VV HO ÅT
Officiella bladet har ärnu knappast hunnit be-
kräfts den omtalta och så famösa händelsen med
den Rehbinderska domsagan, förrän ryktet åter
sprider sig om en annan, der konsiderationen
likaledes, om berättelsen bekräftar sig, bort-
skänkt ett embete åt den minst förtjente, och
som derföre äfven förtjenar anmärkas, ehuru em-
hetet icke är af så stor vigt. Saken angår nem-
ligen lasdträntmästare-sysslan i Skaraborgs län.
En kort öfversigt öfver hvad bärutinnan tilldra-
git sig terde således vara lämplig.
Uti ett memorial till Statskortoret har Konunzens
Befallningshafvande i Skarsborgs län, med anmälar,
att nio personer ingifvit och fullföljt ansökningar till
nämnde tjenst, tillika anfört att, då landträntmästare-
tjensten är den största och mest maktpåliggande upp-
bördsbefittning inom länet och förvaltningen deraf
ganska mycket beror på innehbafvarens pålitlighet
c., Konungers Befallningshafvande ansett sig nu
böra till åtanka framst anmäla de af sökanderne,
om kvilkas redbarhet och pålitlighet, i förening med
ådagalagd skickligket och förtjeost Kon:s Bef:de
ägde speciell kännedom, och derföre på förslag
anfört: 4:0 Förre kronofogden, essesseren Pehr
Thil; 2:0 kronofogden Carl Magnus Hasselström;
och 3:0 t. f. landträntmästaren, vice häradshöfdingen
Charles Emil Hedsnstjerna, hvilken sistnämnde er-
hållit serskildt förord, såsem den der ej mindre
under tjenstgöring såsom landskamrerare och landt-
rängsmästare visat sig innehafva fullkomlig skiek-
lighet till tjenstens bestridande, än ock under ut-
öfningen af åtskilliga domarebefattningar inom länet
förvärfvat sig aktning och förtroende.
Uti till Statskontoret ingifna besvär öfver detta
förslag har en bland sökanderne, länsbokhållaren i
Westernorrlands län. Carl Magnus Selling, hufvud-
sakligen anfört. att då assessoren Tkbil redan för
längre tid sedan erhållit afsked från sin innehafde
tjenst och han då måste ansett sig ur ståmd attlän-
gre bestrida densamma, han nu så mycket mindre
kunde ega förmåga eller rättighet till en mera m2kt-
påliggande befattning, hvarföre klaganden anhållit
att Thil måtte från förslaget uteslutas; och hvad Hr
Hedenstjerna angick, så hade denne inträdt i sta-
tens tjenst år 1830, erhållit sitt första domareför-
erdnande år 4833 och med juridiska uppdrag fort-
farit till år 4838, då han såsom biträde vid Jönkö-
pings Landskontor först inträdde på kamerala tjen-
stebanan samt år 4839 erhöll sin första och enda
befordran såsom ordinarie landskontorist, uti bvilken
befattning han, med undantag af tvänne förordnan-
den att bestrida landskamreraretjenst, fortfarit till
dess han d. 8 Februari innev. år erhöll förordnande
som landträntmästare; hvaremot klaganden, sem år
1824 erböll inträde i Svea Hofrätt och Kammerkol-
legium, år 1823 fick domareförordnande och samma år
antogs såsom biträde å Landskontoret i Wester-
norrlands län, der han sedan tjenstgjorde till 1330,
då han förordnades till länsbokhållare samt såsom
sådan trenne gånger erhållit handkamrerare-förord-
nande; af hvilken jemförelse det visade sig, att kla-
ganden framför Hedenstjerna hade afgjordt företräde
och derföre hoppades blifva till landträntmästare
utnämnd. -
Assessor TA har i förklaring bäröfver sökt åda-
galägga sin rätt till första rummet å förslaget och,
under uppgift att den sjuklighet, som nödgat honom
taga afsked, numera så aftagit, att han tilltrodde sig
förmåga för denna mindre mödosamma tjenst, yrkat,
att, enär hans återinträde i tjenst icke syntes stå i
strid med författningarne, hen måtte vara utnämnd
framför Hedenstjerna, hvilken, såsom bror till lands-
sekreteraren i länet, icke bordeifrågakomma. Ryk-
tet har annars påstått, Gud vet om rätt eller orätt,
att Hr Thil blifvit anmodad söka, ej för att få tjen-
sten, utan för att utestänga andra för landssekrete-
rarens bror vådligare medsökande från förslaget.)
Vice Häradshöfdingen Hedenstjerna åter förmente
sig ega Sellings fullt motsvarande meriter, så väl i
Domaregöromål som derutinnan, att han 2:ne gånger
VRRSUDETTSAT LATTER LIE ORT KT EN a ER STARTER AST