Snälla jernkastspjut har man väl aldrig hört öm-
talas — kanske de till ech med vända tillbaka
i sin egares hand som Thors hammare! —)
Ett felaktigt pron. relativ. gör hela beskrif-
ningen öfver fänkolsfjäriln sid. 43 alldeles obe-
griplig, likasom ett felaktigt nummer sid. 18 gör
praktdyfveln till en skorpion!
Vid somliga tillfällen har ock. förf. uraktlåtit
alt meddela de för den unge läsaren mest intres-
santa fenomenerna under det att andra mindre in-
tressantaoch ofta obetydliga iakttagelser beständigt
upprepas. Sålunda hade man sid. 47 vid beskrif-
ningen om Myrlejonet alltför väl kunnat bifoga
underrättelse om det sinnrika sätt, hvarpå detta
lilla djur inrättar sina fallgropar deruti den fån-
gar myrorne, och hvarifrån det egentligen fått
sitt namn. — Likaså kunde beskrifningen om
Bäfvern sid. 6, på grund af detta djurs märk-
värdiga sätt att förfärdiga sina boningar, blifvit
långt mera underhållande än nu är fallet.
Att Gäddan fått en längd af 8 fot tyckes väl
vara något starkt tilltaget — men derom är för
tillfället ingenting att vidare orda, heldst text-
utg. gjort valfisken så mycket mindre. Annars
finnes här en ganska märkelig berättelse, att
samma gädda, som var så lång, äfven var en
Metusalem bland sitt slärte, den vardt nemligen,
på Fredrik II:s befallning anno 4230, försedd
med en hallsring med inskrift och släppt i Böc-
kingersjön vid Heilborn, der den fångades 1497
och åts af kejsar Maximilian i Heidelberg.
Med ett ord, texten handlar visserligen om djur,
men stöter också emellanåt icke så litet på peeorale;
och då dess kostnad utgör en obetydlighet mot
det öfriga, hemställe vi till förläggaren om det ej
vore skäl att låta omredigera och omtrycka den,
samt låta dem, som nu köpa boken, sedermera
få utbyta denna del af arbetet mot en ny. Han
skulle derigenom öka värdet af sin vackra jual-
resent.
RR