ta kalkonen; pomerans -bränvinet och persiko Iikören voro ej heller glömda, och nu börjad: man en allvarlig måltid med sin aptitssup, sir halfva, perla; tankställare o. s. vV. — Smakar satans godt att äta, när man åk sina fyra mil, sade kaptenen, är verkligen båd hungrig och trött; skål, min bror! Pastorn besvarade skålen och gjorde heder å! måltiden, men Ingeborg åt endast en bakelse syntes orolig och frågade rodnande sin far, hvad det var han befallt henne att uträtta i staden! Kapten drog upp en lång promemoria på dei som skulle köpas och med hästarne kemsända: till mamma ; socker, kaffe, bomullsgarn och alla lessa requisita, som fruarna alltid äro tillred: att begära vid hvarje stadsbud; han lemnade henne en 30 Rdrs sedel, förma: 28: henne att väx a rätt, pruta noga och taga g3la Varor, samt befallte Lars att följa med och rr bodarne rembära det hon hade handlat. Är trött, som jag sagt; skulle annars rättelin göra uppköpen sjell; går väl nu rasande på något vis kan jag tro, när man skickar en anran som inte har hufvudet på rätta stället. Iogeborg begal sig ut, åtföljd af Lars, och hale ej våra ätande herrar varit så angenämt och frigt sysselsatta, skulle de sett att när hon paserade torget, gick samma officer, de vid ankomtea märkt, bredvid henne och tycktes stadd i tt intressant samtal. Det var just den fruktale löjtnant Hoppenfelt, som händelsevis befaun ig i staden, så vida man ej vill förutsätta, att len lilla gud, som så ofta med de unga samnansvärjer sig emot föräldrars beslut, just med lit utsändt den vackra grenadieren i en för