) VITUADE MUTgelg LL UL SKUIA far UMUdUaHS RAlLIN latt de skola vara pånyttfödda och uppväckta Sjelfva denna uppväckelse och pånyttfödelse i ieke en gång en följd af ett förbättradt lefvern af allvarlg begrundnivg och eftersinnande, uta ett nådens omedelbara verk, som i ett ägonblic öfverkommer det gynnade subjektet utan des medverkan, ja, nästan utan de:s förskyllan elle värdighet. Wesley säger härom: Den sor lärer, att det gifves ingen annan Dy födelse, ä Iden i dopet, han sätter inseglet på eder alla ti Tfördömelse. Om j ock aldrig någonsin tillfogs någon mensklig varelse något ondt, afhållit ede Ifrån alla veterliga synder, gjort alla mennisko så mycket godt som möjligt och i hela ede I:fstid iakttagit kyrkans föreskrifter, så skull allt detta icke skydda eder för hbelfvetes elc om j icke voren födde på nytt, det är, or icke, utan edert tillgörande, genem en fri, ovil korlig, allsmäktig Guds nåds verkan, ögon blickligt upptändes i eder själ en helig längtar som gör allt, hvad verlden kallar oskyldiga nö jen, vidrigt, som blott lemnar rum för himmels glädje, blott för bugnad öfver en hjertlig syn dasorg. Fiera exempel anföras på en såda; ögonblicklig pånyttfödeise. Bland andra en me thodistisk predikant, Pawsons, hvilken han sje sålunda beskrifver: aGenast vid början af guds tjensten kom öfver mig och minga andra Gud kraft med stor makt; mitt bjerta blef på en gån mjukt som vax, och jag ropade högljudt och smärt ligt. Men under all smärta tackade jag Herran som nu beskärde mig, hvad jag så länge sökt. Me ännu hade jag icke hunnit till full tillförsigt, men äfven det skedde imedlertid kert derefter På en gång, i ett ögonblick, var allt lidande, al synd och skuld, all fördömelse ifrån mig tager och det uppfyllde mig med outsäglig glädje. U det tjockaste mörker fördes jag till ett under bart ljus, ur dea eländigaste träldom till de saligaste barnaskap, ur den största plåga till de Jjufvaste välbefinnande. Jag kände den fullkom ligaste, den tröstligaste tillförsigt. Jag var si viss om min rättfärdiggörelse inför Gud, att jag hvarken kände fruktan eller 1tvifvel Hvilker farlig sjelfförvillelse i moralen och hvilket ande ligt högmod ligga icke på en gång i denna ut gjutelse? Det är nämligen tydligt, att en sådan pånytt födelse måste vara en följd endast af tron, utom hvilken ingen salighet, ingen frälsning är möj lig. Methodismen öfverdrifver och förtyder pro: testantismens grundsats, att goda verk och ger ningar icke ensamt bidraga till saligheten — något, som Lutber kanske förleddes att alltför strängt yrka, för att nedrifva Katholikernes Babelstorn, detta slags geda verk och gerningar, som bestode af gåvor till kyrkan och fromma stiftelser, hvarmed de ville uträtta allting — och anvisa trom såsom det enda, uteslutande och tillfyllestgörande medlet. Men denna tro är, enligt Methodisterne, lika litet, som dess följd, uppväckelsen, ett barn af öfvertygelsen och eftertankan. Hon är ett verk af Guds allmakt, en fri skänk af Gud, hvilken han icke gifver dem, som äro värda hans nåd, icke dem, som redan äro heliga, utan de oheliga och ogudaktiga, som intill den stunden endast varit mogna till fördömelse. För att erhålla denna tro, behöfs ingen förtjenst, ingen värdighet, utan blott känsla af eländet. Utan denna tro kan ingen vara rättfärdig, om han eck hade allt annat; genom denna tro varder hvar och en rättfärdig, om honom eck fattades allt annat. Ja, en menniska kan varda rättfärdig genom sin tro, till och med om hon icke hafver ett rent hjerta och em anden icke bor hos henne. Man kunde aldrig tro, att en man, sådan, som Wesley, skulle hafva framställt sådana Järor om tron, om de icke ord ifrån erd stode att läsa i hans egna skrifter, sådana, som de här äro meddelade. En sådan tro, hvilken medfört sin verkan: pånyttfödelsen, lyfter menniskan till den absoluta fullkomlighet, som icke är en idåaliseliserad föreställning om den högsta renhet i viljan, den högsta tadelfrihet i handlingen, utan är ett tillstånd af öfverlägsenhet, af upphöjning till de högre naturernas rang, der sjelfva orenhe:en upphör att vara oren och brottet att vara brott. Gud har, då han uppväckte en sådan menniska, med kenne ingått ett kontrakt, hvars alla fördelar äro på menniskens sida, så att sektens anhängare i åtskilliga af sina utgreningar yrkat: hvad verlden kallar synd, är icke mer synd för den benådade, enär himmelens portar stå honom öppna; Gud kan icke mer beröfva henom sin nåd: till och med mord och dråp göra honom ej oren. En mera öppet uttalad Jesuitism kan ej gifvas. Detta var i början äfven Wesleys egen lära; men då han började finpa dess förderfliga följder, modifierade han henne något och förklarade fullkomligheten sedermera endast som en beständig förening med Gud, en kraft, som gör, att man aldrig hyser en onyttig och fåfänglig tanka. I full konseqvens med denna tro på Guds omedelbara ingripande i händelsernas gång och menniskans moraliska utvecklingsprocess står också läran om lottningen, enligt hvilken man låter den på höft uppslagna bibeln och det språk man deri påträffar, afgöra de vigtigaste beslut, icke blott öfver andeliga ämnen, utan äfven öfver verldsliga företag och der detta icke anses fullt beAA AR BP kk TT... I 2 9r