fadren. Ingen skall neka detta; tvertom skall man le ät våra två enfaldiga exempel; men vi hafva med flit tagit dem sådana, att man if vår tid ej kan univika att erkänha slutföljderna. I en förfluten tid skulle man visst icke hafva gått så vida i erkännande. Vår tid har likväl alldeles samma saker, men med förändrade utseenden, att erkänna. Vill man det? Vill man det icke, så nekar man slutsatserna al de der begge exemplen. — Man måste slutligen inse, det Föräldra-myndigheter att uppfostra barn till det slegs bildning man sjelf eger (ech sem måhända i flere fall kan vara endast relativt riktig; kvarföre ättlingarne ega att, då de uppvuxit till myndiga år, pröfva den, således gilla eller förkasta den), alltför väl qvarstår, oaktadt Fadersväldet såsom politisk makt faller. Det är donna åtskilnad, skarpt uppfsattad, som en gång, och kanske snart, blir em af de vigtigaste, man måste göra i det bsociala problemst. Så förstå vi det chinesiska folkeis låga lynne, sådant det af trovärdiga för fattare skildras; ech det är Konfutse, det är framför allt Liki, som gifvit den svarta grumden åt taflan. A:t lagar måste stiftas för anden, är klart; ty anden k.n fela; men stadgarne skola, för att i sannisg tjena, vara inrättade efter andens natur, så att de hålla den till sin af Gud i skapelsen gifna mening, men ieke till annet: alltså hvarken till sådant, som strider emet detta, eller som hindrar det, elier slutligen som i sig är alldeles ikgilligt; i hvilket sista fall kufvardet af en fri önskan blir onödt,t och derjemte då skadligt, såsom förminskande andens kraft och sjelfständighet i oträngdt mål. Den ceremoniaia lagen, bragt i China till en så utomordentig fulikomligket i sitt slag, till ett bestämmande af byad iakttagas bör i de smärsta fall, har varit en ganska tydlig följd af grunden, hvarpå Liki är byggd; y då menniskan betages den verkliga känslan och örruftet, såsom princip, blott egande andras bud ill rästesnöre, så blir det sedan nödvändigt att föra aenne i allt och hvartemnda. Hon behöfver yttre ledsand i det minsta som i det största, så snart det nre ljus, hvarigenom hon skulle kurna vara i sjäjen scilig och anföra sig sjelf, ifrån början förnekas henne. Det är också med anledning häraf man kan säga, att chinafolket (likt alla, som hafva patriarkaism till bildningsfot) icke eger moralitet eller egentiga seder, utan allenast plägseder och bruk. Storheten af en man, som Konfutse, upphöra vi dock ör ingen del att beundra, derföre, att vi se och erkänna de förfärliga verknisgarne af hars lärobyggnad: konom måsta ock ske rättvisa: han har upprädt såsom (lydnadenrs profet. Lydnaden är ett högst nyttigt, ett eundgängligt element i bildningen; let är först när hon icke föres till sin rätta, sin nimmelska ståndpunkt, som hon verkar de skadliga öijderna. Korfutse kunde icke så mycket som att jeda lydnadens tanke dit upp; han förmådde endast sredika lydnaden sjelf, blott och bar; och han tog för henne ett jordiskt fiste, efter han icke egde något hättre. Låtem oss älska och vörda Konfutse, nen ega förstånd att upplyfta hans mening. Låtem oss behålla samma grundval för samhället, familjen och lydnaden; men rena den genom att fästa den vid Gud — det är — låtom ess utforska den beskaffenhet, hvarmed Gud i sanning gjort meaniskan, zifvande alla stadgar till mål blott!att hindra henne ela emot denna ordning: vi skola då också endast inse familjer sann och lydnaden som sig bör, när je semmangå härmed. En sådan uiforskaing må sara svår: men hon må vara kuru svår som relst, så bir hon likväl det enda, som i samrvällshänsesnde tjenar till någonting. China har sin rerldshistoriska betydelse — såsom en virk för släget — genom Konrfutse ech genom sin utbildade lespoti: först i och med Ster-kans-väldet sjelf, och edan i en öfver hela riket likt ett nät utbredd förUdraoch embetsmann.