setade i samma qvarter der Colombiers källare är belä-
sen och som jag dagligen måste gå der förbi, gick jag
n och hörde Journal du peuple föreläsas, stundom
ock National, Commerce och Populaire — den sednare
slott en gång, emedan det är en måradsskrift. Van-
igen läste Corpu, emedan han bäst kunde; men
som han hade ondt i munnen, hände sig att han
sade porc frais, (färskt flåsk) i stället för pråefet.
Afven låssmeden, som bor näst intill Colombier,
föreläste stundom.
Söndagen den 44 Sept. var jag utan arbete och
gick till Boucheron för att fråga om ham kunde
skaffa mig något. Han viste mig till en träband-
large, och då jag ej träffade denne hemmea, gick jag
till Colombier, i sällskap med Desir, som mött mig
på gatan och icke hörde till föreningen. Någon!
journal lästes icke, emedan det ej var rätta dagen.
Colombier sade att intet nytt förefallit, men att:
man snart väntade något, samt att han dagen der-
på, en Söndag, skulle gå till place St. Martin, för!
att utnämna chefer i qvarteret, som ännu saknade
sådane, men var fullt af entusiasm. I förstäderna
St. Antoine och St. Msrceau, tillade han, har man
redan chefer, men är ännu icze stark: nog till ett
anfall. Han uppfordrade mig att följa sig till St.
Martin, och jag lofvade det, men böil ej ord, eme-
dan jag hellre ville vara hemma och vaka öfver
min lilla dotter. Måndagen den 43 Sept. uppsteg
jag kl. 5 och gick till Gröveplatsen, men träffade
få kamrater, emedan det redan var för sent. Derpå
träffade jag en viss Amand, som icke har med den-
na sak att göra, men betalte omkring 30 sous för
vin åt mig, henom och en viss Marin. Marin gick
med mig till förstaden t. Antoine för att söka ar-
bete, och under vägen stötte vi på Durville, som
ock kallas Laurent, ech på samma gång som jag
inträdt i föreningen; han sade, att jag sunde finna
arbete hos hans mästare, och dermed lemnade kan
oss. Jag gick då vidare med Amand till barritre
Amandiers, då vi vid hörnet af gatan Traversitre
stötte på Martin. Denne yttrade, att han just mu
var sysselsatt att samla sitt folk och uppfordrade
mig att begifva mig till Colombier. Der funno vi
ett halft tjog kamrater, som öfverlade om man bor-
de slåss eller hålla sig stilla, och af hvilka flera
redan fått patroner. Bland andre var dar en fäkt-
mästare, som en åtta dagar förut gifvit en repre-
sentation, och hade med sig en slags trofö, sam-
mansatt af träsablar, käppar och floretter. Man
mente det skulle vara bra att taga knapparne från
floretterme och deraf göra dolkar, men mar afstod
derifrån, emedan det syntes medföra svårigheter.
Nu kom Dufour till mig ech sade, att jag borde
hemta Boucheron. Jag fann homem der han bru-
kade arbeta, och i begrapp att föra ett lass aceajou-
träd till staden. Jag hjelpte honom att föra vag-
nen, som han lät stå oaflastad, för att sjelf följa
mig till Colombier. Der frågade Dufour, om alla
hade vapen. Jeg svarade, att jag blott ägde min
cirkel, och en annan, att ban hade blott en knif.
Jean Marie utropade: hvad! sakna vi vapen? Ar
icke hvar för sig i stånd att blifva färdig med en
man, och har icke regementet vapen? De tillhöra
oss. Mitt folk är redan på sin post, och jag har
icke lust att äfventyra hufvudet för att Jåta vänta
på mig, liksom jag sjelf skulle skjuta den för pan-
nen, som dröjde att infinna sig. Efter dessa ord
försvann han som en blixt. Jag skyndade efter, för
att få veta hvarom frågan var, men han ropade blott
kom och följ mig, och detta var mig emöjligt, ty
han sprang som en galning. (Forts. följer.)