ta kalkonen; pomerans -bränvinet och persiko
Iikören voro ej heller glömda, och nu börjad:
man en allvarlig måltid med sin aptitssup, sir
halfva, perla; tankställare o. s. vV.
— Smakar satans godt att äta, när man åk
sina fyra mil, sade kaptenen, är verkligen båd
hungrig och trött; skål, min bror!
Pastorn besvarade skålen och gjorde heder å!
måltiden, men Ingeborg åt endast en bakelse
syntes orolig och frågade rodnande sin far, hvad
det var han befallt henne att uträtta i staden!
Kapten drog upp en lång promemoria på dei
som skulle köpas och med hästarne kemsända:
till mamma ; socker, kaffe, bomullsgarn och alla
lessa requisita, som fruarna alltid äro tillred:
att begära vid hvarje stadsbud; han lemnade hen-
ne en 30 Rdrs sedel, förma: 28: henne att väx
a rätt, pruta noga och taga g3la Varor, samt
befallte Lars att följa med och rr bodarne
rembära det hon hade handlat.
Är trött, som jag sagt; skulle annars rätteli-
n göra uppköpen sjell; går väl nu rasande på
något vis kan jag tro, när man skickar en an-
ran som inte har hufvudet på rätta stället.
Iogeborg begal sig ut, åtföljd af Lars, och ha-
le ej våra ätande herrar varit så angenämt och
frigt sysselsatta, skulle de sett att när hon pas-
erade torget, gick samma officer, de vid ankom-
tea märkt, bredvid henne och tycktes stadd i
tt intressant samtal. Det var just den frukta-
le löjtnant Hoppenfelt, som händelsevis befaun
ig i staden, så vida man ej vill förutsätta, att
len lilla gud, som så ofta med de unga sam-
nansvärjer sig emot föräldrars beslut, just med
lit utsändt den vackra grenadieren i en för