honom så lycklig stund. Sedan Ingeborg slutat
sin handel, föreslog löjtnanten henne att göra
en premenad omkring domkyrkan på den sköna
kyrkogården. Ingeborg kunde ej neka honom
denna bön, ech nu se vi de uaga älskande arm
i arm vandra omkring det gamla, vördnadsbju-
dande templet, och beundra dess åldriga utseen-
de och bildhuggeri, på hvilket tidens förstöran-
de hand allt mer sätter sir omisskänliga stäm-
pel. Sedan de gått omkring i de skuggrika
alleerna, satte de sig på en bänk, framför hvil-
ken några täcka barn lekte och jagade hvarandra.
Här var det Ingeborg gjorde sin löjtnant bekant
med resans ändamål; att pappa ville se mamsell
Tagliomi, och att kom sjelf skulle tillbringa några
dagar hos sin rika moster, Lagmanskan Pladder-
hjerta, som var en bhjertans beskedlig och rar
gumma, den enda pappa hade litet respekt för,
i anseende till hemnes stora förmögenhet. Hvad
planer de för öfrigt uppgjorde kunde jag ej höra
dels i anseende till barmens stoj framför dem,
dels emedan det tysta hviskandet ej kunde ni
mitt spejande öra; samtalet tycktes dock ganska
lifligt, hvad de sade:
Vet Freja, och skalden det vet, J som älsken, J
veten det, J.
Troligtvis hade de kunnat sitta så förtroligt
språkande ända till aftonen, om ej en liten flic-
ka bland de bekanta barnen sagt helt högt:
pnej, det går ej an att vara här längre, då får
jag bannor af pappa. Dessa ord verkade elek-
triskt : på Ingeborg, som hastigt steg upp, tog
afsked af sin kavaljer och skyndade till gästgif-
varegården, der hon fann de båda reskamrater-