morgenen landstego Hrr Ross och Crozier, samt ett antal officerare från båda fartygen, för att taga landet i besittning i Drottning Victorias namn. Den ö, på hvilken de gingo i land, ligger under 749 B6 lat. och 1709 7 iong. öster om Greenwich, och består helt och hållet af vulkaniska klippor. Emedan östra kusten afhufvudlandet här sträckte sig i sydlig riktning, men norra kusten i pordvestlig, hoppades kapten Ross, om han styrde så mycket som möjligt i söder, att passera den magnetiska Sydpolen, hvilken enligt observationerna skulle träffas på ungeför 769 lat. och att sedermera, genom styrandet af en vestlig kurs, kunna kringsegla densamma. De resande fortsatte derföre kosan längs kusten af landet, och ) Brorson af härvarande Engelsko general-konsuln sir John Ross, hvilken han åtföljde på dess sednaste nordpols-expsdition.