VV HO ÅT Officiella bladet har ärnu knappast hunnit bekräfts den omtalta och så famösa händelsen med den Rehbinderska domsagan, förrän ryktet åter sprider sig om en annan, der konsiderationen likaledes, om berättelsen bekräftar sig, bortskänkt ett embete åt den minst förtjente, och som derföre äfven förtjenar anmärkas, ehuru emhetet icke är af så stor vigt. Saken angår nemligen lasdträntmästare-sysslan i Skaraborgs län. En kort öfversigt öfver hvad bärutinnan tilldragit sig terde således vara lämplig. Uti ett memorial till Statskortoret har Konunzens Befallningshafvande i Skarsborgs län, med anmälar, att nio personer ingifvit och fullföljt ansökningar till nämnde tjenst, tillika anfört att, då landträntmästaretjensten är den största och mest maktpåliggande uppbördsbefittning inom länet och förvaltningen deraf ganska mycket beror på innehbafvarens pålitlighet c., Konungers Befallningshafvande ansett sig nu böra till åtanka framst anmäla de af sökanderne, om kvilkas redbarhet och pålitlighet, i förening med ådagalagd skickligket och förtjeost Kon:s Bef:de ägde speciell kännedom, och derföre på förslag anfört: 4:0 Förre kronofogden, essesseren Pehr Thil; 2:0 kronofogden Carl Magnus Hasselström; och 3:0 t. f. landträntmästaren, vice häradshöfdingen Charles Emil Hedsnstjerna, hvilken sistnämnde erhållit serskildt förord, såsem den der ej mindre under tjenstgöring såsom landskamrerare och landträngsmästare visat sig innehafva fullkomlig skieklighet till tjenstens bestridande, än ock under utöfningen af åtskilliga domarebefattningar inom länet förvärfvat sig aktning och förtroende. Uti till Statskontoret ingifna besvär öfver detta förslag har en bland sökanderne, länsbokhållaren i Westernorrlands län. Carl Magnus Selling, hufvudsakligen anfört. att då assessoren Tkbil redan för längre tid sedan erhållit afsked från sin innehafde tjenst och han då måste ansett sig ur ståmd attlängre bestrida densamma, han nu så mycket mindre kunde ega förmåga eller rättighet till en mera m2ktpåliggande befattning, hvarföre klaganden anhållit att Thil måtte från förslaget uteslutas; och hvad Hr Hedenstjerna angick, så hade denne inträdt i statens tjenst år 1830, erhållit sitt första domareförerdnande år 4833 och med juridiska uppdrag fortfarit till år 4838, då han såsom biträde vid Jönköpings Landskontor först inträdde på kamerala tjenstebanan samt år 4839 erhöll sin första och enda befordran såsom ordinarie landskontorist, uti bvilken befattning han, med undantag af tvänne förordnanden att bestrida landskamreraretjenst, fortfarit till dess han d. 8 Februari innev. år erhöll förordnande som landträntmästare; hvaremot klaganden, sem år 1824 erböll inträde i Svea Hofrätt och Kammerkollegium, år 1823 fick domareförordnande och samma år antogs såsom biträde å Landskontoret i Westernorrlands län, der han sedan tjenstgjorde till 1330, då han förordnades till länsbokhållare samt såsom sådan trenne gånger erhållit handkamrerare-förordnande; af hvilken jemförelse det visade sig, att klaganden framför Hedenstjerna hade afgjordt företräde och derföre hoppades blifva till landträntmästare utnämnd. Assessor TA har i förklaring bäröfver sökt ådagalägga sin rätt till första rummet å förslaget och, under uppgift att den sjuklighet, som nödgat honom taga afsked, numera så aftagit, att han tilltrodde sig förmåga för denna mindre mödosamma tjenst, yrkat, att, enär hans återinträde i tjenst icke syntes stå i strid med författningarne, hen måtte vara utnämnd framför Hedenstjerna, hvilken, såsom bror till landssekreteraren i länet, icke bordeifrågakomma. Ryktet har annars påstått, Gud vet om rätt eller orätt, att Hr Thil blifvit anmodad söka, ej för att få tjensten, utan för att utestänga andra för landssekreterarens bror vådligare medsökande från förslaget.) Vice Häradshöfdingen Hedenstjerna åter förmente sig ega Sellings fullt motsvarande meriter, så väl i Domaregöromål som derutinnan, att han 2:ne gånger VRRSUDETTSAT LATTER LIE ORT KT EN a ER STARTER AST