fadren. Ingen skall neka detta; tvertom skall man
le ät våra två enfaldiga exempel; men vi hafva med
flit tagit dem sådana, att man if vår tid ej kan uni-
vika att erkänha slutföljderna. I en förfluten tid
skulle man visst icke hafva gått så vida i erkän-
nande. Vår tid har likväl alldeles samma saker,
men med förändrade utseenden, att erkänna. Vill
man det? Vill man det icke, så nekar man slut-
satserna al de der begge exemplen. — Man måste
slutligen inse, det Föräldra-myndigheter att upp-
fostra barn till det slegs bildning man sjelf eger
(ech sem måhända i flere fall kan vara endast rela-
tivt riktig; kvarföre ättlingarne ega att, då de upp-
vuxit till myndiga år, pröfva den, således gilla eller
förkasta den), alltför väl qvarstår, oaktadt Faders-
väldet såsom politisk makt faller. Det är donna
åtskilnad, skarpt uppfsattad, som en gång, och kan-
ske snart, blir em af de vigtigaste, man måste göra
i det bsociala problemst. Så förstå vi det chinesi-
ska folkeis låga lynne, sådant det af trovärdiga för
fattare skildras; ech det är Konfutse, det är fram-
för allt Liki, som gifvit den svarta grumden åt taflan.
A:t lagar måste stiftas för anden, är klart; ty anden
k.n fela; men stadgarne skola, för att i sannisg
tjena, vara inrättade efter andens natur, så att de
hålla den till sin af Gud i skapelsen gifna mening,
men ieke till annet: alltså hvarken till sådant, som
strider emet detta, eller som hindrar det, elier slut-
ligen som i sig är alldeles ikgilligt; i hvilket sista
fall kufvardet af en fri önskan blir onödt,t och
derjemte då skadligt, såsom förminskande andens
kraft och sjelfständighet i oträngdt mål. Den cere-
moniaia lagen, bragt i China till en så utomordent-
ig fulikomligket i sitt slag, till ett bestämmande af
byad iakttagas bör i de smärsta fall, har varit en
ganska tydlig följd af grunden, hvarpå Liki är byggd;
y då menniskan betages den verkliga känslan och
örruftet, såsom princip, blott egande andras bud
ill rästesnöre, så blir det sedan nödvändigt att föra
aenne i allt och hvartemnda. Hon behöfver yttre led-
sand i det minsta som i det största, så snart det
nre ljus, hvarigenom hon skulle kurna vara i sjä-
jen scilig och anföra sig sjelf, ifrån början förnekas
henne. Det är också med anledning häraf man kan
säga, att chinafolket (likt alla, som hafva patriarka-
ism till bildningsfot) icke eger moralitet eller egent-
iga seder, utan allenast plägseder och bruk. Stor-
heten af en man, som Konfutse, upphöra vi dock
ör ingen del att beundra, derföre, att vi se och er-
känna de förfärliga verknisgarne af hars lärobygg-
nad: konom måsta ock ske rättvisa: han har upp-
rädt såsom (lydnadenrs profet. Lydnaden är ett
högst nyttigt, ett eundgängligt element i bildningen;
let är först när hon icke föres till sin rätta, sin
nimmelska ståndpunkt, som hon verkar de skadliga
öijderna. Korfutse kunde icke så mycket som att
jeda lydnadens tanke dit upp; han förmådde endast
sredika lydnaden sjelf, blott och bar; och han tog
för henne ett jordiskt fiste, efter han icke egde nå-
got hättre. Låtem oss älska och vörda Konfutse,
nen ega förstånd att upplyfta hans mening. Låtem
oss behålla samma grundval för samhället, familjen
och lydnaden; men rena den genom att fästa den
vid Gud — det är — låtom ess utforska den be-
skaffenhet, hvarmed Gud i sanning gjort meaniskan,
zifvande alla stadgar till mål blott!att hindra henne
ela emot denna ordning: vi skola då också endast
inse familjer sann och lydnaden som sig bör, när
je semmangå härmed. En sådan uiforskaing må
sara svår: men hon må vara kuru svår som
relst, så bir hon likväl det enda, som i sam-
rvällshänsesnde tjenar till någonting. China har sin
rerldshistoriska betydelse — såsom en virk för släg-
et — genom Konrfutse ech genom sin utbildade
lespoti: först i och med Ster-kans-väldet sjelf, och
edan i en öfver hela riket likt ett nät utbredd för-
Udra- och embetsmann.