) VITUADE MUTgelg LL UL SKUIA far UMUdUaHS RAlLIN
latt de skola vara pånyttfödda och uppväckta
Sjelfva denna uppväckelse och pånyttfödelse i
ieke en gång en följd af ett förbättradt lefvern
af allvarlg begrundnivg och eftersinnande, uta
ett nådens omedelbara verk, som i ett ägonblic
öfverkommer det gynnade subjektet utan des
medverkan, ja, nästan utan de:s förskyllan elle
värdighet. Wesley säger härom: Den sor
lärer, att det gifves ingen annan Dy födelse, ä
Iden i dopet, han sätter inseglet på eder alla ti
Tfördömelse. Om j ock aldrig någonsin tillfogs
någon mensklig varelse något ondt, afhållit ede
Ifrån alla veterliga synder, gjort alla mennisko
så mycket godt som möjligt och i hela ede
I:fstid iakttagit kyrkans föreskrifter, så skull
allt detta icke skydda eder för hbelfvetes elc
om j icke voren födde på nytt, det är, or
icke, utan edert tillgörande, genem en fri, ovil
korlig, allsmäktig Guds nåds verkan, ögon
blickligt upptändes i eder själ en helig längtar
som gör allt, hvad verlden kallar oskyldiga nö
jen, vidrigt, som blott lemnar rum för himmels
glädje, blott för bugnad öfver en hjertlig syn
dasorg. Fiera exempel anföras på en såda;
ögonblicklig pånyttfödeise. Bland andra en me
thodistisk predikant, Pawsons, hvilken han sje
sålunda beskrifver: aGenast vid början af guds
tjensten kom öfver mig och minga andra Gud
kraft med stor makt; mitt bjerta blef på en gån
mjukt som vax, och jag ropade högljudt och smärt
ligt. Men under all smärta tackade jag Herran
som nu beskärde mig, hvad jag så länge sökt. Me
ännu hade jag icke hunnit till full tillförsigt,
men äfven det skedde imedlertid kert derefter
På en gång, i ett ögonblick, var allt lidande, al
synd och skuld, all fördömelse ifrån mig tager
och det uppfyllde mig med outsäglig glädje. U
det tjockaste mörker fördes jag till ett under
bart ljus, ur dea eländigaste träldom till de
saligaste barnaskap, ur den största plåga till de
Jjufvaste välbefinnande. Jag kände den fullkom
ligaste, den tröstligaste tillförsigt. Jag var si
viss om min rättfärdiggörelse inför Gud, att jag
hvarken kände fruktan eller 1tvifvel Hvilker
farlig sjelfförvillelse i moralen och hvilket ande
ligt högmod ligga icke på en gång i denna ut
gjutelse?
Det är nämligen tydligt, att en sådan pånytt
födelse måste vara en följd endast af tron, utom
hvilken ingen salighet, ingen frälsning är möj
lig. Methodismen öfverdrifver och förtyder pro:
testantismens grundsats, att goda verk och ger
ningar icke ensamt bidraga till saligheten —
något, som Lutber kanske förleddes att alltför
strängt yrka, för att nedrifva Katholikernes Ba-
belstorn, detta slags geda verk och gerningar,
som bestode af gåvor till kyrkan och from-
ma stiftelser, hvarmed de ville uträtta allting
— och anvisa trom såsom det enda, uteslutande
och tillfyllestgörande medlet. Men denna tro
är, enligt Methodisterne, lika litet, som dess
följd, uppväckelsen, ett barn af öfvertygelsen och
eftertankan. Hon är ett verk af Guds allmakt,
en fri skänk af Gud, hvilken han icke gifver
dem, som äro värda hans nåd, icke dem, som
redan äro heliga, utan de oheliga och ogudak-
tiga, som intill den stunden endast varit mogna
till fördömelse. För att erhålla denna tro, be-
höfs ingen förtjenst, ingen värdighet, utan blott
känsla af eländet. Utan denna tro kan ingen
vara rättfärdig, om han eck hade allt annat;
genom denna tro varder hvar och en rättfärdig,
om honom eck fattades allt annat. Ja, en
menniska kan varda rättfärdig genom sin tro,
till och med om hon icke hafver ett rent hjerta
och em anden icke bor hos henne. Man kunde
aldrig tro, att en man, sådan, som Wesley,
skulle hafva framställt sådana Järor om tron,
om de icke ord ifrån erd stode att läsa i hans
egna skrifter, sådana, som de här äro medde-
lade. En sådan tro, hvilken medfört sin ver-
kan: pånyttfödelsen, lyfter menniskan till den
absoluta fullkomlighet, som icke är en idåalise-
liserad föreställning om den högsta renhet i vil-
jan, den högsta tadelfrihet i handlingen, utan
är ett tillstånd af öfverlägsenhet, af upphöjning
till de högre naturernas rang, der sjelfva oren-
he:en upphör att vara oren och brottet att
vara brott. Gud har, då han uppväckte en så-
dan menniska, med kenne ingått ett kontrakt,
hvars alla fördelar äro på menniskens sida, så
att sektens anhängare i åtskilliga af sina utgre-
ningar yrkat: hvad verlden kallar synd, är icke
mer synd för den benådade, enär himmelens por-
tar stå honom öppna; Gud kan icke mer beröf-
va henom sin nåd: till och med mord och dråp
göra honom ej oren. En mera öppet uttalad
Jesuitism kan ej gifvas. Detta var i början äf-
ven Wesleys egen lära; men då han började
finpa dess förderfliga följder, modifierade han
henne något och förklarade fullkomligheten se-
dermera endast som en beständig förening med
Gud, en kraft, som gör, att man aldrig hyser
en onyttig och fåfänglig tanka. I full konse-
qvens med denna tro på Guds omedelbara in-
gripande i händelsernas gång och menniskans
moraliska utvecklingsprocess står också läran om
lottningen, enligt hvilken man låter den på höft
uppslagna bibeln och det språk man deri på-
träffar, afgöra de vigtigaste beslut, icke blott
öfver andeliga ämnen, utan äfven öfver verlds-
liga företag och der detta icke anses fullt be-
AA AR BP kk TT... I 2 9r