JdAdlCUCS KUMNIlA alvTll UU5S5Sd, SADSVHUAL YA 2 AVE
dagsbladet förmodade, slutligen att stå endas
för f. d. Utgifvarens och Redaktionens af Bie
räkning.
NÅGRA VIGTIGARE BESLUT AF RIKETS
STÄNDER VID SISTA RIKSDAG.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angåend
åtgärder och stadganden i afseende på
strömmingsfisket.
Hos Rikats Ständer hade fråga blifvit väck!
om närmare bestämmelser, angående rättigheter
till idkande af strömmigsfiske vid Bottniska vi
kens vestra kust. I det förslag till ny fiskeri-
stadga, som blifvit, på Kongl. Maj:ts nådiga be-
fallning, af Kommerskollegium utarbetadt, hafva
Rikets Ständer inhemtat: att kollegierne, som i
nämnde förslag upptagit de flesta stadganden i
nu gällande författningar, med de förändringar i
redaktionen, hvilka kunnat vara af nöden eller
ansetts lämplige, bland annat i 23 , hvilken
motvarar 8 2 kap. af 4766 års stadga, uti 4
mom. tillstyrkt följande föreskrift: xStrömmings-
afiske i Norrbottens, Westerbottens, Westernorr-
alands och Gefleborgs Län må af hvar och en
aoqvaldt vid alla skogs-, bergs- och stensträn-
ader, men ej vid stränder, der åker och äng
amöta, afgiftsfritt idkas gemensamt med strand-
egaren, som dock är berättigad, att hvarje
eMåndag och Onsdag, så länge fisket pågår, draga
aförsta notvarpen,; samt att 3 mom. af 25-8S i
förslaget, svarande mot 6 S 2 kap. fiskeristad-
gan, eger följaude lydelse: I Östersjön åter är
fisket inom skärs att anse för deras enskilda
egendom, som strand och holmar derorokring
ega, men vid öppna hafsstranden, eller der ingen
skärgård är, såsom ock utom skären, får jord-
och strandegare ej sträcka sin enskilda rättighet
till fisk och vatten vidare, än dess landgrund
räcker, som vid stranden ligger- och derifrån ut-
löper; — — —p -
Under öfvertygelse, att det nu ifrågaställda
ändamålet, eller fiskerirättighetens noggrannare
bestämmande, till en del skulle vinnas genom
antagandet af en sådan redaktion utaf 8 2
kap. i 4766 års fiskeristadga, som förefinnes i
det mera tydliga och lättfattliga, fastän hufvud-
sakhigen till innehållet enahanda stadgandet i 4
mom. af 23 8 uti Kommerskollegii omförmälde
förslag, hafva dock Rikets Ständer tillika ansett
af högsta vwigt, att på det nogaste varder be-
stämdt, dels hvad som egentligen utgör öppna
hafs-, skegs-, bergs- och stenstränder, dels ock
hvarest och huru långt strandegares landgrunds-
rätt eger rum och sig sträcker, oeh sålunda fun-
nit nödigt, att stadgadt blifver, hvad med ut-
trycken: fnom- och utsmskärs rätteligen bör
förstås, emedan betydelsen af de förutnämnde
begreppen derpå hufvudsakligen beror. Begrep-
pet askärgård, måste nämligen, efter Rikets
Ständers tanka, hafva olika betydelse och om-
fång, med afseende å riket eller landskapet och
den enskilde strandegåren. Således, då inom
skärgården, betraktadt med hänseende till hela
riket eller ett visst landskap, ligga fjärdar af
stundom några mils längd och bredd, jexmförliga
i vidd med åtskilliga af de större insjöarne i
landet, måste, enär stadgandet i 6 2 kap. fi-
skeristadgan, att Saltsjöfisket inomskärs bör för
deras enskilda egendom anses, som strand och
holmar deromkring egan, icke synes vara å först-)
nämnde vatten tillämpligt, bestämmas, huru vidt
den enskilda fiskerätten i sådane fjärdar sig sträc-
ker, samt huruvida derintill liggande strand af
fasta landet skall såsom öppen hafskust anses.
Afvenså angeläget bör blifva, att betydelsen af
landgrund, som vid stranden ligger ech derifrån
utlöper, sam den derpå hvilande, enskilda fiske-
rätten, noggrannt och efter en antagen princip,
fastställas; i hvilket hänseende lämpligen torde
kunna bestämmas ett visst afstånd från stran-
den, inom hvilket strandegarens enskilda rätt
gäller, på det sätt, att, der vattnet invid stran-
den eger ett visst bestämdt djup, afståndet räk-
nas ifrån sjelfva stranden, och der landgrunden
ifrån stranden utlöper, d. v. s., vattnet icke bar
invid stranden det bestämda djupet, gränsen för
den enskilda fiskrättigheten räknas till sasama
SEMESTER SE DEN RR DOSE WS KINEE