behandlingssystemet har styrelsen hufvudsakliger åberopat hvad den vid flerfaldiga amdra tillfäller yttrat och tillägger att någon verklig moralisk förbättring ibland fångarne i allmänhet icke kan vara att förvänta, förrän fängelserne blifva så inrättade att fångarne kunna dels ändamålsenligt klassifieeras samt dels från hvarandra helt och hållet afskiljas och serskildt förvaras, men äfven om en så nyttig förändring i samtliga fängelserne blifver tillvägabragt,skulle dock, hvad korrektionsinrättningarne beträffar, den dermed åsyftade goda verkan säkerligen uteblifva, så länge de derstädes inneslutae personer icke få viss tid bestärad för sin fångenskap, och så länge ett förbättradt uppförande icke berättigar till företräde till frihetens återvinnande. Under närvararde förhållande kör det derföre icke förefaila oväntadt, om den för försvarslöshet friheter beröfvade, som under åratal iakttagit ett stilla och pålitligt uppförande men sådant oaktadt forlfarande qvarhålles uti häkte i brist af försvar, under det han ser flere af sina kamrater, hvilkas uppförande varit i högsta grad opålitligt, återvinna fribeten derföre att tillfälle till erhållande af tjenst för dem yppats, slutligen, i förtviflan öfver sin hopplösa ställning, beträder brottets bana, ofta endast för att vinna någen förämdring i sin belägenhet. Fängelserna kunde således uti deras närvarande tillstånd icke betraktas såsom förbättringsanstalter, utan endast som förvaringsställen för de personer, snm brutit emot gällande lagar eller polisförfattningar. Ur sådan synpurkt betraktade kunna de måhända anses äfven under dessa 2:ne åren hafva motsvarat hvad man billigtvis af dem kunnat vänta, då endast få gröfre förbrytelser blifvit begångna och äfven de mindre varit till antalet ringa i förhållande till den stora fångpersonalen, så att god ordning i allmänhet kan anses hafva varit rådande bland straffoch -korrektionsfångarne, jemte det större delen af dem sysselsatts med nyttige arbeten. SJUNDE AFDELNINGEN. Öm Religionsvården inom fängelserna. Emot fångarnes moraliska tillstånd i allmänhet hafva anmärkningar blifvit gjorde endast af fångpredikanterne i Stockholms stads fängelser och Smedjegårdshäktet samt länsfängelserne i Fahlun, Gefle och Carlstad. Men så väl å öfrige länsfängelserne som äfven å rikets fästningar och korrektionsinrättningar har fångarnmes moraliska tillstånd i allmänhet visat sig mindre förderfvadt, än man ägt anledning att frukta med afseende å fängelsernes närvarande beskaffenhet, som icke lemnar tilifälle att emellan fångarne iakttaga någon ändamålsenlig klassifikation. På ett och annat ställe, såsom å ny Eifsborgs, Carlskrona och Kungsholms fästningar, hafva fängarne till och med erhållit godt vitsord i detta afscende. Kristendomskunskapen har hos åtskilliga fångar varit ganska god, hos de fleste försvarlig, och endast ett mindre antal kar deruti varit a!ldeles okunnige. Under loppet af åren 1838 och 1839 halva inalles 72 fångar förekommit som ej kunnat läsa. Fångarne bafva flera gånger om året haft tillfälle att begå nattvarden. För första gången hafva, efter föregången undervisning och konfirmation, blifvit admitierade till nattvarden: 86 fångar vid södra korrektionsinrättningen, 6 vid norra; 47 vid arbetsföngelset i Malmö, 8 vid korrektionsinrättningen i Norrköping och 85 å Larcdskrona fästning, af hvilka den ena varit 55 år gammal. Vid korrektionsinrätta. hade 4 varit under beredelse, men icke kunnat admitteraa för brist på tillräcklig kunskap. Ibland de förhållanden styrelsen anfört om gudestjensterne, vid fängelserne, förtjenar isynnerhet anmärkas att vid kronohäktet i Nuraingen predikant finnes anställd, och ehuru mnmuvarande pastor i Nora någor gång egnat sin uppmårksamhet åt häktet, lärer det sällan inträffit att gudstjenst för fångarne derstädes blifvit hållen. En fånge tilltalad för dråp har der varit inspärrad på 2:dra året, utan att under tiden bafva egt tillfälle att bevista gudstjenst, och då han, som ej veiat söka nåd, skolat beredas till döden, bar han för sådant ändamål måst förflyttas till Örebro slotishäkte. Beträffande fångarnes moraliska förbättring, så bafva de fleste fångpredikanter, i likhet med de åsigter fångstyrelsen framställt, yttrat att något märkbart framsteg i detta afseende icke kunde vara att förvänta, så länge de gröfre och mera förbärdade förbrytarne sammanpackades med dem, som endast begått ringare förseelser sarat att, bvad länsfängelserne vidkommer, själasörjares bemödande för detta goda ändamål jemväl motverkades af den högst förderfliga sysslölöshet, hvaruti fångarne derstädes tillbringade sitt lit. I sammanhang härmed fåster fångstyrelsen Regeringens uppmärksamhet på fångpredikanternes svaga lön, ett kapitel hvarimed allmänheten redan baft tillfälle göra bekantskap. ÅTTONDE AFDELNINEN. Om fångars lösgifvande samt arbetsinrättningar inom länen. Ar 1838 hade 551 och 4839 475 fångar blif